Det blåsiga vädret, Sirius låååånga skadelista och en tränare som hittills inte hade lyckats vinna i sin nya klubb eller för den delen göra några mål. Det var förutsättningarna inför matchen mellan Sirius och Malmö FF på ett soligt Complex Esportiu Futbol Salou – där kastvindar präglade mycket av matchen.
Kort sammanfattat kan man konstatera att det var ett lag som ville vinna – medan det andra laget mest var rädd för att råka ut för nya skador.
Även om Sirius tog över spelet under den andra halvan av den första halvleken – och en bit in i den andra – så blev det ändå en klar 3–1-seger för Malmö som kunde ha gjort både 4–1 och 5–1 i slutminuterna.
För Magnus Pehrssons del (Malmötränaren) så kan han nu pusta ut – och slippa de jobbiga frågorna för en stund. Det märktes som sagt tydligt att det var vinst som gällde – inte minst utifrån det hårda och tuffa närkampspelet som många gånger var långt över gränsen för en träningsmatch. Behrang Safari var som ett jakthungrigt vilddjur ute på vänsterkanten (vilket Sirius Kingsley Sarfo fick erfara). Eller ta för den delen Malmös Erdal Rakips som satsade hårt och satte dobbarna i Oscar Kindlund, något som kunde ha slutat riktigt illa.
Med facit i hand var det här sämsta möjliga läge för Sirius att möta MFF – vilket också de nya skadorna på nämnde Kindlund, Kim Skoglund och Christer Gustafsson är ett bevis på.
Till matchen på lördag mot Östersund lär det nu bli ännu ett pussel för att få till en startelva för tränaren Kim Bergstrand. Tanken med Sirius läger var ju annars att det skulle vara ett nyttigt matchläger inför svenska cupen för att få upp pulsen och kvaliteten på fasta situationer. Men man ska också komma i håg att grunden till varför det blev just två träningsmatcher för Sirius i Spanien egentligen var av kostnadsskäl (fick ned priset tack vare tv-rättigheter). Nu handlar det i stället mest om att överleva och att inte få nya skador – där dealen ser ut att förvandlas till en björntjänst.
Inför matchen mot Malmö hade jag även skrivit upp ett par frågor som jag önskade få svar på: Som om ytterbacken Jakob Bergman håller för en startelvaplats i allsvenskan, i fall Johan Eiswohld är den som kan lyfta Sirius passningsspel i uppspelsfasen, om Stefano Vecchia och Diego Montiel kan ta ytterligare kliv samt i fall Alexander Nilsson är den som ska ta ”nio-rollen” som central forward?
I efterhand var det väl bara Nilssons frågetecken som i min bok börjar närma sig ett utropstecken (kunde ha gjort ytterligare två mål). De andra svaren blåste i väg med vinden, lite så som Bob Dylan svårtydigt sjöng i sin gamla klassiker.