Lurade. Bortmanövrerade. Uddlösa. Underkända. Välj vilket!
De allsvenska kollegorna har brutalt exponerat Sirius brister och oavsett hur man beskriver den senaste tidens villervalla duger inget som förklaring när Sirius fullständigt kraschat i allsvenskan.
Det gjorde ont mot Örebro. Och det kunde varit sju resor värre. Detta mot ett lag likt Sirius befinner sig i en formsvacka utan dess like i allsvenskan.
Efter måndagskvällens förlust (3–4) känns de allsvenska festerna från i våras avlägsna. Nu var spelarna under långa stunder utslagna och på många håll uppgivna.
Det har helt klart inte blivit riktigt som det var tänkt.
Tre mål på hemmaplan i en andra halvlek ska räcka till seger. Normalt sett. Situationen Sirius befinner sig i är ny och situationen berättar att Sirius just nu inte kan vinna fotbollsmatcher. Punkt.
0–1-målet var snöpligt. En målvaktstavla. Som Staffan Lindeborg hade sagt om det var VM 1994; ”Nämen Jonsson! Nämen Lukas Jonsson, vad gör du? Kennnedy Igboananike gör 1–0 och det är 33:e matchminuten”
Vad som hände? Lukas Jonsson gjorde som NFL-spelarna i USA och ställde sig på knä. I detta fall i ett opassande läge. Siriusmålvakten var redo att skopa ned inlägget från Martin Lorentzson, varpå Igboananike från ingenstans dök upp och styrde in bollen framför händerna på Siriusmålvakten.
Efter den missen blottades Sirius största svaghet just nu; Den mentala styrkan. Självförtroendet är kört i botten och om det finns en mental rådgivare att tillgå i organisationen, är det dags att utnyttja den resursen. Sirius ras handlar inte enbart om brist på tillräcklig talang.
Som när 0–1 direkt följdes av 0–2. Siriusspelarna stod en halv meter från sina motståndare med dobbarna så djupt nedkörda i jorden att varje duell, varje passning blev en mardröm.
Problemet fanns överallt. I backlinjen, på mittfältet och i anfallet.
Sirius blev bättre i andra halvlek när desperationen börja ge sig till känna hos de flesta spelarna. Stefano Vecchia – bäst bland de blåsvarta – sprang förbi allt och alla och lyfte in reduceringen till 2–1. Det historiska hundrade allsvenska målet för Sirius följdes dock direkt av Filip Rogics andra mål, en kontring.
Hopp tändes och hopp släcktes.
En Örebrohands, en Jesper Arvidsson-straff till 2–3 (ytterbackens sjunde allsvenska mål!) ingick i en bra hemmaperiod som avslutades i minut 77 efter Johan Anderssons första allsvenska mål i karriären, en yttersida till 3–3.
Men, nej.
Nahir Besara slog en frispark tre minuter senare som Filip Rogic nickade in. Den blåsvarta backlinjen, från vänster till höger, hade stora problem matchen igenom och om en säsong kan vara himmel och helvete och Sirius är inte definitivt inte i himmelen nu.
Folk pratade om Europa, folk tittade i tabellen. Ingen gör det längre. En av få pjäser som mitt i allt detta har stått stadigt kvar på marken är Sirius egen tränare Kim Bergstrand som gång på gång basunerat ut sitt budskap om ”vi ska ta 36 poäng”.
Han kanske visste vad som väntade efter sommaruppehållet? Han kanske anade att motståndarna skulle lära sig Sirius spel och att de skulle vara förberedda på ett annat sätt än tidigare.
Sirius överraskningsmoment är borta, men så är också Kingsley Sarfo och Moses Ogbu borta. Spelarna som har överraskningsmoment skrivet i pannan.
Skillnaden i slagstyrka mellan vår och höst är enorm i Sirius.
Med bara fem omgångar kvar att spela och motstånd som IFK Göteborg (b), Djurgården (h), Hammarby (b), Malmö FF (h) och AFC (b) kvar att möta, är frågan inte när Kim Bergstrand får bocka av de där 36 inspelade poängen, utan om han över huvud taget får göra det.