Spelar Uppsala såhär går man upp

Vad fick jag då för svar? Jo, framför allt att det här är två topplag som möttes.

Spelmässigt var Uppsala första 45 briljanta. Man fullständigt dominerade AIK och hade ett fantastiskt press- och bollåtererövringsspel. AIK:s tre spelare på mittfältet kom ingenstans och Fredrik Bernhardsson satt på bänken och njöt. Spelar Uppsala såhär hela säsongen så går man upp i allsvenskan. Men. Mot AIK höll det bara i 45 minuter. Den andra halvleken blev tuffare för Uppsala som tappade initiativ och energi och i stället var det AIK som spelade som ett topplag.

Summa summarum så har båda lagen en bit kvar att vandra innan säsongen drar igång, men att det är två topplag som möttes är jag ganska övertygad om. För Uppsalas del gäller det att orka 90 minuter mot sådant här motstånd och inte tappa farten efter 45. Det är dock krävande att spela som man gjorde i första akten, men oj vad det gav resultat. Trots allt blev det här en förlust med mersmak.

I Uppsala var jag främst imponerad av Therese Simonsson som är ett riktigt kvicksilver i anfallet. Jag tror att Uppsala kommer ha stor nytta av henne under säsongen. I övrigt var det en ganska stabil insats, men där Elin Åkerman så klart borde förvaltat något av sina tre öppna lägen. Och vi som följer elitettan kan glädjas åt att Loreta Kullashi blev kvar i serien, en personlig favorit.