Ni minns säkert alla 2012 och den där matchen på Studenternas mot Östersund. En seger hade tagit Sirius till superettan under Bergstrands första år. Ett kryss hade gjort detsamma. Nu blev Thomas Boakye matchens ende målskytt för Östersund och Sirius fick tillbringa ytterligare ett år på fotbollens absoluta bakgård. Svaret? 2013 gick man igenom serien obesegrat och gick upp i superettan som division I:s kanske bästa lag någonsin.
Att resa sig efter motgångar har blivit en riktig Siriusgrej. För Bergstrands Sirius åkte som bekant på ytterligare en spark i magen i fjol. Ledning två gånger om mot Falkenberg i kvalet, men trots det satte Dan Keats skott stopp för Sirius allsvenska planer för det året. Återigen snubblade man på mållinjen. I omklädningsrummet efteråt sade ”Ante” Eriksson, en av få som ville prata i den tuffa stunden, att ”Nästa år får vi gå upp direkt i stället”. Och så blir det.
Att vara så nära som Sirius var både 2012 och 2015 gör ont, men sättet att resa sig är imponerande och visar på riktigt bra karaktär i laget och hos ledarna. Det var stolpe ut (Kim Skoglunds nick på tilläggstid mot Östersund) och stolpe in (Dan Keats skott i Falkenberg), men nu kan inga stolpar sätta stopp för Sirius. Det blir allsvenskan 2017, om det sedan blir firande på Örjans Vall under måndagen eller senare under veckan låter jag vara osagt.
Precis som när Sirius inledde säsongen i början av året så är det bitande kyla över Sverige. Jag var uppe på Sirius kansli under februari för ett ärende och fick då se närmare tio Champagne-flaskor i en av hyllorna. Jag frågade vad detta var och svaret jag fick var att det var de flaskor som var tänkta till Falkenberg. Jag tänkte direkt tillbaka på 2012 då Sirius genom Lasse Svensson snabbt ”sålde” Champagnen till Östersundsprofilen Daniel Kindberg efter slutsignalen. Ett år senare fick klubben alltså anledning att fira avancemang med ”ny” champagne. Det behöver man inte göra i år alltså och att champagnen från Falkenberg finns kvar ger säsongen en fin symbolik. Mats Karlström, Per Nohr, Cilla Fischer och de andra på kansliet kan lugnt sätta flaskorna på kylning.
Matchen mot Halmstad känns som att de kan sluta hur som helst egentligen. Sirius är det bättre laget, men kommer till svårspelade Örjans Vall. Halmstad har pressen på sig, medan Sirius egentligen kan njuta av stunden och chansen man har gett sig själva. Jag skrev i en krönika i augusti att det inte var en fråga om Sirius skulle gå upp utan när. Den frågan har jag fortfarande med mig och vi får se när de där flaskorna äntligen är redo att korkas upp.