Lamporna slocknade, Åke Hammarströms mikrofon tystade och internet försvann på hela pressläktaren. Ett ganska talande slut för en idrottsplats som har gått över tiden. Studenternas IP – saknad av ingen.
Scenen var krattad för ett avsked. Mörkret hade lagt sig, några plusgrader, elljusen som lyste upp dimman i luften och så doften av gräs. Den sista matchen på Studenternas som de flesta känner den blev dock inte mer än en vanlig lunkmatch. Studenternas har nu gjort sitt, men jag tror inte att idrottsplatsen blir särskilt saknad faktiskt.
Visst var det något speciellt med att glida ner på Studenternas en sista gång, men den där riktiga magin uteblev. Kanske berodde det på matchen, kanske berodde det på att det som komma skall blir mycket bättre. För visst har ”Studan” sin charm med den klassiska huvudläktaren som nu går i graven, med den folkliga stämningen och pelarna i ansiktet oavsett var man sitter, men bäst före-datumet har gått ut för längesen.
Det enda jag kommer att sakna med Studenternas är gräsmattan. Visst, den har inte varit något vidare i början av säsongerna och det har blivit en senvintertradition att spekulera i om premiären blir av eller inte. Faktum är dock att fotboll ska spelas på gräs och nästa år görs det inte i Uppsala. Detta trots att man faktiskt haft mellansveriges finaste matta under stora delar av de senaste säsongerna. Gräslukten kommer att försvinna och därmed en del av känslan. Jag förstår att man vill ha ut så många timmar som möjligt av arenan, något man får genom konstgräs men jag tycker ändå att det är fel beslut. Hyran på den nya arenan kommer dessutom att bli så hög att den fina visionen som politikerna presenterat med fotboll 24 timmar om dygnet inte är realistisk. Här kommer elitlagen spela, de som har råd vill säga.
Nästa år börjar en ny tid för fotbollen i Uppsala. Jag har själv varit på studiebesök på bygget och även besökt kopian i Helsingfors. Det här kommer att bli riktigt bra och även bli ett lyft för fotbollen i staden. Några kommer så klart att sörja ”sitt” gamla Studan, men fler kommer att lockas av bekvämligheten på en splitterny läktare och arena. Både Sirius och Uppsala Fotboll kommer att få en större bas av åskådare. Dalkurd? Där känns det som att vi inte vet någonting i dagsläget.
En idrottsplats själ är minnena. Jag gick på Studenternas första gången sommaren 2009 då Sirius körde över Syrianska i superettan. Sedan dess har jag fått många fina minnen jag kommer att bära med mig in på den nya arenan. Förlusten mot Östersund 2012 är svår att glömma likaså Sirius avancemang här 2013 då det var allsång med Jonas Bylund. Jag minns Sirius dåvarande damlag i cupmatch mot Tyresö med Marta och kval mot Mallbacken, vilka fester! Eller Philip Haglund hattrick för bara någon vecka sedan. Det finns många att välja på och alla har så klart sina egna minnen och favoriter. Även om Studenternas går i graven så finns minnena kvar, kom ihåg det.
”Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort” spelades i paus och ingen verkar tycka att det är särskilt sorgligt. Uppsalafotbollen går nu in i en ny era och det känns helt rätt. Vila i frid Studenternas, nu är det bara att hoppas att gräsmattan kan återuppstå i framtiden.