När Justyna Kowalczyk avancerade i tredjespår i den första backen trodde jag på det värsta, att den yviga polskan skulle flaxa med armar och ben och oavsiktligt förstöra alla chanser för Stina Nilsson. Lyckligtvis blev det inte så.
Stina Nilsson vann ett VM-silver hemma i Dalarna och tror banne mig att det var bättre drag på läktarna än när Torgny Mogren körde hem guldet på samma arena 1993.
Hur det var 1974 när Thomas Magnuson vann tremilsguldet i Falun vet jag inte, men jag minns publikens "åhej, åhej ..." vid varje stakning på upploppet.
Jag hade förhoppningar om att 21-åringen från Malung skulle ta en medalj – kanske ett brons. Men att hon skulle utmana Marit Björgen i en stakspurt nästan ända in på mållinjen, det trodde jag inte.
Världens bästa skiddam genom alla tider låg utslagen i målfållan. Hon fick ge allt för att hålla Nilsson bakom sig – och det var den synen som fastnade mest i huvudet på mig. När Nilsson pustat ut några sekunder och rest sig upp för att vinka till publiken så låg norskan fortfarande kvar på rygg med häftig andning.
Till sist: Tack Petter Northug för underhållningen, men oj så nära Alex Harvey var.