Tävlingsryttarna spenderar oftast sju av veckans sju dagar i stallet, på vårt ansvar ligger inte enbart hästens motion, utan i våra händer ligger även flera kilo hästbajs, stora traktorlass med stickigt hö och många timmars sårtvätt. Vilken sport kräver egentligen mer jobb för att hållas i god form inför en tävling? Det är ju knappast så att spelarna i Sirius spenderar fredagskvällen med att kolla så att matchbollens sömmar inte ser slitna ut, och om de nu skulle göra det så är de med all sannolikhet inte de som tar upp nål och tråd för att laga den före match. Inget ont om Sirius, men den tyngd dessa spelare har på sina axlar är bara deras egen, inte 700 kilo extra.
För att bli en bra ryttare krävs inte bara skicklighet till häst, du behöver precis liksom Almtunas backar även se till att hålla en god fysisk form i övrigt. De enda som egentligen skiljer oss ryttare från Almtunas spelare är att vi inte har en materialare som ser över vår utrustning och på köpet får en helfolierad bil – så hur kommer det sig att de är idrottare, men inte vi? Precis som hästen tar oss dit vi önskar om den får rätt signaler så går skridskons skär lätt som en plätt över isen om just den där spelaren bara sätter fötterna rätt, eller har jag fel?
Hemma ska jag veta vilka mediciner jag får ge min häst, hur stor hennes box måste vara och vilken takhöjd stallet kräver då min inte så lilla häst ska boa in sig. Du förstår, djurskyddsmyndigheterna är inte nådiga.
När det sedan är dags för tävling har vi ett tävlingsreglemente lika utförligt och lika krångligt som Bibeln – även här ska jag ha koll så att min häst inte har råkat få i sig något dopningsklassat preparat, ha koll på vilka klasser jag är kvalad till, vilken utrustning jag får ha och vilken utrustning jag inte får ha.
Nämnde jag att detta fantastiska regelverk är just fantastiskt för våra hästar? Men som sagt, krångligt och klurigt utformat, men givetvis har jag som ryttare koll på det, vare sig jag är nyss fyllda 14, eller närmar mig 27 år.
I min sport är det inte bara jag som kan bli skadad, utan jag har även ett djur som jag varje morgon inför tävling hoppas står på alla fyra. Varje dag är jag min egen materialare och sjukvårdare – ena dagen får jag praktisera veterinär, nästa är jag hovslagare ...
Den tredje dagen har min häst lagt på sig några kilo för mycket och jag ska i en handvändning kunna räkna ut en ny fodergiva som gör min häst lite smalare, utan att tappa energi och näringsvärde.
Jag som ryttare har kanske inte samma långdistanskondition som en fotbollsspelare, men var det bara där skon klämde så hade väl löpning varit en större sport än fotboll? Så, vad ger dig egentligen rätten att kalla dig själv idrottare men inte mig?