1–1 mot Utsikten är inget bra resultat, men i den här krönikan tänkte jag lyfta på blicken lite mer än till bara matchen på Ruddalen. Även om det var närmast gråtfärdiga miner inne i omklädningsrummet efter två förlorade poäng mot Utsikten så är Sirius precis där man vill vara inför avslutningen. Man har ett drömläge att ta sig till ett allsvenskt kval och har allt i egna händer.
Ett allsvenskt kval i egna händer med åtta omgångar kvar av superettan. Ja, vem hade trott det efter att Kim Skoglund nickat i ribban i den där matchen 2012 mot Östersund? Eller när Sirius for runt till Gröndal, Akalla Gårds Bollplan och massa andra mindre idrottsplatser i Stockholmsförorten? Den resa som laget har gjort är imponerande och visionen om att Sirius ska bli en elitfotbollsföreningen har infriats. Jag minns när Sirius rasade sönder och samman mot Syrianska Kerburan 2012 och släppte in tre mål på en kvart för att sedan förlora med 3–2 (vann veckan efter med 7–0). Många spelare i gårdagens startelva var med i den matchen, Kim Bergstrand satt på bänken och nu nosar man på allsvenskan. Vilken resa.
Jag tror inte att Sirius tappar den där kvalplatsen. Man har ganska tydligt visat att man är superettans tredje bästa lag den här säsongen och är väl värda den där kvalplatsen om man inte skulle rasaihop fullständigt nu mot slutet.
Till sist några rader om Ruddalen i Frölunda. Att den "arenan" kan få ha superettanstatus är ett skämt och väcker många frågor om hur förbundet delar ut dispenser och vad som gäller. Tyvärr.