Det bjöds på stor dramatik i EM-kvalmatchen mellan Norge och Sverige i Oslo. Först hämtade Blågult upp ett 0–2-underläge till en 3–2-ledning, men fick sedan "bara" med sig en poäng efter en norsk kvittering på tilläggstid.

Efteråt var det kluvna känslor hos spelarna.

Och för Viktor Claesson handlade tiden efter matchen mest om att försöka sortera det han upplevde på Ullevål.

"Surt"

När vi hade vänt och det kändes klart... Jag vet inte vad klockan stod på när vi gjorde 3–2 men det var nog inte många sekunder kvar, och så kom en hörna och målet. Det var surt i det läget, säger han.
Det var så mycket känslor och det var svårt att sortera.

Mittfältaren säger att matchen i princip kändes körd när Norges Joshua King satte 2–0 i 59:e minuten.

Känslorna svängde när han skickade in 1–2 på en retur efter Andreas Granqvists missade straff och pendlade ytterligare när han spelade fram Robin Quaison, som via norsk styrning gjorde 2–2.

Claessons känslomässiga bergochdalbana nådde toppen när hans hårda inspel träffade Quaisons lår och letade sig in bakom målvakten Rune Jarstein.

"Starkt av oss"

Fem minuter senare var han nere på botten igen, då Ola Kamara kvitterade till 3–3, och efter slutsignalen syntes besvikelsen i ett par tomma, stirrande ögon.

Men med ett visst perspektiv landade han till slut i två tydliga känslor: stolthet och besvikelse.

Det var oerhört starkt av oss att komma tillbaka från underläge men surt att släppa det sista, säger han.

Robin Quaison, en av målskyttarna i segern mot Rumänien, stod för två mål mot Norge – 2–2 och 3–2 – men fick till slut bara det sista efter att kvitteringen räknades som självmål.

För mig är det mitt mål, även om Uefa (europeiska fotbollsförbundet) vill göra det till självmål. De kanske har bättre regler och det får jag väl acceptera, säger han.
Men med mina regler är det mitt mål, och Viktor Claesson får assisten.