Det började inte så bra för Annika Billstam när medeldistansen skulle avgöras. Ett misstag redan på första kontrollen gjorde att hon blev stressad.
– Jag blev lite stressad och ville inte att någon skulle få kontakt. På väg till tredje kontrollen valde jag en mer löpbetonad väg, men sprang för långt och fick ingen rytm i orienteringen, säger Billstam.
Efter den tredje kontrollen släppte det dock för Billstam som sprang rakt in i medaljkampen.
– Vid varvningen så fick jag lite tider på att jag låg bra med och det var någon som skrek till mig att jag hade medaljchans. Jag gjorde det jag kunde och sprang så bra som det gick på sista slingan, säger Billstam.
Vid målgång följde sedan en nervös väntan på att danskan Ida Bobach och Tove Alexandersson skulle komma i mål.
– Det är klart att jag var spänd hur det skulle gå, men samtidigt fanns det inget jag kunde göra.
Billstams tid stod sig dock hela vägen till guld, hennes första i medeldistans.
– Det är väldigt speciellt eftersom det har gått några år sedan sist (2011). Sedan är det en distans jag tidigare inte har fått till det på så jag skulle säga att det nästan är jämförbart med det första guldet, även om det kanske smäller lite högre.
Något vilt firande blev det inte efter guldet för Billstam. Redan under lördagen väntar nämligen den avslutande stafetten för det svenska laget, som alltså utöver guldet även fick ett brons med sig i form av Tove Alexandersson.
– Vi har en medaljceremoni om någon timme, sedan är det hem till hotellet för middag, återhämtning och taktiksnack. Sedan gäller det att komma i säng i tid, säger Billstam.