Något som är underbart med livet är att man hela tiden kan lära sig nya saker; som att laga en ny maträtt, upptäcka en ny stad, samtala med nya vänner … eller att man fattar tycke för en helt ny idrott.
För idrott behöver inte bara handla om att prestera, göra resultat och få en verksamhet att gå runt som många av rubrikerna den senaste tiden här i UNT ofta gett sken av. Det kan också handla om att man kan utöva en ny idrott. Det hände mig för någon månad sedan.
Ny och ny kanske är att ta i. Men jag hade inte spelat badminton sedan skolgymnastiken i högstadiet på 1990-talet, och har sedan dess tyckt – privat och inte i mitt yrke – att det har varit en relativt mesig och töntig sysselsättning jämfört med tennis som jag har spelat desto mer.
Men nu jag har reviderat min syn, så ni badmintonälskare behöver inte skicka arga mejl till mig.
Anledningen till att jag fastnat och precis har köpt mitt första racket och mitt första bollrör (undviker plast utan spelar bara med riktiga fjäderbollar) var från början att jag skulle möta Sirius fotbollstränare Kim Bergstrand (varför nämns han alltid i den här spalten?) i en prestigefylld match, men den blev aldrig av då tränaren med kort varsel lämnade återbud på grund av en fjällresa.
I stället började jag spela på egen hand (har inte förlåtit Bergstrand för avhoppet än) – och efter det har det bara fortsatt. Badminton är helt enkelt en väldigt kul sport som jag lär mig nya saker av varje gång jag spelar, bara en sån sak som en fulländad backhandretur. Eftersom jag är nybörjare kan jag även spela mot andra som inte har spelat så mycket, vilket gör att det inte är några problem med att hitta motståndare.
Den har aspekten med att locka vuxna nybörjare kan jag annars tycka är något som klubbarna här i lärdomsstaden Uppsala inte utnyttjar så väl då de faktiskt i sina organisationer har stora resurser med sportslig kompetens som de kan dra nytta av. Det skulle garanterat gynna dem både ekonomiskt och skapa intresse kring sina sporter.
Nu vet jag att just Fyrisfjädern är väldigt långt framme med det här där den förre elitspelaren Gert Kunka (jobbar numera med marknadsfrågor i klubben) drillar sponsorer varje fredagsmorgon och att Sirius fotboll haft inomhusfotboll med ett par av sina sponsorer i Diöshallen.
Men tänk er en frisparksträningskväll med Stefan Silva, en dragskottsträning med Rasmus Sundstedt eller en straffträning med Oluoma Nnamaka. Jag skulle i alla fall nappa direkt på ett liknande event för att bättra på mina egna egenskaper inför korpsäsongen. Det tror jag många andra också skulle göra till en inte allt för hög peng.
Det är aldrig försent att lära sig något nytt. Särskilt inte med idrott.