De flesta har nog ingen aning.
Tyvärr.
Mika Kohonens depressionssymptom har garanterat en hel del med hans skador (rygg, axel, knä) att göra, att han inte har kunnat göra sig själv rättvis under långa perioder. Men jag är rätt säker på att de också handlar om att han inte exakt vet vad han ska hitta på att syssla med när den sista straffen är satt och den sista passningen är slagen. Han har ju haft den smått unika möjligheten att under stora delar av sin karriär vara innebandyproffs och inte behövt tänka på ett yrke vid sidan om.
Han är inte ensam. Vi har hört problematiken från flera håll.
Nu vet jag att många av spelarna i Uppsalas elitlag måste arbeta vid sidan om själva idrottandet för att få vardagen att gå ihop, och hinner man med det utan att det tar för mycket fokus från prestationerna på idrottsarenen tror jag det är helt rätt väg att gå.
Men det finns till exempel spelare i Almtuna som, likt Kohonen, klarar sig på hockeylönen och inte behöver göra något ytterligare när träningspassen och matcherna tagit slut. Och gör inte det heller fastän tid finns. Det är givetvis upp till var och en att göra som de vill och de flesta klubbarna har fullt sjå med annat än att tänka på vad deras spelare ska göra i framtiden. Men jag tror inte det vore så dumt om klubbarna lade lite mer krut på, och tog större ansvar, för individerna de har kontrakterade. Kanske går det att ge lite vägledning.
Och jag är säker på att de har mycket att vinna på att bli en bättre ”arbetsgivare”. Kan de hjälpa spelarna med utbildningar och/eller intressanta arbeten som kan bli en inkörsport till ett framtida yrke tror jag att de höjer sin attraktionskraft som klubb avsevärt.
Storvreta skrev nyligen flerårskontrakt med landslagsspelaren Henrik Stenberg. Det gör att Stenberg i i huvudsak kan fokusera på sitt idrottande fullt ut MEN som en del i avtalet ska Stenberg också hjälpa till på Storvretas marknadssida. Det bör givetvis ge ett bra kontaktnät för framtiden.
Ett annat exempel där en klubb tänkt rätt på senare tid när det gäller detta hittar jag hos Uppsala Basket. Anton Gaddefors kunde garanterat ha valt bland större klubbar ute i Europa men han valde att komma hem – till staden och klubben som fostrade honom – mycket på grund av det nya stipendiet Uppsala Basket tillsammans med företagsmiljardären Niklas Zennström instiftat.
Gaddefors vet nu att efter de fyra år han skrivit på för har han en utbildning från Uppsala Universitet på fickan. Lysande!
Det kommer en morgondag. Förr eller senare. Och med tunga skador kan den komma snabbare än planerat. Min uppmaning till klubbar och idrottare: fokusera inte bara på nästa match eller nästa byte skänk även en tanke till nästa karriär.