Jag tänkte på det här med avtackningar. När jag sitter och skriver detta så har Daniel Alfredsson precis avslutat sin mäktiga presskonferens i Ottawa där han skrivit på ett endagskontrakt med klubben i sitt hjärta för att få avsluta karriären där. Om några timmar kommer han att hyllas av hela staden då Senators möter New York Islanders. Om ytterligare några månader kommer den där tröjan med nummer elva att hänga i taket och ingen annan spelare i klubben kommer någonsin att använda numret.
Nu har jag ingen speciell relation till Daniel Alfredsson. En förbaskat bra hockeyspelare har han varit och jag minns speciellt när han sköt Sverige till VM-final i Globen 1995. Om jag ska ranka favoritspelare är det dock en hel lista framför just ”Affe”. Dock satt jag på min stol hemma och kände tårarna i ögonen då han tackade för sig inför en samlad journalistkår. De är fantastiskt bra på det där på andra sidan atlanten.
Lika bra som de är, lika dåliga är ”vi” i Sverige och det speglar så klart av sig även på Uppsala. Visst, det är ljusår från NHL när man kommer till Metallåtervinning Arena och att förvänta sig liknande ceremonier kan man inte göra. Jag tycker dock att man kan förvänta sig något, bara något.
Det är få spelare som växer ut till lika stora ikoner som de som får tröjorna pensionerade i NHL. Det närmsta Almtuna kommer där är väl Joachim Gellerstedt. Hur tackades han av efter en skadefylld avslutning, nämndes han ens på hemsidan? Jag tycker att det är lite ovärdigt mot lagkaptenen som gjorde, nästan, tio säsonger i klubben. Att hylla honom inför en match kan väl inte vara för mycket begärt?
Klubbarna gör generellt för lite för att hylla sina gamla hjältar. När Sirius skulle tacka av Petter Österberg och Johan Claesson kom blott 605 personer till Studenternas. Inte för att jag tror att folk inte ville tacka av duon utan jag tror snarare på dålig marknadsföring från Sirius sida. De kände att det skulle klaras av mer än att det skulle bli något fint efter matchen.
Det finns dock hopp. Om några dagar får Hannes Öhman sin tröja hissad i Fyrishov inför matchen mellan Storvreta och Falun och Uppsala Basket har sitt ”hall of fame”. Jag hoppas att fler klubbar tar efter och tackar av sina profiler på ett värdigt sätt i framtiden. Som det är nu smyger de flesta ut bakvägen för att sedan aldrig återkomma. Kanske något för den, av mig, lite bespottade lokala idrottsgalan att ha på agendan till nästa upplaga?