Och visst är det så att, med ytterst få undantag, så ser vi alltid uppväxtens idoler i ett annat ljus än dagens stjärnor. Det var i alla fall vad jag och Emil kom fram till under promenaden.
Jag ska ge några exempel. När vi växte under 90-talet handlade det mesta om ishockey och det är väl där det är mest applicerbart för mig i alla fall. Då handlade det om Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström. För mig kommer de här tre spelarna förmodligen alltid vara de största jag har upplevt. Men hur sätter jag dessa spelare i perspektiv med bröderna Sedin, Henrik Zetterberg, Erik Karlsson och Henrik Lundqvist? För mig är det enkelt, de når inte upp alls i samma status som den förstnämnda trion. Detta trots att bröderna Sedin vunnit OS, spelat hem ett VM och båda vunnit poängligan i NHL. Meriter klart jämförbara med Mats Sundin till exempel.
Det handlar mycket om magiken kring när man är barn tror jag. Man ser upp till de där spelarna på ett helt annat sätt än när man är ung jämfört med senare i livet. Jag tror dock inte att det är den enda anledningen. En annan viktig faktor tror jag är tillgängligheten till spelarna som är helt annan i dag. Även om alla matcher sänds i tv så är spelarna mer svårtillgängliga i dag än det var under 90-talet. Jag minns till exempel att jag i mellanstadiet ringde ett hockeylag, bad om ett telefonnummer till en spelare och sedan ringde upp för att önska lycka till i matchen. Tror ni det skulle funka i dag? Knappast va.
En tredje anledning tror jag, om vi pratar hockey, är att spelarna i dag flyttar till NHL tidigare än förut. De hinner inte spela de där landskamperna på hemmaplan, vara med i VM eller spela hem ett SM-guld, något som så klart bidrar till populariteten på hemmaplan.
Det finns så klart undantag. Kollar vi på fotbollen så är väl Zlatan Ibrahimovic det bästa exemplet, där går det liksom inte att frångå att det är den bästa fotbollsspelaren genom tiderna från Sverige. Men kollar vi på formel 1 har jag till exempel svårt att ta till mig Lewis Hamilton på samma sätt som Michael Schumacher.
Barndomsidolerna och minnena är starkast. Men det var inte alltid bättre förr.