Jag har sett tacklingen gång på gång och mår illa när jag ser den. Leksandsbacken Robin Jacobssons tackling på förre Almtunaspelaren Kim Karlsson tog rätt i huvudet. Med full kraft. Och Karlsson blev liggande orörlig på isen.
Smällen är aningen lättare att se i efterhand efter att Karlsson själv ha berättat att han, trots omständigheterna, mår ganska bra.
Men bra går det inte alla gånger. Exemplen är många där karriärer tagit slut efter smällar som inte alls sett lika otäcka ut som den i Umeå i veckan.
Flera frågor poppar upp.
Vad tänker man när man tacklar på det viset?
Var finns respekten?
Även om inte uppsåtet självklart (väl?) är att skada sin motståndare allvarligt måste man som spelare förstå konsekvenserna en sådan tackling mot huvudet kan ge. Det är ju som sagt inte första gången.
I bästa fall blir det ”bara” en hjärnskakning. Går det sämre kan karriären ta slut och besvär kan finnas kvar under lång tid. I värsta fall? Jag vågar knappt tänka på det.
Den här gången var det Jacobsson som gjorde helt fel men jag tänker inte enbart hänga honom. Många har tagit lika dåliga beslut tidigare och min rädsla på senare tid har handlat om att vi snart inte ser det som så uppseendeväckande med sådana tacklingar. Att det blir lite vardagsmat i det stora hockeyflödet.
Tack och lov finns det fortfarande många som säger nej och fördömer. Tv-experten Niklas Wikegård brukar ofta prata om att han vill se hockeyn rejält tuff och att puckförande spelare har ett ansvar att titta upp. Det var lite uppfriskande att han nu så klart tog avstånd för den här typen av spel på våra rinkar.
Och Wikegårds kollega Sanny Lindström är ju bara en i raden av spelare som tvingats sluta spela på grund av smällar mot huvudet.
Det handlar om dagens hockeyspelare men också om morgondagens. Sägs det inte tydligt nej till sådana tacklingar i dag har vi än fler av dem i morgon.
Unga hockeyspelare är inte sena att ta efter vad de äldre gör. För att slippa liknande scener som den i Umeå behöver straffen var hårda för de som gör fel men jag hoppas också att det pratas om dessa frågor iutbildningen av unga spelare.
För som Wikegård säger: ”Det finns ingen anledning att gå in och döda en spelare …”