Allt var bättre förr och det spelades bättre boll Gunnar Nordahls tid. Sägs det, och sjungs det. Det stämmer givetvis inte. Men nog sjutton var smeknamnen på våra idrottsstjärnor roligare förr. Det fanns åtminstone smeknamn i betydligt större utsträckning än vad det gör idag.
Det var ”Svarte Filip” Johansson, ”Zamora” Nyholm och ”Fölet” Berntsson. Vi hade Hans ”Stöveln” Öberg, Hans ”Virus” Lindberg, Bengt ”Pinnen” Ramström och Lennart ”Tigern” Johansson. För att nämna några. För att inte tala om ”Virvelvinden från Voullerim”, som den snabbskrinnande hockeyspelaren från just Voullerim i Norrbotten, Lars-Göran Nilsson, kallades. Nästan lite poetiskt.
Och senare fick vi Anders ”Masken” Carlsson, Stefan ”Skuggan” Nilsson, Magnus ”Slangen” Wislander, Anders ”Lillen” Eklund och Thomas ”Säcken” Wassberg. Med flera, med flera. Av någon anledning verkar det mest ha varit män som fått ett extranamn genom idrottshistorien även om undantag som Marie-Helén ”Billan” Westin givetvis finns.
Bakom varje smeknamn finns en historia. Ofta banal, men ibland en invecklad sådan. Många har säkert uppstått ur idrottarnas närmsta kretsar samtidigt som också tidningar varit duktiga på att bidra.
Många smeknamn visar på egenskaper på personen i fråga. Andra varifrån de kommer. Som ”Bjärred” Andersson, ”Fåglum” Pettersson, Sven ”Tumba” och ”Knivsta” Sandberg”. Och i sprintern Torbjörn ”Grycksboexpressen” Eriksson fick vi både ock. En annan som var snabb var Jonny ”Bråttom” Ekström. Han som inte visste vad spagetti hette på italienska. Men det är en annan historia.
Även lokalt har de funnits. Jan ”Knappen” Berlin och Claes-Göran” Myggan” Wallin är bara ett par exempel. Anders ”Dojan” Nilsson ett annat. Senare hade Almtuna Håkan ”Tyson” Jansson och Anders ”Släggan” Karlsson. Och Storvretas Lars Johnsson blev plötsligt ”Vesslan”. Enköpings SK hade två Tomas (den ene Thomas) Andersson som mest gick under namnen ”Pavo” och ”Fisken”.
Men nu då. Lokalt kommer jag knappt på en enda. Och då räknar jag inte sådan som är direkt sprungna ur för- eller efternamnen. Som ”Starre”, ”Ragge” eller ”Gadden”. För några år sedan gav Siriustränaren Kalle Fremdling mittfältaren Moa Mattsson smeknamnet ”Dammsugaren”. Hur etablerat det verkligen blev, och är, vet jag inte. Jag gissar att inte många kallar henne det under matcherna.
Vart har smeknamnen tagit vägen? Och vilket är ditt favoritsmeknamn på en idrottare? Kommentera gärna.