”OS-finalerna är minnen för livet”

Lassi Karonen var 17 år när han provade på rodd för första gången och nådde stora framgångar under sin karriär. Bland annat tog han 21 SM-guld, ett EM-silver och sex världscupmedaljer. 2008 i Peking var han med i OS för första gången.

− Mästerskapet var väldigt spännande och storslaget, både på tävlingarna och runt omkring. Jag kände mig i bra fysisk form och vann min semifinal. Då steg förväntningarna en del inför finalen, berättar Lassi Karonen.

Tyvärr drog han på sig en förkylning strax innan finalen vilket påverkade insatsen, men han slutade ändå på sjätte plats.

− Det var väldigt snöpligt att bli sjuk och jag kände att jag inte kunde göra mig själv rättvisa i finalen. Det var snopet, men det är sådant som händer inom idrott och nu hade jag oturen att det hände mig, säger Lassi Karonen.

Fyra år senare var Lassi ute efter revansch och en bättre placering när han rodde i OS i London.

– Det var otroligt mäktigt vara med i London eftersom rodd är en så stor sport där och det var mycket publik på läktaren. Dessutom kände jag bättre förberedd än i mitt första OS. Jag hade utvecklats fysiskt och hade högre förväntningar på mig själv, säger Karonen.

Karonen tog sig till final och när det var 500 meter kvar av loppet låg han lika med britten Alan Campbell i kampen om tredje platsen. Båda passerade mållinjen nästan samtidigt och måldomaren fick avgöra vem som var först.

− Jag kände att jag gjort mitt livs lopp och att jag inte kunde ha gjort mer. Jag hade hållit mig frisk hela tiden och fått genomföra tävlingarna på bästa sätt. Det var en spänd väntan på resultatet, säger Lassi Karonen.

I mål visade det sig att Karonen missat bronset med bara 72 hundradelar.

− Det känns fortfarande lite surt och bittert att man inte fick komma med i historieböckerna. Jag hade satsat på medalj, men ju längre tiden går desto stoltare blir jag över fjärde platsen, säger Lassi Karonen.

Hösten efter OS i London bestämde sig Uppsalabon Karonen för att sluta med rodd.

– Det finns dagar i allas liv som man verkligen lägger på minnet och OS-finaldagarna är sådana för mig. De var verkligen speciella och det är kul att ha fått vara med om något så stort, berättar han.

Hur var det att bo i OS-byn?

– Jag fick hejda mig lite för att inte dras med i allting utan fokusera på att tävla. Det var väldigt häftigt att umgås med andra svenska idrottare och till exempel att äta middag med Jörgen Persson som är en barndomsidol för mig. Det var så mångfacetterat och häftigt spann på idrottare som gick omkring. Det fanns små nätta gymnasttjejer till stora och håriga tyngdlyftningskillar eller brottare. Det var väldigt fascinerande att se och uppleva.

Karonen ser fram emot årets OS i Rio och ska se mycket av spelen.

– Jag är väldigt idrottsintresserad och kommer att följa flera sporter. Jag kommer sitta framför tv:n och följa svenskarna som är med, hålla tummarna och säkert skrika en hel del, säger han och skrattar.

Något du ser extra mycket fram emot?

– Det ska bli spännande att följa Anna Malvina Svennung som tävlar i damsingeln och är Sveriges enda representant i rodd. Jag håller tummarna lite extra för henne.