Ingen som har minsta hum om innebandy kan ha glömt den fantastiska kvartsfinalserien mellan Storvreta och Mullsjö för fyra år sedan. Det var en fantastisk resa hela vägen till Fredrik Holtz suddenavgörande i den sjunde och avgörande matchen i Fyrishov. Historien ser ut att upprepa sig, men på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.

Om ni tyckte 7–8-matchen i IFU Arena i tisdags var händelserik – kika in den här härliga galenskapen i Nyhemshallen:

3–1 blev 3–6 som blev 6–6 som blev 6–9 som blev 8–9 och på vippen även 9–9 i slutsekunderna.

Artikelbild

I klartext: Vilken mardrömsstart. Vilken vändning. Vilket tapp. Vilket ryck. Vilken dramatik. Allt på en gång.

Vad är det för semifinalserie vi får se egentligen?

Om historien kan upprepa sig i IFU Arena på lördag? Nä, det ska ju inte gå.

Som Storvreta spelade i den andra perioden ska inte Mullsjö har en spottstyver av en chans. Den nykomponerande kedjan med Niklas Winroth, Alexander Rudd och Albin Sjögren satte tre raka mål i den andra perioden och bjöd på stor show. Vilka mål de bjöd på.

Sjögrens backhandpass till Winroth som dök upp bakom sin försvarare och blev helt fri med Benjamin Löfdahl, var sagolik.

Där någonstans började dock Storvretaspelarna gå på periodvila. Det gjorde inte Mullsjö och vips satte David Gillek 5–6 innan den andra gonggongen gick.

Storvreta brottas inte bara med sviterna efter en stukad och numera tejpad fot hos Valdemar Ahlroth, utan den stora kampen sker i det där som sitter någonstans innanför pannbenet.

De framställdes som oslagsbara efter grundserien. Det var bilden inför slutspelet. Verkligheten ter sig lite annorlunda just nu för Storvreta.

Mullsjö gör sitt blott tredje framträdande i semifinal medan Storvreta jagar sin sjätte SM-final och guldfavoriterna får slita hårt för att över huvud taget hålla sig på rätsida semifinalen.

När Sebastian Palmqvist skickade in 6–6 i början av den tredje perioden fick hemmapubliken åter gunga och sjunga till Sven-Ingvars-biten ”Hå hå ja ja, hör va dä blåser i träa idag” (som spelas varje gång Mullsjö gör mål), men hemmalagets förhoppningar om ännu en uppseendeväckande skräll, i den mån sådana fanns inför mötet mot det guldtippade Uppsalalaget, släcks varje gång när Storvreta rullar runt, känner av och liksom mjukar upp hemmaspelarna. Så fort Storvretas tålamod höll, tog de över. Så fort tålamodet tröt var det Mullsjö som njöt.

Den här semifinalserien är så pass osannolik att det inte ens var avgjort när Robin Nilsberth skickade in sitt sitt andra power play-mål till 6–7 och fick se 6–8 och 6–9 komma genom Albin Sjögren och Jimmie Pettersson med bara minuter kvar att spela.

Det är bara att beundra hur ett tillplattat Mullsjö reste sig ur spillrorna och skrev ett av det mest händelserika kapitlen i Nyhemshallen. 6–9 blev 8–9 och på vippen även 9–9 i slutsekunderna när Mullsjö fick avsluta matchen i spel sex mot tre (!).

Hur fortsättningen följer på lördag i IFU Arena har jag ingen aning om, mer än att det blir sevärt och att det är Storvretas tålamod som avgör om det blir spännande eller inte.