Ishockeykrönika Det var så nära en ny svidande förlust. Men Almtuna har spelare som vill och kan annat.

Tony Mårtensson – vem annars – dök upp på rätt plats vid rätt tidpunkt och satte 3–3 när Almtuna tog ut målvakten. Med 13 sekunder kvar sköt lagkaptenen Per Svensson – så självklart att det skulle vara han – ett slagskott som betydde 4–3.

Hoppet om en vår i ett nytt slutspel lever vidare – efter några makalösa slutminuter hemma mot Västerås.

Det var ett hopp som länge hade svår andnöd. Almtuna var inte långt borta från att ha genomfört en bra hemmamatch mot ett bra lag, men utan att ha fått utdelning. Det hade varit en förlust i raden som med all säkerhet hade skjutit upp all form av scenförändring långt inpå det nya året.

Nu ökar avståndet ned till Pantern under det negativa kvalstrecket och på sättet segern kom kan betyda allt. Verkligen allt. Det var ju liksom inte i går Almtuna var på det här humöret. Backa bandet och vi har sett många Almtunaspelare svarta i blicken och med armarna i kors efter matcherna, i en typisk förlorarställning.

Nu var Almtuna inne i den här matchen från start. De har inte alltid varit det i år. De visste vad som krävdes för att slå ett lag som Västerås. De har inte alltid vetat det.

Och det var en sådan match som ger spelarna ovärderligt självförtroende. En seger efter ett par tajta slutminuter där Almtuna kämpade hem segern var precis vad de behövde.

Tony Mårtensson, alltså. Den förre SHL-stjärnan kom till Almtuna från en misslyckad säsong i Linköping (2 mål på 48 matcher), men i Uppsala och hockeyallsvenskan trivs han desto bättre.

2–1-målet mot Västerås var hans tionde för säsongen. 3–3-målet hans elfte. Lägg på 19 assists och ni förstår att Tony Mårtensson kan riktigt bra – utan att han för den delen syns särskilt mycket på isen.

Victor Rollin Carlsson visade också prov på split vision när han vid 1–1-målet lirkade fram pucken bakom en högt pressande Västeråsback. Oscar Milton tog emot med utsidan på skridskon och hittade krysset. Det var inte världens hårdaste avslut, men världens bästa maska att hitta. Annat det än tveksamheten som präglat Almtuna under så många matcher i år.

Men framför allt gillar jag Alexander Lunsjö. Nyförvärvet från Kallinge-Ronneby var Almtunas första värvning inför den här säsongen och hans 24 mål och 39 assist i division I var siffror som åtminstone vittnade om att han hittar målet. Nu var det han som satte fart i slutminuten och serverade till Per Svenssons skottläge.

Förra säsongen slutade Almtuna fyra i hockeyallsvenskan och var då ett av de mest effektiva lagen i serien. Då behövde de inte alltid göra de perfekta prestationerna, utan poängen trillade in ändå och antalet förluster stannade vid 18 efter 52 omgångar.

Nu, efter 30 spelade matcher, är förlustsiffran redan uppe i 15. Det har inte varit Almtunas säsong kort och gott. När Lukas Zetterberg prickade in 2–3 högt över axeln på Arvid Ljung såg det också länge ut att bli en sextonde förlust.

Sammanfattningsvis stod Almtuna för en insats som nog kan skruva upp förväntningarna på laget inför annandagens bortamatch i Leksand (skiljer en poäng mellan lagen nu!) där Roger Melin gör debut som tränare för dalalaget.

Men – att Almtuna ska nå slutspel år efter år är egentligen mycket begärt med tanke på att de i dag omsätter knappt 25 miljoner kronor och har förmodligen en av de lägsta spelarbudgetarna i hockeyallsvenskan. Men någonstans är jag säker på att Marcus Ragnarsson och Martin Gudmundsson har vad som krävs för att lyckas igen. Och vändningen hemma mot Västerås kan ha varit det som vänder på Almtunas säsong.