I augusti 2013 utökade Fyrishov sin armada av idrottshallar med ytterligare fyra fullstora hallar till de redan existerande två.
Två tusen kvadratmeter idrottsyta till ett pris av 200 miljoner kronor.
En dröm?
På papperet, ja.
I verkligheten: Hallar står tomma – samtidigt som föreningslivet skriker efter just tomma hallar.
Historien är möjligen gammal, men Uppsala kommun äger Fyrishov AB som i sin tur äger rätten över sin egen ekonomi, som vilket arenabolag som helst.
Här kommer idrottsrörelsen i kläm.
Uppsala kommuns eget arenabolag drivs på ett kommersiellt sätt och resultatet blir att hallarna fylls med annan verksamhet för att få bolagets ekonomi att gå runt.
Vems är felet att Fyrishovs kapacitet inte gagnar idrotten?
Ett är att Idrotts- och fritidsnämden köper alldeles för få tider av sitt eget bolag. Bara runt tjugo procent av tiderna i Fyrishovs idrottshallar kan tillhandahållas för den kommunalt subventionerade ungdomsträningen.
Föreningarna har svårt att förstå problematiken och allas förhoppning var att kommunen skulle boka upp fler tider på Fyrishov när de nya multihallarna stod klara. Det är ett jättestort tryck på alla kommunens större hallar och det skulle utan problem kunna fyllas fyra hallar till på de attraktiva tiderna.
I det nya uppdragsavtalet mellan Uppsala kommun, Idrotts- och fritidsnämnden och Fyrishov AB – som blev klart i juni i år – ska parterna verka för ”utvecklingen av Uppsala som idrottskommun, att det ska skapas så bra förutsättningar som möjligt för kommunens invånare att delta i idrottens föreningsliv och därmed skapa ett livslångt intresse för idrott och fysisk aktivitet”.
För 2020 köper Idrotts- och fritidsnämnden loss tid för specialhallarna i Fyrishov (gymnastik, judo, tyngdlyftning etc) för 6,5 miljoner kronor, samt all tid i B- och D-hallen för 12,5 miljoner kronor. Då går dock en stor del av pengarna till skolverksamhet som från och med 2020 kommer att förläggas i de hallarna under dagtid.
Hallarna A, C, E och F ingår inte alls i avtalet och är inte bokningsbara i kommunens system.
Fyrishov har i sin roll som arenabolag ett uppdrag att skapa nya, externa intäkter till Uppsala kommun, vilket gör balansgången svår. Hur går det egentligen? De senaste sju årens ekonomiska siffror (2012–2018) visar svart på vitt att bolaget inte har lyckats omsätta tillgången till nya hallar till nya intäkter.
Jag har ringt runt för att försöka förstå varför det ser ut som det gör, varför idrotten inte får ta en större plats på Fyrishov. Fyrishovs vd Liisa Eriksson Hundertmark konstaterar att de gärna skulle vilja se mer idrott i deras hallar, att det är de ekonomiska förutsättningarna som bestämmer, varpå Maria Patel (S), ordförande i Idrotts- och fritidsnämnden, konstaterar att "idrotten vill ha mer än vad vi kan erbjuda just nu”.
För gemene man är inte Fyrishov längre ett idrottens mecka och det verkar vara en politisk enighet att inte utnyttja resurserna i sitt arenabolag. Varken Alliansen 2013 eller Mittenstyret 2019 – bestående av S, MP och L – har förändrat bilden.
Samtidigt ska tilläggas att det händer stora saker på andra håll som möter den stora efterfrågan från idrottsrörelsen i Uppsala:
Den föreningsägda innebandy- och friidrottsarenan IFU Arena är i huvudsak finansierad via kommunalt föreningsbidrag och ett hyresavtal, och Upsala Studenters IF byggde sin hall i Rosendal, med stöd av ett tio år långt hyresavtal med kommunen.
Uppsala kommun har också presenterat en storsatsning på idrott där sex fullstora idrottshallar (Almtuna, Rosendal, Flogsta, Gunsta, Kvarngärdet, Lindbacken) ska byggas de närmaste fem åren.
Satsningarna är helt rätt. Men – varför används inte det kommunala bolaget Fyrishovs idrottshallar på samma sätt?
De idrottshallar som skulle kunna vara fullbokade och fulla av liv från tidig eftermiddag till sen kväll, står nu och samlar damm i väntan på nästa eventuella mässa, stora föredrag eller företagsevent.