Har hittat tillbaka – efter tunga tiden

Julia Jansson hade inte tröttnat på att åka skidor men lockades av ett testa skidskytte. För ett och ett halv år sedan sammanföll hennes nyfikenhet på skidskyttet med att förbundet satsade på en helt ny träningsgrupp bestående av såväl äldre som yngre skidskyttar som tre åkare från längdskidåkningen. Landslagssatsningen tog fart. Och träningen eskalerade, bland annat under skidskytteikonen Wolfgang Pichlers ledning. Men plötsligt tog det bara stopp och Julia tvingades dra i handbromsen.

– Jag gick in i väggen. Jag tränade för hårt och satte för hög press på mig själv. Jag gick in i väggen både fysiskt och mentalt.

Hon fortsätter:

– Det är en sak det sällan pratas om men många upplever säkert symptom utan att man behöver gå ned sig i skiten. Psykisk ohälsa är inte så lätt att se som om någon har brutit armen, säger Julia via telefon från Östersund.

Månkarbotjejen har blivit kvar länge i Jämtland. Innan flyttlasset gick till Östersund gick hon på skidgymnasiet i Järpen, sju mil från från nuvarande bostadsorten.

Julia gick alltså ned sig ”i skiten” förra säsongen. Men så länge det gick något sånär försökte hon prestera på topp. Trots att hon mådde fysiskt dåligt och hela tiden undrade varför. Alla tankarna satte sig även på psyket. Det blev en ond spiral.

– Det var inte bara under träning som jag mådde dåligt. Jag var konstant trött trots att jag sov elva tolv timmar och hade svårt att äta. Jag fick stressymptom, blev lätt upprörd och fick humörsvängningar, säger hon och fortsätter:

– Jag hade symptom hela tiden men jag ville tävla och jag prestera och såg inte vad som hände. Jag åkte en tävling i Hede nära Vemdalen och det blev droppen. Så dåligt som det kändes då har det aldrig känts i kroppen.

Till slut insåg hon att det inte gick längre. Tävlingssäsongen fick vara över.

Under hela våren fick träningen ligga på is. Vägen tillbaka började med att Julia tog kontakt med idrottspsykologen Göran Kenttä. Han förstod och framförallt lyssnade han. Det var precis vad Julia behövde. Och i juni började hon så smått komma igång med träningen igen. I början var det 30 minuters lugn träning varannan dag. Hon ville komma tillbaka till ett träningsprogram men varje gång hon försökte fick hon lägga ned, de var för tuffa. Hon gick istället på känsla och så har träningen fortsatt.

– Jag har inte samma träningsmängd som tidigare. Jag går på feeling fortfarande men har lite riktlinjer, säger hon om träningen.

Men viktigast av allt är att hon kommit tillbaka både mentalt och fysiskt. Hon kan träna och hon kan se positivt på tillvaron igen.

– Jag mår bra i dag. Vänt mentalt har det successivt gjort under tiden. Jag har vågat lyssna på mig själv och kunnat ta mig tillbaka – och blivit stärkt av det.

Hon tillhör inte landslagsgruppen längre men tränar med en träningsgrupp på skiduniversitetet med inriktning skidskytte. Den gånga helgen gjorde hon skidskyttepremiär i en tävling hemma i Östersund och nu till helgen kommer hon att köra premiären av Intersport-cupen (tidigare Sverigecupen) i Idre.

– Skidskytte blir min primära sport men jag har saknat klassisk skidåkning. Jag hoppas kunna köra en del tävlingar i både ock.