Några säger ”aldrig mer” efter ett Vasalopp. Men det finns de som vill spränga gränser och åka ännu längre. I helgen arrangeras Red Bull Nordenskiöldsloppet. En tävling som innefattar 220 kilometer – en sträcka som är lång även för en van långloppslöpare.
– Det är alltid spännande med utmaningar, nu får man se vad man håller för, säger Lena Wiberg som tillsammans med maken Petter startar loppet tillsammans med närmare 400 andra åkare.
För Petter Wiberg är det andra året i följd han tänker genomföra 22-milsmanglingen. För Lena blir det debut.
Nordenskiöldsloppet är ändå något utöver det vanliga. Ni som kan er historia känner till storyn. Nordenskiöldsloppet arrangerades första gången 1884 på initiativ av polarfararen Adolf Erik Nordenskiöld, som höll loppet för att bevisa att den svenska Grönlandsexpeditionen 1883 verkligen hade ägt rum.
Tävlingen från Jokkmokk till Kvikkjokk, tur och retur, var tillbaka 2016 och genomförs nu för fjärde gången i modern tid.
Förra året vanns tävlingen av norrmannen Andreas Nygaard som genomförde de 22 milen på 13 timmar och 25 minuter.
Lena Wibergs stora mål: Att över huvud taget gå i mål.
– Inför Vasaloppet har jag alltid mål att klara en viss tid och ta en viss placering, men det här blir en så pass stor utmaning att det är svårt att veta hur det kommer att bli. Jag ska försöka hålla tankarna positiva och jobba med målbilder, säger Lena som genomförde årets Vasalopp på 8 timmar och 30 minuter.
– Nu har man 30 timmar på sig att gå i mål, men i bästa fall gör jag det på 24 timmar. Man kanske får höja målen vartefter, vi får se.
Sträckan mellan Jokkmokk till Kvikkjokk går via ett berg med två rejäla stigningar.
– Det ser brutalt ut på höjdkurvorna. Petter har berättat om hur det tufft det är när man på vägen tillbaka, med 14-15 mil i kroppen, har berget framför sig. Stigningen är tre mil lång.
Naturligtvis handlar det om uthållighet, men kanske framför allt om vilja. Och rätt förberedelser.
– Det kommer krävas brutalt mycket kalorier under loppet. Det är köttsoppa och smörgåsar på kontrollerna, inte bullar och blåbärsoppa som på Vasaloppet, och jag tror att jag verkligen måste stanna och äta, säger Lena Wiberg som trots resesällskapet räknar med att genomföra loppet i ensamt majestät.
– Petter åker 25 procent snabbare än mig. Om jag inte hamnar i sällskap med någon annan i spåret är det jag, spåren och pannlampan i tio, tolv timmar där i mörkret på natten. Förhoppningsvis får man se några renar, någon älg och kanske någon uggla på vägen. Det blir en naturupplevelse på en och samma gång.
Sunnerstabon har ett förflutet inom bland annat armbrytning och rodd. Hennes skidåkande började som en motionsaktivitet för bara sex år sedan, med sikte på att genomföra Vasaloppet.
– Jag hade inte åkt så mycket längdskidor innan jag började åka långlopp. Det var en ny grej för mig då och för mig blev det som den ultimata egentiden, säger Lena Wiberg.
– Vi har småbarn och när jag är ute och åker skidor är det bara jag tillsammans med naturen och upplevelsen. Man är helt oanträffbar på ett sätt som inte går att beskriva riktigt.
Tre, fyra gånger varje vinter åker Lena och Petter på egna ”träningsläger”. Målet är att inte bli överraskad av den stora skillnaden på den längre distansen.
– Utan mormor och farmor och farfar som ställer upp som barnvakter hade vi inte kunnat få till lika mycket träning till vardags och de är en förutsättning förstås för att genomföra loppen. Jag och Petter brukar åka i väg på långhelger, till bland annat Orsa grönklitt. Då genomför vi som ett eget litet träningsläger där vi kan göra 15–20 mil på en helg. Som längst åker jag 90 kilometer på ett och samma pass. Det brukar vara en bra genomkörare.