Mörkt, blött och framförallt inte en snöflinga på marken. Förutsättningarna för längdskidåkning är inte bra – typ ...
Det är bara någon vecka kvar till julafton, men vill man åka längdskidor räcker det inte ens att åka till norra Gästrikland, man måste upp till norra Dalarna eller Härjedalen.
Men ändå når Uppland till rekordnivåer – igen.
När UNT frågar Ulf Jansson, som är ordförande i Upplands skidförbund, hur uppländsk längdskidsport mår, så svarar han med ett leende:
– Den mår riktigt bra!
Under lite mer än 20 år har Uppland haft som tradition att arrangera att läger som upptakt på säsongen.
I fjol åkte man till Orsa Grönklitt och intressset från både aktiva och ledare slog alla rekord med 95 anmälda. Inte ens på 90-talet var man i närheten av sådana siffror.
– När vi var i Vemdalen i början av 2000-talet var vi väldigt många, men den gången hade vi även en ledarutbildning, sägr Ulf Jansson.
Rekordet med 95 deltagare förra säsongen skulle bli svårslaget, det var nog alla överens om. Och vissst, rekordet slogs inte när man åkte till Orsa för någon vecka sedan, men 93 deltgare är en fantastisk siffra för Uppland.
Precis som i fjol fick de aktiva chans att träna på snö.
Grönklitt, som ligger några kilometer norr om Orsa och på relativt hög höjd, brukar vara ett snösäkert område redan den här tiden på året.
Et 15-tal klubbar var representerade på lägret.
Frågan man ställer sig hur Uppland kan ha så många aktiva skidåkare, som naturligtvis är betydligt fler än de som var med Orsalägret i slutet av november.
– Det är ute i klubbarna som arbetet görs. Där är man positivt inställda till träning och till idrotten över huvud taget. Det gäller både bredden och eliten. Jag tycker att vi har en väldigt bra kontakt med våra klubbar, säger Jansson.
Men frågan kvarstår: Det finns sällan snö i distriktet men ändå så är det åtskilliga ungdomar som börjar med längdåkning. Vad beror det på?
– Det kanske är tidens anda. Många är positivt inställda till vår idrott och till konditionsidrotter utomhus, säger Ulf Jansson.
Uppland har dock ett problem – om man nu kan kalla det för problem, och det är att talangerna flyr de uppländska klubbarna likt svenska hockeyspelare flyttar till NHL och KHL.
Ulf Jansson är kluven när han talar om det faktum att många väljer bort Storvreta, Månkarbo, Tierp, Vassaunda och allt vad klubbarna heter.
– Jag skulle gärna se att vi kunde behålla dem, men samtidigt ... som ledare blir man glad över att våra tjejer och killar är så attraktiva för de större klubbarna i Sverige.
Är det realistiskt att en eller några klubbar skulle kunna utmana etablerade föreningar som IFK Mora och Åsarna?
– Det behöver inte vara så kostsamt som man kanske kan tro. Jag ser fram emot att någon klubb satsar, som man har gjort med cykelsporten i Uppsala.
Men hur skulle det gå till rent praktiskt? I Åsarna har man allt man behöver runt husknuten. Snö, spår, backar och en hel ledarstab.
– De aktiva skulle förstås bo och träna större delen av året på ställen där det finns förutsättningar, men åkaren skulle ändå kunna representera en klubb i Uppland, säger Ulf Jansson och nämner bland annat Ulricehamn som ett lysande exempel.
Visserligen finns det ordentliga backar i västgötska Ulricehamn, men snö är en bristvara och säkert ännu sämre där än hos oss i Uppland. Ändå har Ulricehamnsklubben flera åkare av toppklass, bland andra Hanna Falk.
Är det ett problem för uppländsk skidsport att talangerna lämnar distriktet?
– Inte ett problem, men jag vet att det finns de som kan tänka sig att stanna om det skulle finnas förutsättningar, säger Jansson.
Tänk ett stafettlag från – låt oss säga Tierps IF – med Britta Johansson Norgren, Helene Söderlund och Julia Jansson – samtliga upplänningar. Det skulle inte bli ett medaljlag på SM, men att man skulle synas i tv-sändningen och hänga med hyggligt råder det nog inget tvivel om.
Går man tillbaka flera årtionden, till 60- 70- och 80-talets början så har skidintresset i Uppland minskat, eller rättare sagt: det är inte lika många aktiva längre.
– Det finns säkert många förklaringar till det, men en är snötillgången, säger Ulf Jansson.
De alpina grenarna har det lite lättare i Uppland ur en synvinkel. Det behövs bara kyla för att få en snötäckt pist. Det blir lite knepigare med ett längdspår, i alla fall om man vill ha en någorlunda lång och utslagsgivande bana.
Även om Uppland hade många åkare för 30–40 år sedan sågs distriktet av många som den lite udda kusinen från landet på tiden.
– Förut fick man smyga runt en buske och gömma sig när man kom från Uppland och var ute på tävlingar. I dag är man stolt över att komma från vårt distrikt, säger Ulf Jansson.