Skidskytten som bommade och bommade och bommade. Förut.
Nu är Martin Ponsiluoma världsmästare – en omöjlighet för bara 20–22 månader sedan. En stabil skidskytt, javisst, men därifrån till att vinna guld på ett mästerskap är steget långt.
Det blev en rasande spännande sprint i Slovenien. När Martin Ponsiluoma sköt fullt i liggande – som varit, eller är – hans akilleshäl, så öppnades det möjligheter. Stående är ju hans bästa gren. Han måste vara en av få (den enda?) som är en bättre stå- än liggskytt genom åren.
Så gled han in på skjutvallen. Pang, pang, pang, pang och pang! I stående.
Just då trodde jag på svenskt VM-guld eftersom den störste av dem alla, Johannes Thingnes Boe, mycket överraskande bommat två skott i liggande.
Men spänningen hade bara börjat…
Plötsligt var Boe med i leken igen trots sina missar. Sedan kom Jacquelin och sköt och åkte snabbt. Precis när man räknat bort fransmannen som ett hot mot Ponsiluoma så fälldes Latypov in i tv-bilden, och det var ännu ett hot.
Men så försvann även han…
Då kom nästa stora hot, norrmannen Johannes Dale. Han hade chansen, men så blinkade det rött i tv-rutan och så var han också borta från guldet.
Då var det väl klart. Svenskt VM-guld. Ja, jag trodde det – igen.
Men så var det inte. Plötsligt gled Johannes Kuehn in på skjutvallen och i tv-rutan och det svenska guldet var inte ”säkrat” förrän tysken bommat ett skott.
Hur var det då med pappa Jyrki?
Jo, han tävlade för Arlanda/Märsta under många år och körde DM för Uppland. Det var därför jag skrev om honom många, många gånger. En ung och lovande skidtalang, den bäste från Uppland på åtskilliga år – ja, någonsin. Framgångsrika damer hade Uppland haft, som Karin Lamberg, men inte på herrsidan.
Sedan flyttade Pappa Ponsiluoma norrut för att utvecklas som skidåkare. Han fick plats i det svenska landslaget och tävlade i OS.
Men så framgångsrik som sonen blev han aldrig.
Jag vill påstå att Martin Ponsiluomas guld var en jätteskräll även om han har varit en av världscupens bästa skidåkare den här säsongen.
Dessutom körde även Sebastian Samuelsson bra. Utan bommen i stående hade han varit på prispallen. Det här öppnar för en spännande jaktstart klockan 13.15 på söndag, men då får Ponsiluoma den otacksamma (?) uppgiften att gå ut först av alla och vara en jagad man. Klarar han det?