Jag läste med stor behållning Mathis Rutegårds artikel (UNT lördag 10 oktober) om att inte specialisera barnens idrott för tidigt utan låta dem hålla på med flera sporter samtidigt. Det inspirerade mig till att skriva en insändare i ämnet då jag egentligen gått och letat svar på frågan:
De ungdomar som inte vill elitsatsa, var ska de ta vägen?
Det var intressant att läsa Mathias Rutegårds artikel häromdagen om att låta ungdomar satsa på fler idrotter upp till femtonårsåldern istället för att tidigt specialisera sig på till exempel innebandy eller fotboll. Forskaren i ämnet – Per Göran Fahlström vid Linnéuniversitet – hävdar att detta gynnar bland annat koordinationen, split vision och speluppfattningen. Jag tror han har helt rätt i detta.
Men inte alla barn och ungdomar vill satsa på landslaget. Många vill jaga efter en boll tillsammans med kompisar bara för att det är roligt. Andra hinner inte med tre träningar i veckan plus match på helgen. När ungdomarna närmar sig tonåren är det många som hoppar av för att hinna med läxorna och andra delar av livet. Som oftast blir det till ett stillasittande liv. Att som tonåring börja som nybörjare i en lagsport är svårt. Det som erbjuds är till exempel löpträning och Friskis & Svettis, men det är inga bra alternativ när man är van vid lagsport.
Min fråga är nu, var finns ett föreningsliv liknande Korpen för ungdomarna? Gärna som en kommunal satsning där lokal finns att tillgå och en tränare. Man anmäler sig till ett lag med träning tex en gång i veckan och någon gång i månaden möter man andra lokala ungdoms-Korpen-lag i området. Ett sätt att få tonåringar fortsatt aktiva men inte på landslagsnivåsatsning. Ett sätt att få dem att lyfta blicken från datorn/telefonen och spela innebandy, fotboll eller badminton med likasinnade, men mest för att det är vansinnigt roligt och inte för att vinna serien.
Eva Ludvigsen
Uppsala