Andraplacerade Barbro Oljans Fjällstedt och Louise Jernberg firar efter loppet.
I söndags fick Sverige och Uppsala en världsmästare. Då sprang Louise Jernberg över mållinjen först av alla under VM i Skyrunning som avgjordes i spanska Soria.
– Jag är så himla glad, jag har inte alls räknat med det här, säger världsmästaren själv.
– Jag går alltid in med målsättningen att göra mitt bästa, och jag kände att jag hade en bra form under loppet, men jag kunde aldrig tro att det skulle räcka till ett guld.
Jernberg vann alltså skyloppet som är 30 km långt och innehåller 2 600 meters stigning. Segern i loppet innebar också att hon vann VM i kombination.
– I fredags sprang vi en vertikal, alltså ett lopp som "bara" är 5 kilometer och är på 1000 höjdmeter. Där kom jag åtta, men resultatet slogs ihop med söndagens lopp och när jag vann på söndagen så vann jag även kombinationen, säger Jernberg.
Även andraplatsen innebar svensk medalj då Barbro Oljans Fjällstedt sprang in som tvåa.
Till vardags tävlar Louise Jernberg för Mantra Sport från Uppsala. Men i VM var det som svensk representant hon fick ta emot guldmedaljen.
Vad har lett till denna svenska framgång?
– Jag vet faktiskt inte. Vi har gjort bra resultat på fjällmaraton, det är liknande terräng och så, men inte alls samma höjdmeter. Vi har inte de bästa förutsättningarna i Sverige att träna bergslöpning.
Speciellt inte i Uppsala.
– Haha, speciellt inte här. Men till skillnad från alla andra löpare så är jag ute och letar backar att springa i.
Jernberg berättar att VM faktiskt var hennes andra skyrunning-lopp. Något som gör hennes vinst smått otrolig.
– Jag sprang mitt första lopp i EM förra året när jag tog brons, säger hon och fortsätter:
– Det känns overkligt att det gått så bra. Men det är vad som är spännande, man kan aldrig ta något för givet i löpning. Alla gör sitt bästa för dagen och det gäller att perfekt ha prickat formen.
Jernbergs två guldmedaljerna från VM.
32-åringen berättar att hon först fastnade för löpning efter sin andra graviditet. Då var hon ofta ute och sprang med barnvagnen. Det ena ledde till det andra och helt plötsligt hade hon börjat tävla i traillöpning.
– Jag gillar att springa både trail- och skyrunninglopp, men det är väldigt mäktigt att stå så högt upp på ett berg och bara kunna ta in utsikten. Men det gäller att påminna sig om att njuta av det, speciellt när man är som mest trött.