ESK är tillbaka där man hör hemma
Enköpings SK är tillbaka där de hör hemma, i superettan.Jag ska villigt erkänna att jag inte riktigt trodde det inför säsongen.
Krönika: Håkan Wikström
Foto:
Jag lovar. De tipsen kom man ihåg på Enavallen när avancemanget var klart.
?Nu måste du väl kunna erkänna att ESK är det bättre laget?? sade assisterande tränaren Per-Åke Swärdh med ett leende strålande som en augustisol.
Och, ja. Det är naturligtvis bara att erkänna det.
Jag trodde att besvikelserna från hösten 2003, hösten 2004 och hösten 2005 skulle ha åsamkat stommen i laget oläkbara sår, att de inte skulle kunna återhämta sig och uppbåda all den kraft som behövs för att vinna en serie en gång till, men det är bara att konstatera att Enköping har spelat på en nivå lägre än vad man förtjänar de senaste två säsongerna.
ESK 2006 har definitivt varit division I norras bästa lag, och avslutningen av serien har varit grymt imponerande.
På de sista fjorton matcherna har man tabellraden tolv vunna, en oavgjord och en förlust.
Imponerande som sagt. Får man behålla stora delar av det här laget, samt plocka in ett par-tre spelare till som höjer nivån ytterligare så känns det definitivt som att man har ett lag för en mittenplacering i superettan nästa säsong.
Stommen i det här ESK-laget är en stomme som har hängt med så länge som 1996, när tränare Rune Berglund förde upp ESK i division I-norra. Mer än halva startelvan var med om hela resan från avancemanget till den nya superettan till avancemanget till allsvenskan, men också den negativa resan som slutade i division II.
Enköping har en enastående förmåga att hämta sig efter smällar, och mycket av det kan man tacka en speciell person för, och det är före detta ordföranden Stefan Holm.
Det var länge sedan Stefan Holm hade en offentlig roll i ESK, men han har alltid funnits med i kulisserna, och alltid haft ett finger med i spelet när det har handlat om att hitta spelare med det lilla extra till truppen.
I år har det betytt spelare som Ludwig Bergström, målvakten som aldrig fick chansen i VSK men som har betytt otroligt mycket för ESK i år. Det har också betytt spelare som Eric Hammar, Dinko Felic och Tomasz Stolpa, spelare som verkligen har förgyllt och lyft truppen ytterligare en dimension.
Naturligtvis var Holm på plats, med sina gamla otvättade långkalsonger på sig som alltid när det vankas avancemang för ESK. I fjol, i kvalet mot Umeå, räckte varken Holms värvningsinsatser eller hans långkalsonger till avancemang, men det gjorde det med råge i år.
Tränare Michael Borgqvist är mr 100 procent.
En tränare som inte vet hur det känns att inte vinna en serie.
I fjol vann han division II med ESK, i år blev det triumf i division I.
Frågan är om han är med när ESK spelar premiär i superettan.
Jag vet faktiskt inte, kontraktet går ut, men allt annat vore naturligtvis oklokt.
TILL SIST; Jag är helt övertygad om att Sirius med Magnus Pehrsson ett år till som tränare för truppen definitivt skulle ha tagit steget upp i superettan. Nu kan det bli så ändå i ett kval, för kvalplatsen är definitivt klar efter 7-2 mot Anundsjö, och motståndet verkar bli Väsby som inte ska vara helt omöjliga att besegra. Men kontinuitet är oerhört viktigt för att ett lag ska lyckas, och det får inte Sirius på grund av ständiga tränarbyten. Jag ska inte säga att det här är ett förlorat år, för jag gillar verkligen Magnus Pehrsson som tränare, men nästa val av tränare blir oerhört viktigt. Oavsett om det blir division I norra eller superettan.
Så jobbar vi med nyheter