Om du inte hört talas om Erica Muhizi tidigare är det inte så konstigt. 19-åringen har gått ifrån helt okänd till att gjort sig ett namn för de mest volleybollfrälsta på rekordtid men för den stora allmänheten är hon ännu närmast helt okänd.
Frågan är hur länge?
Från att ena året gått på Cesluisskolan och ägnat sig åt spel i division 1 med Uppsala VBS har hon utvecklats till att bara nåt år senare vara en del av Sveriges mest framgångsrika landslag någonsin. I helgen spelar Sverige Golden Leagues finalspel i Ängelholm där Europas bästa landslag gör upp.
Det svenska herrlandslaget tog sig till final på hemma-EM i Globen i Stockholm – för 36 år sedan. Det som nu stundar i Ängelholm är det största för svensk volleyboll sedan dess. Det svenska damlandslaget har aldrig stått inför en större uppgift.
– Det är historia vi skriver. Det är så sjukt att man får vara med om det. Sinnessjukt, utbrister Erica Muhizi på telefon från den skånska staden bara dagar före volleyboll-festen i Catena Arena, normalt hockeylaget Rögles hemmaborg.
– Det är inte givet att man får vara med som 19-åring. Även om jag inte spelat så mycket är det kul att bara få vara här, träna och växa som spelare.
Den spikraka karriären uppåt har inneburit att hon belönats med ett volleybollstipendium på Florida Gulf Coast University.
Hinner hon hänga med när allt går så fort?
– Ibland kan jag stanna upp och tänka på det men fattar inte riktigt. Som när jag pratar med mamma och hon säger "wow Erica så sjukt snabbt det gått allting". För ett år sedan hade aldrig trott att jag skulle spela i A-landslaget. Det är därför ordet tacksamhet sammanfattar min karriär.
Det var långtifrån givet att det skulle bli volleyboll för Erica trots att hon har att brås på. Från början var det tennis som gällde.
– Jag var inte bra på det. Sedan är det en singelsport också, och det har inte varit min grej. Jag älskar lagsporter.
Tids nog lyssnade Erica på pappa Erics tjat om att börja med volleyboll. Eric Muhizi representerade det rwandiska landslaget i volleyboll. Där var han med och tog silver i de afrikanska mästerskapen en gång i tiden.
– Jag började för snart sex år sedan, men satsat kanske i tre, så jag har inte hållit på jättelänge. Pappa har tjatat sedan jag var tre ...
Och när hon väl hade börjat förstod hon att hennes längd inte var en nackdel. Med sina 190 centimeter är det få som når över henne i den svenska elitserien där hon spelade för Lund det gångna året. Högsta serien insåg hon snabbt var en helt annan nivå än spelet i ettan med Uppsala.
– Det tog ändå ett tag att bli kär i sporten men när jag kom upp i division 1 älskade jag det. Jag älskar att vinna och när det blev mer seriöst blev det superkul. Jag hade en tränare, Mikael Adolfsson, som tog upp mig från division 3 till division 1 vilket inte många gör och jag tror jag inte att jag stannat kvar i sporten annars så jag är extremt tacksam för det.
Erica spelar center på planen, precis som pappa som genom åren kommit med lite tips.
– Min position är att blocka och anfalla men mest blocka. Det är min styrka och det jag bidragit med väldigt mycket i Lund.
Debuten i landslagssammanhang skedde för ungefär ett år sedan under U20-EM i Bulgarien. Men det blev marginellt med speltid, "några bollar bara". Kanske låg det Erica i fatet att alla andra i truppen hade erfarenhet från elitseriespel och att hon "bara" matchat på en lägre nivå. Att hon nu får ta plats bland de "stora tjejerna" är tydligt tecken på fort hon utvecklats.
Debuten i seniorlandslaget skedde i en träningsmatch mot Polen. Hela laget gav henne rejäl stöttning, och inte minst Sveriges absoluta stjärna, världsspelaren Isabelle Haak.
– Hon är underbar, både på och utanför plan. Hon är verkligen en inspiration på och vid sidan av planen. När jag gjorde min debut kom båda systrarna Haak, Isabelle och Anna, fram och gav mig en kram och peppade så jag kunde gå in på planen med ett helt annat självförtroende än jag hade haft annars.
Erica hoppas kunna gå i de systrarnas fotspår och att få volleybollen som levebröd.
– Jag åker till Florida för att kombinera plugget (kommunikation och affärsliv) och volleybollen. Drömmen är att kunna bli proffs nån dag. Jag vill inte ge upp plugget för man vet ju aldrig när karriären tar slut.
Men nu är hon bara i början av den. Florida Gulf Coast tillhör den högsta collegeligan och har vunnit sin konferens fyra år i rad. Möjligheterna till att utvecklas borde vara goda.
Blir hon sedan proffs får det gärna vara i Italien som hon rankar har den bästa ligan.
– Men den franska ligan är också otroligt bra, och den turkiska, och tyska ... Jag får se var jag hamnar.
Semifinalerna i Golden Leagues final four på lördag spelas enligt följande: Rumänien–Ungern 16.00, Sverige–Ukraina 19.00. Under söndagen avgörs brons- (16.00) och finalmatchen (19.00).
– Senast gick det bra mot Ukraina men det är ett tufft lag som ligger oss över i rankingen, vi tar inget för givet, säger Erica Muhizi.
Golden League är den näst högsta liganivån för landslag, nivån över är Volleyboll Nations League.
Fakta
Erica Muhizi
Ålder: 19 år
Familj: Pappa Eric, mamma Minou, bröderna Salomon, 22, Elysee, 21 och Benjamin 14.
Uppväxt: Föddes i Skellefteå men flyttade till Tierp efter bara något år. Har de senaste 15 åren bott i Uppsala.
Fritid: "Jag är otroligt social och väldigt spontan. Jag hänger mycket med vänner och familj. Åker gärna på roadtrips. Direkt efter final four ska jag till Torekov med kompisar".