Finlands president Sauli Niinistö sade inte mer än vad han hade täckning för när han intervjuades av Dagens Nyheter i går. Men det han sade var betydligt mer långtgående än tidigare.
Utrikespolitiken i Finland utformas av presidenten och riksdagen i samverkan. Även om den extremt starka ställning som presidentämbetet tidigare hade i Finland nu har försvagats så betyder det alltjämt någonting när Finlands president uttalar sig i säkerhetspolitiska frågor.
Niinistö gör i intervjun en bedömning av vad partierna kan tänkas säga efter parlamentsvalet den 19 april och den följande regeringsbildningen. Efter det förra riksdagsvalet 2011 konstaterade man att Natofrågan inte hade någon aktualitet under den kommande mandatperioden, alltså den period som slutar inom kort. Men nya överläggningar mellan partiledarna och presidenten har redan ägt rum.
Presidentens bedömning är att man inte heller nu kommer att förorda Natomedlemskap rätt av. Men man kommer sannolikt att uttala sig betydligt öppnare än tidigare. Att det också är vad presidenten själv önskar behöver ingen tvivla på. Visserligen krävs två tredjedels majoritet i riksdagen för att ändra den hittillsvarande kursen. Men den majoriteten uppstår ju i samma ögonblick som partierna bestämmer sig.
Säkerhet och fred är de viktigaste frågorna för Finland, säger Niinistö och uttrycker säkerligen en känsla som är djupt förankrad bland väljarna. Och med Rysslands nya aggressiva utrikespolitik så kommer säkerhetsfrågorna både för Finland och Sverige i ett helt annat ljus än tidigare. Det betyder inte att Finland eller Sverige i dag hotas av rysk aggression.
Däremot kan våra länder komma att beröras av eventuella ryska framstötar mot andra länder – liksom av den allmänt ökade ryska militära aktiviteten i närområdet, vare sig det gäller ubåtskränkningar eller provocerande flygövningar. Det nyligen proklamerade nära militära samarbetet mellan Sverige och Finland är givetvis ett resultat av detta nya läge.
Genom vårt samarbete med Nato så måste vi också räkna med att beröras av de motåtgärder som militäralliansen kan tänkas sätta in om Ryssland efter kriget i Ukraina skulle försöka sig på fortsatt aggression mot tidigare sovjetrepubliker. Inför sådana perspektiv är formellt medlemskap ett naturligt steg för att stärka säkerheten i vår del av Europa.
Det finska uttalandet efter 2011 års val har sin motsvarighet i Stefan Löfvens regeringsdeklaration i höstas: Sverige ska inte söka medlemskap i Nato. Men det är en orimlig tanke att Finland skulle inta en mer öppen attityd till medlemskap medan Sverige framhärdar i att säga nej. Det enda naturliga är att länderna samordnar sin hållning, precis som vi nu ska samordna vårt försvar.