Uppsalabon Monic Arvidson W har varit journalist och informatör och även skrivit en bilderbok. Hennes nya barnbok Minnas hemlighet tar avstamp i Uppsala, men beger sig snabbt till mer magiska marker.

Minnas hemlighet följer en välbekant fantasyformel. Minna, 13 år, ser sådant som andra inte ser och blir kallad tokunge i skolan. Efter ett bråk hemma rymmer hon ut i skogen där hon känner sig hemma. Hon faller in i en annan värld, där hon får lära sig mer om sina magiska förmågor och sin familjs historia och naturligtvis att hon har ett särskilt öde. Balansen mellan de ljusa och mörka krafterna är rubbad och Minna kan ställa dem till rätta. I världsbygget skymtar bitar av ”positivt tänkande”, som att ens tankar kan påverka omgivningen.

Det är en spännande och sympatisk berättelse, där Minna löser problem med godhet och en hjälpande hand, snarare än med äventyrsberättelsens sedvanliga våld – även om hon kan slåss som en actionhjälte när det behövs.

Tyvärr är texten full av korrekturfel som stör läsningen och språket vacklar hit och dit, särskilt i dialogerna som sällan känns naturliga. Att en gammal magiker pratar stelt och ålderdomligt är ett fenomen man som van fantasyläsare är beredd på, men jag har svårt för att även Minna ofta låter lika plockad från en annan tid och pratar mer som en tant än som den nutida tonåring hon är. Den person Minna är hamnar i skymundan även på andra sätt.

Hennes inledande vilsenhet är lätt att känna med, men så snart äventyret är i gång reduceras Minna till att vara sina förmågor. Och förmågorna är många – hon verkar kunna lära sig nästan vad som helst, vilket gör att ingen situation hon hamnar i verkar riktigt farlig. Synd på en lovande hjältinna.