Malva-Lo Idevall Fürst och Sara Ekström tycker att Kulturhuset Leoparden är en unik plats i Uppsala.
Videoprojektioner lyser på Kulturhuset Leoparden och Sufjan Stevens musik strömmar ut ur högtalarna. Det är en helt vanlig torsdagseftermiddag – och vernissage.
I utställningsrummet serveras alkoholfritt bubbel till ungdomarna som besöker Romén Janevall utställning "300 hp". Utställningen skildrar ett helt liv under åren som lärarstudent i Uppsala, ett som inte vore detsamma om inte Leoparden funnits, enligt konstnären och den nu nyexaminerade läraren.
Vernissage för utställningen "300 hp", som kretsar kring Romén Janevalls år på lärarprogrammet i Uppsala.
Här, i lokalen till för ungdomar och kultur, avlöser evenemangen varandra och de sociala mötena många. Bara någon vecka tidigare fyllde Matilda Thor galleriet med sin First Aid Kit-liknande stämsång. Hon hade releasefest för debutalbumet "Kött, ben och blod". Därefter tog Malva-Lo Idevall Fürst vid med visning av sin kortfilm "Kära aska" – om en riddare och en cowboy.
– Hit kommer både gamla gymnasiebekanta och internationella studenter från universitetet. Det händer alltid något här, och det finns alltid folk att prata med, säger Sara Ekström, som medverkat till filmen och nu besöker konstutställningen.
I Uppsala har man noll förståelse för kulturverksamhet
Erik Sjölander
Kaliber
Men sedan då, funderar Sara och Malva-Lo på ibland, vart ska de gå när de är för gamla för Leoparden?
För den som startat band på Kulturhuset Grand, Genomfarten eller Ungdomens hus är nästa scen i ordningen Katalin – ett jättekliv för de flesta. Ett stenkast bort står ett ofta stängt konserthus, insprängt mellan Sivias rivningstomt och 7 000 ödsliga kvadratmeter av Vaksala torg. Många spelningar slukas av nationerna. När Parksnäckan tystnar i september är det i princip Katalin och några få konserter på UKK som går att besöka.
Kulturhuset Leoparden på Svartbäcksgatan startades för att komplettera stadens musikscener för ungdomar. Här sker evenemang i bredare bemärkelse, men särskilt konstutställningar.
Sara Ekström och filmskaparen Malva-Lo Idevall Fürst tycker att hela Uppsalas kulturliv borde kunna fungera som på Leoparden – med låga trösklar, där de kan interagera med både kulturen och med andra Uppsalabor. Där man inte bara köper en biljett, sätter sig i en stol och efteråt lämnar lokalen och går hem.
De vill se ett kulturliv som myllrar, en beskrivning som ska dyka upp i alla samtal om Uppsalas kultur- och nöjesliv – men inte för att beskriva verkligheten här och nu.
Ett försök att åstadkomma detta livfulla myller i Uppsala startade i början på 1900-talet. Redan då började diskussionerna om att Uppsala behövde ett konserthus, mitt i stan. Drygt 100 år senare, 2007, invigdes UKK.
UKK blev slutprodukten efter en lång diskussion om ett konserthus i centrala Uppsala.
Sara kulturhus i Skellefteå, ett kulturhus med hotell och tre restauranger i centrala staden. Huset har nämnts som ett modigt initiativ som spelade in i beslutet att placera Northvolt i kommunen.
Från att ha varit stängt på lov är det nu öppet året om, en process som enligt vd:n och konstnärliga ledaren Henrik Lillsjö fortsätter att gå i rätt riktning. Men trots försäljningsrekord 2024 och en återhämtning sedan pandemin fortsätter huset att eka tomt med jämna mellanrum. På helgerna är det nämligen bara öppet i samband med evenemang, något som gjorde att huset exempelvis var stängt alla fredagar i maj. Inte sällan föses man också direkt ut från ett evenemang eftersom möjligheten till eftersnack i baren är obefintlig. Den är bara öppen innan evenemang, och i en eventuell paus.
– Det är klart att vi vill att folk ska stanna kvar. Exempelvis vill vi kunna jobba mer med barerna i huset och göra fler ståkonserter. De vi genomfört har skapat en helt annan upplevelse och varit väldigt uppskattade. Vårt mål är att huset ska vara öppet dygnets alla vakna timmar, säger Henrik Lillsjö.
Vi vill ju jämföra oss med Oslo, Berlin och Aten
Henrik Lillsjö
UKK
Men något regelrätt kulturhus kommer UKK inte att bli, eftersom det trots allt är ett hus med fokus på musik. Och kanske är Uppsala å ena sidan för stort för ett Sara Kulturhus, som i Skellefteå eller ett Väven, som i Umeå. Å andra sidan för litet för ett kulturhus som Stockholms.
– Det är för mycket som händer i Uppsala för att kunna samla allt på samma ställe och dessutom passar alla evenemang inte för ett hus. Därför är det viktigt att det finns evenemang i en bred bemärkelse och att de sker i Gottsunda, Ekeby och främre Boländerna också, säger Henrik Lillsjö.
UKK:s vd och konstnärliga ledare Henrik Lillsjö vill att UKK ska bli en än mer tillgänglig plats, med ett program som kompletterar Uppsalas övriga musikutbud och är exklusivt för Uppsala.
Anledningen?
– Alla vill ju bo i ett härligt och roligt område, kultur föder också kultur. Vi måste värna om ett ekosystem, för man kan inte gå på Thomas Stenström i Botaniska trädgården varje dag. Det måste finnas ett UKK, Kaliber, föreningsliv, friteatergrupper och konstgallerier, alla evenemang är viktiga för att skapa den bredd som ger myllret.
För att uppnå ett välmående ekosystem i form av ett kulturutbud behövs två saker, anser Lillsjö.
På Kulturhuset Leoparden finns kafé, utställningslokal och en öppen ateljé för ungdomar upp till 25-årsåldern.
Att Uppsala satsar på profilskapande evenemang, likt Göteborg satsade på Way out west och Bokmässan. Evenemang ska vara exklusiva för Uppsala så att folk också reser hit.
Dessutom har Uppsala en internationell kontext att anamma. Här nämner Henrik Lillsjö life science-branschen, universitetet och närheten till Arlanda.
– När det hålls evenemang så lever hela staden upp. Där tror jag vi har jättestora förutsättningar att utvecklas och jag tycker att vi ska sträcka lite på oss. När vi pratar om UKK så ska vi inte jämföra oss med Västerås eller Enköping. Vi vill ju jämföra oss med Oslo, Berlin och Aten. Det är viktigt att se sig om och sätta en ribba, och en vision.
Vid evenemang blommar en stad upp, konstaterar UKK:s vd Henrik Lillsjö. På bild picknick-sällskap inför konsert på Parksnäckan.
"Jag ogillar egentligen uttrycket "något för alla", men exakt det var tanken med Parksnäckan, att det skulle bli ett varierat program här med stora och små artister och alltifrån rock till Bo Kaspers", säger Erik Sjölander.
Då måste också staden möta de initiativen, tycker Erik Sjölander, som har jobbat med musik i Uppsala och Europa sedan tonåren på Kulturhuset Grand. Nu bokar han och Jonas Curling, som tillsammans driver Kaliber Live, spelningar på Katalin året runt, och om sommaren fyller de Stadsträdgården med picknickande sällskap och livemusik.
Erik Sjölander upplever att det å ena sidan finns ett uppdämt behov av fler klubbar, scener och stadsfestivaler – å andra sidan finns alltför mycket motstånd i Uppsala.
– Man vill att staden ska leva upp och att Uppsala ska vara en kul plats att bo på, att fler saker ska hända än bara sista april. Samtidigt får vi så mycket klagomål när vi väl gör något, som under konserterna på Parksnäckan till exempel. Det enkla svaret är att man i Uppsala har noll förståelse för kulturverksamhet. När någon stör blir det alltid ett jävla liv. Men ett kulturliv måste ju få låta, annars får man en tyst och död stad.
Erik Sjölander har varit aktiv i Uppsalas musikliv sedan ungdomen på Grand. Nu driver han Kaliber Live.
Han poängterar också att initiativtagare måste få plats och möjlighet att våga satsa på koncept, för framgångsreceptet är att låta saker ta tid.
– På 90-talet fanns flera klubbar och scener i stan, och man visste att varje fredag spelar liveband på ett ställe och något annat händer på ett annat. Nu måste det till liknande lokaler för att folk ska våga satsa på ett koncept. Det tar ju ett tag innan människor hittat evenemang och dess regelbundenhet.
Om det är något ställe som bör låta mer så är det Vaksala torg, tycker Henrik Lillsjö. För ser han till sitt eget ansvar att uppnå ett livligare kulturliv i Uppsala så hoppas han att UKK kan bidra till att torget får ett uppsving. De nu ödsliga 7 000 kvadratmeterna skulle kunna bli yta för konserter, marknader och festivaler – eller varför inte ett idrottsevenemang. Här behöver kommunens evenemangsaktörer samarbeta med det privata kulturlivet, anser han.
Linda Eskilsson (MP) är Kulturnämnden ordförande.
Sådana planer för torget finns det, klargör ordförande för kulturnämnden, Linda Eskilsson (MP). Samtidigt håller hon inte med om att UKK misslyckas med verksamhetsbeskrivningen, där det står att "Bolaget (UKK) ska genom sin verksamhet vara en livfull mötesplats..."
– Jag vet inte varför man uppfattar UKK som stängt. Kanske upplevs det så när det är konferenser där, men UKK står trots allt på två ben, säger hon.
Hon poängterar att UKK har hållit sin budget – och att konferenserna gör det möjligt.
Ett torg fyllt av potential, enligt Henrik Lillsjö, Linda Eskilsson och Patric Kiraly.
Way out west är ett exempel på ett exklusivt evenemang som lockar besökare och gör att hela Göteborg blommar upp. Den sortens satsningar bör även Uppsala göra, tycker Henrik Lillsjö.
Kulturhuvudstad eller inte, fortsätter Linda Eskilsson, kommunen jobbar vidare med projektet "Kulturlyftet" i vilket man avsatt 14 miljoner för att under två års tid interagera kultur i stadsutvecklingen.
– Kulturen har en självklar plats i samhället för att göra den attraktiv, men också trygg och social. Alla vill bo på ett härligt ställe, där det finns liv. Ta Berlin som exempel. Man bor inte där för att det är fint, mycket är trasigt och fult, men det är en rolig plats att bo på och det lockar människor, säger Henrik Lillsjö.
Det händer alltid något här, och det finns alltid folk att prata med
Sara Ekström
Kulturhuset Leoparden
Jämförelsen kan verka naiv, men städer som Berlin och Köpenhamn dyker upp titt som tätt i samtal om Uppsalas kulturliv. Liksom Stockholm, Göteborg – och Malmö.
– Malmö är ju klichéartade bilden av hur det skulle kunna vara i Sverige, städer har ju den ambitionen.
Det konstaterar Patric Kiraly som ledde Uppsalas arbete med att bli Europeisk kulturhuvudstad 2029 och i dag ansvarar för Kulturlyftet. Kanske såg Malmö frågornas betydelse tidigare, och vikten av att koppla ihop stadsutveckling med kultursektorn, resonerar han. Uppsala började inte från noll 2018 – men från och med då valde man att fokusera på frågorna på ett nytt sätt. Samtidigt hade Malmö, liksom Göteborg och Stockholm, kommit bra mycket längre.
Patric Kiraly ledde Uppsalas arbete med att bli Europeisk kulturhuvudstad 2029. I dag ansvarar han för Kulturlyftet.
Men Patric Kiraly upplever också en stark positiv vilja – inte minst genom samarbetet mellan kommun, region och universitet, och den politiska ambitionen att göra Uppsala till en än mer attraktiv stad där kulturen får ta en ännu större plats.
– Det finns inte brist på idéer i Uppsala för att skapa ett livligare kulturliv. Det jag däremot tror har blivit en utmaning här är att vi har blivit lite för bekväma och kanske något nöjda.
Som exempel berättar han om Kulturnatten 2024 då han befann sig i Luthagen för att ta en öl med en kompis. Geijersgatans glasskiosk hade fått heta "Glass med Jazz" – och där drack folk vin och åt glass till tonerna av massor av jazzband. Det var det bästa eventet han såg på hela Kulturnatten.
– Nu tänker många av oss "vad kul att det hände på Kulturnatten" och så stannar det där. Men vi måste ha fler initiativ som det, året om.
Meline Höijer Schou i kaféet på Leoparden.
Ateljén på Kulturhuset Leoparden, där ungdomar är i full gång med konstprojekt.
I taket på Kulturhuset Leoparden har ungdomar fått skriva in sina förhoppningar och förväntningar på 20-talet.
På Kulturhuset Leoparden hjälper Meline Höijer Schou, konstnären som grundat och driver verksamheten, ungdomar att själva ordna evenemang i lokalerna. I ljuset från konstnären Romén Janevalls videoprojektion berättar hon att hon håller med Henrik Lillsjö och Patric Kiraly om att Uppsalas framtid är ett brett kulturliv – ett sådant finns dock redan i hög grad upplever hon.
Utmaningen Uppsala har är en annan.
– När jag pratar med vänner och kollegor så konstaterar vi att det inte går att hinna med allt man vill göra en fredagskväll. Samtidigt är det svårt för kulturutövare att nå fram till sin målgrupp, ibland vet man som konsument inte att något skett förrän efteråt, säger hon.
Meline Höijer Schou anser att idéen om Uppsala som en utflyttningsort är en myt som Uppsalaborna upprätthåller. De senaste tio åren har en rad kulturinitiativ gjort staden mer intressant och attraktiv.
Att marknadsföra Uppsalas kulturutbud är också ett problem kommunpolitikern identifierat och vill jobba vidare med, i kombination med att skapa fler scener.
– Vi ser att mellanstora scener saknas och tittar nu på hur Gottsunda kulturhus kan få ytterligare en scen för gästspel, säger Linda Eskilsson (MP).
På vernissagen har Romén Janevall slagit sig ner intill en av installationerna. Kulturlivet puttrar på, men det är synd att staden förlorade utmärkelsen som kulturhuvudstad, tycker han.
– Slutar det puttra på, då ska man verkligen börja oroa sig, säger han och lägger till att han redan längtar efter Kulturnatten.
Romén Janevall, Sara Ekström och Malva-Lo Idevall Fürst på vernissage.
Romén Janevall har tillbringat flera år på Kulturhuset Leoparden, och även jobbat där. När UNT besöker hans vernissage berättar han att han längtar efter Kulturnatten.