– Vi försökte sova några timmar innan vi skulle borda fartyget och börja resan till Gaza. Sedan fick vi information om att båten bombats. Vi var i chock, men också väldigt förbannande. Sorgen blev som störst när man tänkte på hur mycket vi hade samlat. Mat, mediciner, vatten, allt, säger Jeannette Escanilla, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet och nuvarande ordförande för organisationen Ship to Gaza Sweden.
I början av maj attackerades fartyget Conscience utanför Malta av det som misstänks vara israeliska drönare. Båten var på väg till Gaza med förnödenheter. Uppsalabon Jeannette Escanilla befann sig på Malta tillsammans med andra aktivister i väntan på att få gå ombord.
– Vi hoppas på att det görs en ordentlig utredning så att båten repareras och att vi förr eller senare kan genomföra resan till Gaza.
Hon tittar ut i luften med tom blick när hon berättar, ögonen tåras. Jeannette Escanilla vill betona att hon är en vanlig människa som bara vill hjälpa andra människor.
– Jag har väldigt många vänner från Palestina. När jag var politiskt aktiv åkte jag med en delegation till Västbanken och träffade många där. Det bor också många palestinier i Uppsala som jag med åren har lärt känna. Jag har varit på Västbanken flera gånger, men 2016 blev jag deporterad efter att jag varit fängslad i Israel.
Då hade hon åkt tillsammans med tolv andra kvinnor på Women's boat to Gaza. Omkring 35 sjömil från hamnen bordades båten och kvinnorna fördes till ett fängelse i Ashdod.
– Jag var fängslad i tre dygn i en cell ihop med andra kvinnor. Toaletten var bara ett hål i golvet. De undersökte hela min kropp för att hitta vapen, även mina håligheter. Det var fruktansvärt men det är såklart ingenting jämfört med vad palestinierna går igenom, säger hon.
Nästa år går deportationen ut, då har det gått tio år. Hon hoppas på att kunna återvända för att besöka Gaza där hon aldrig varit.
Jeannette Escanilla var 16 år 1977 då hon landade på Arlanda. Ensam flydde hon Pinochets Chile för att söka asyl i Sverige.
Hon lämnar soffan och kommer tillbaka med en stor pärm full av tidningsurklipp och andra minnen. Efter en del bläddrande visar hon en artikel från 1977 i Dagens Nyheter där rubriken lyder: "Chilenska till Arlanda med 17 dollar – Jeanette får stanna i Sverige", ja, hennes namn var felstavat.
– Jag var väldigt rädd och ensam. De satte mig i en cell under mitt första dygn i Sverige och lät mig inte gå fritt ens till toaletten. Jag minns det fortfarande mycket väl, hur dörren låstes och att det bara fanns ett litet, litet fönster. Jag förstod ingenting. Sedan kom jag till Uppsala.
Jag minns hur dörren låstes
Jeannette Escanilla
Beslutet om att hon skulle vara den i familjen som flydde efter att ena brodern flytt till Sverige, fattades av hennes föräldrar.
– Jag var väldigt duktig i skolan och läste tidningen som pappa kom hem med på kvällarna. Jag lade mig på golvet och bara läste och läste. Jag tror att mina föräldrar tänkte: "Hon ska räddas, hon ska få ett liv, en framtid".
I Uppsala bodde hon till en början i Gottsunda och därefter i Stenhagen. Så småningom fick hon fem barn och levde som ensamstående mamma men med stor hjälp från sin egen mamma. Hela hennes chilenska familj kom senare efter henne till Sverige.
Under småbarnsåren pluggade hon till barnsköterska och började sin politiska bana. Engagemanget inom Vänsterpartiet och lokalpolitiken i Uppsala ledde henne så småningom till en plats i riksdagen.
– Jag ville visa mina barn att mitt liv inte är mer värt än någon annan människas liv och att alla måste dra sitt strå till stacken. Jag tänker också väldigt mycket på framtiden för mina barn och barnbarn, jag vill överlämna en bättre värld till dem. I den värld vi har i dag värderas inte alla människor lika, säger Jeannette Escanilla.
Jag beskylls för att vara antisemit
Jeannette Escanilla
Själv växte hon upp i ett hus i Chiles huvudstad Santiago. Hon drömde om att bli professionell friidrottare.
– Jag blev antagen till utbildningen och det var den mest fantastiska tiden jag hade i Chile, fram till kuppen 1973. Då försvann allt.
I dag bor hon med sin man i en stor luftig lägenhet med högt i tak.
– Jag är en privilegierad kvinna som kan göra vad jag vill och som gör det jag vill. Jag har ett fantastiskt jobb och snart är jag pensionär och blir fri, då behöver jag inte passa tider längre.
Som pensionär vill hon fortsätta att kämpa för en bättre värld men också få mer tid över till sig själv och sin hälsa. Under alla år har barnen, kampen för mänskliga rättigheter och politiken gått före. Politiken förde med sig mycket hat och hot, något hon fortfarande måste förhålla sig till.
– Hoten mot mig som person har gjort mig hård som människa. Breven kommer fortfarande, jag beskylls bland annat för att vara antisemit. Jag måste hela tiden vara försiktig, det har förändrat mitt sätt att leva. Jag är rädd, jag har fått hot om att jag ska bli påkörd eller överfallen.
Många skulle nog också kunna bli liggande i soffan ...
– Att sluta engagera mig för att jag blir hotad till livet är absolut inget för mig, säger Jeannette Escanilla.
Nej, det går inte att säga att hon slutat engagera sig. Nyligen startade hon tillsammans med andra ett nytt parti, ett "socialistiskt och antikapitalistiskt" parti som i sitt program säger sig vilja stoppa upprustning, krig och lämna Nato.
– Det behövs människor med en annan verklighetsförankring som säger ifrån. Jag tror att jag skulle kunna bidra till det, att sätta ner foten och skapa debatt på riktigt, säger hon.
Jeannette Escanilla
Född: 1961 i Santiago, Chile
Bor: i Uppsala
Familj: make, fem barn, åtta barnbarn, sju syskon
Utbildning: barnskötare
Bakgrund: riksdagsledamot (V) för Uppsala län 7 juni–24 september 2018, ledamot i kommunfullmäktige samt i regionfullmäktige i Uppsala. Lämnade partiet 2024 efter missnöje med partiets hållning i konflikten Israel–Palestina. Var med och startade Refugees Welcome Uppsala. Startade partiet Solidaritet 2024. Ordförande för den ideella föreningen Ship to Gaza Sweden.