Kristina Nilsson är chef för avdelningen Klinisk patologi på Akademiska och ansvarar för bårhusen i region Uppsala.
Det finns inte riktigt något sätt att säga det på, annat än rakt ut: Kroppen började lösas upp och läcka vätskor. Vanligtvis sveps döda människor in i lakan, men här blev bårhusets personal tvungna att lägga mannen i plast, som fick bytas ut flera gånger när det blev "alldeles för ohållbart".
– Det är vårt mest extrema fall.
Det är Kristina Nilsson som berättar. Hon är chef för avdelningen Klinisk patologi på Akademiska och ansvarar för bårhusen i region Uppsala. Innan hon tog det här jobbet hade hon ingen aning om att problemet med så kallade långliggare ens existerade. Alltså att människor blir liggande på bårhuset alldeles för länge – trots att lagen säger att en avliden ska gravsättas eller kremeras inom en månad från dödsdagen.
Förra året blev 35 personer långliggare i region Uppsala, av totalt 2 200 avlidna, och låg kvar på bårhuset i mer än två månader.
– Det finns en anledning till att man ska begravas inom en månad, och det är för att en förruttnelse av kroppen startar när man dör. På bårhuset förvaras människor i kylceller, som gör att förruttnelsen stannar av delvis, men inte helt, säger Kristina Nilsson.
Mannen, som kom till bårhuset i början av 2023, blev kvar i femton månader. Till slut fick Kristina Nilsson nog och beställde en kista att lägga honom i.
– Det är inte värdigt för personen att hamna i ett sådant tillstånd, eller för personalen att se individen bli i allt sämre skick. Känslan är ju att personen inte får komma till ro, säger hon.
Fyra personer får plats i varje kylcell.
2 200 avlidna passerar genom bårhuset varje år.
Hit transporteras avlidna i region Uppsala, och här få de ligga i kylceller i väntan på obduktion eller begravning.
En begravningsbyrå skjutsade kistan till Berthåga krematoriums frysförvaring. Peter Berglund, kyrkogårdschef med ansvar för krematoriet, tog emot den.
– Det är inte vårt ansvar, men vi hjälper till ibland med förvaring, förklarar han.
Utöver två kremeringsugnar, har Berthåga krematorium också två frysfack för nödförvaring av avlidna.
Majoriteten av alla som dör i Sverige kremeras, berättar kyrkogårdschef Peter Berglund.
Det är dock inte helt okomplicerat. Krematoriet är det enda i hela Uppsala län och delar av Stockholms län – och här finns bara två frysfack.
– Det är klart att det i det här fallet har gått extremt lång tid, men de senaste åren har oftast ett frysfack varit upptaget hela tiden. Jag kan önska att bårhusen hade egen frysförvaringskapacitet, för det är inte säkert att vi har plats, säger Peter Berglund.
"Jag tycker det är en svaghet i hur vi hanterar avlidna", säger kyrkogårdschef Peter Berglund om fenomenet med långliggare.
Men här ligger nu mannen fortfarande – tjugo månader efter sin dödsdag. UNT har inte kunnat klarlägga exakt vad det är som gör att en begravning dröjer, men mannen har blivit ett exempel på vad många beskriver som ett etiskt dilemma: Avlidna som fastnar i byråkrati och lagstiftning i väntan på sin sista vila.
En av dem är begravningsentreprenören Emelie Tingström.
– Det är så fruktansvärt ovärdigt.
Emelie Tingström, begravningsentreprenör, har larmat om problemet med långliggare i flera år.
Emelie Tingström driver egna begravningsbyrån Grindstolpen i Uppsala.
Hon slår ut med händerna i väntrummet till egna byrån Grindstolpen. I flera år har hon larmat om problemet med långliggare, som hon tycker att alldeles för få känner till. I sitt yrke hämtar och lämnar hon regelbundet avlidna personer på bårhuset, så hon har själv känt stanken från kylcellerna när någon legat där för länge.
Två gånger har hon tagit saken i egna händer: tagit med sig en kista och sett till att långliggare kremerats.
Så får du väl inte göra?
– Nej, men när jag fått fatt på anhöriga har de bara varit tacksamma. Jag har bara känt att vi inte kan ha det så här, jag blir så illa berörd.
Emelie Tingströms jobb är att göra döden så fin och värdig som möjligt för den som gått bort och dennes anhöriga. Att människor tillåts bli långliggare är raka motsatsen, tycker hon.
Emelie Tingström lägger stort ansvar på Uppsala kommun.
– Människor ligger i dag och ruttnar med kommunens goda minne, det är ju det som är så förskräckligt. I en perfekt värld hade kommunen fått, säg, två veckor på sig om ingen hämtat en död person efter en månad. Sedan hade de sett till att personen kremerades medan de fortsatte att leta efter anhöriga.
Enligt begravningslagen ska en människa gravsättas eller kremeras inom en månad från sin dödsdag.
Enligt begravningslagen ska en människa gravsättas eller kremeras inom en månad från sin dödsdag.
Ja, om en person inte registrerats som begravd en månad efter sin dödsdag, är det Skatteverkets och därefter kommunens uppgift att hitta och kontakta de anhöriga. Men det här är en process som riskerar att dra ut på tiden.
Det berättar Joakim Nordström, chef för avdelningen ekonomiskt bistånd på Uppsala kommun. En handfull gånger per år kommer larmet från Skatteverket till hans avdelning, och sökandet efter familjemedlemmar drar igång.
– Vi använder kommuninvånarregistret och bouppteckningen. Finns det anhöriga försöker vi ringa dem, men det är ju inte alla som har sina telefonnummer registrerade nu för tiden.
Fyra personer får plats i varje kylcell. "Kylcellerna gör att förruttnelsen stannar av delvis, men inte helt", säger Kristina Nilsson.
Nästa steg blir att skicka brev till de anhöriga.
– Om det behövs kontaktar vi ambassader i andra länder, ibland gör vi hembesök, säger Joakim Nordström.
Det är inte helt ovanligt att kommunen hittar anhöriga, men att dessa inte vill eller kan ordna en begravning.
– Då lämnar de ofta en fullmakt till oss och så sköter vi det med hjälp av en juridikbyrå. Då går det relativt snabbt.
Joakim Nordström är chef för avdelningen ekonomiskt bistånd på Uppsala kommun, som blir ansvariga för avlidna i Uppsala om de anhöriga inte följer reglerna.
Så när uppstår problemet med långliggare?
– Det kan vara att anhöriga inte alls går att får tag på eller att de befinner sig utomlands. Eller om de vägrar att lämna en fullmakt till oss. Då träder kommunens medlingsansvar in, och vi jobbar då aktivt för att försöka få de anhöriga att ta sitt ansvar.
Vad säger man när någon dör? "Säg inte att du beklagar sorgen, säg att du beklagar förlusten", säger begravningsentreprenör Emelie Tingström.
Händer ingenting har kommunen laglig rätt att fatta beslut om tvångsbegravning. Men överklagar en anhörig det beslutet, kan det dröja månader innan förvaltningsrätten har prövat ärendet och en begravning kan genomföras.
Ska det vara så här?
– Jag tycker att det är problematiskt, man vill ju att en avliden ska behandlas så värdigt som möjligt. Men det är viktigt att stat och kommun inte ingriper för aggressivt på de anhörigas rättigheter, säger Joakim Nordström.
Förra året vittnade flera begravningsentreprenörer i UNT om att konflikter mellan anhöriga blivit vanligare i samband med att en begravning ska planeras.
Kommunens arbete med att försöka kontakta de anhöriga riskerar att bli en process som drar ut på tiden.
Faktum är att även när begravningslagen följs, så väntar svenskarna längst mellan en anhörigs dödsfall och begravning – i hela världen.
"Ett skäl till att gränserna överskrids är att många idag inte anser sig kunna hinna med att planera för och genomföra en begravning. Man prioriterar annat helt enkelt. Det är en brist, tycker jag, i vårt moderna samhälle och något som stämmer till reflektion."
Det skriver socialminister Jakob Forssmed (KD), som ansvarar för begravningslagen, i en kommentar.
Att problemen med långliggare uppstår är "inte tillfredsställande", skriver ministern. "Jag kommer naturligtvis att fortsatt följa den här utvecklingen."
Socialminister Jakob Forssmed (KD) är chef för Socialdepartementet, som ansvarar för begravningslagen.
Under tiden ligger avlidna människor på Uppsalas bårhus och väntar på sina begravningar.
Det finns län där bårhusen tar ut en avgift om tidsgränsen på en månad överskrids. Uppsalas bårhus överväger en liknande lösning, berättar Kristina Nilsson.
– Det är möjligt att vi får börja med det så att det finns en viss ekonomisk press. Jag tycker att det tar på tok för lång tid. Man berövar personen sin värdighet.
