Rebecca Leal kunde knappt tro att det var sant när Navarro hörde av sig.
”Jag är inte riktigt skapad för att köra gymnastik”
Rebecca Leal sitter på en balansboll mellan omklädningsrummet och gympasalen i Ekebyhallen. Med sina 185 centimeter syftar hon på att hon inte är byggd som en ”typisk” gymnast.
– Jag har ju mycket att bära runt, men det är inget som säger att jag inte kan köra gymnastiken utan det är bara en hårdare väg, säger hon.
Den vägen har nu tagit henne till världens mest prestigefulla cheerleadinglag, Navarro i Texas. Ett lag som Netflix har gjort en serie om och som har vunnit det nationella mästerskapet 17 gånger. Leal är lite nervös. Det är första träningspasset sedan beskedet som förändrat hennes liv kom.
Precis innan uppvärmningen är det dags. Tränarna förkunnar lite kort att ”Rebecca har blivit antagen till Navarro”.
Applåder och jubel.
Sedan fortsätter träningen.
Vägen till Texas har varit lång och ibland även krokig. Leal började med cheerleading tack vare sin syster Madeleine som nu även är hennes tränare. Från början var det bara en hobby, men ju längre tiden gick växte det ut till ett brinnande intresse och livsstil.
– 2019 skulle jag representera Sverige på VM-mattan som junior och det var helt nytt för mig som 14-åring. Det gick ju ganska bra… vi vann VM-guld och kanske var det där som min passion för cheerleading tog fart. Efter det har jag verkligen kämpat för att vara kvar på elitnivå. Tränat hårt och hållit igång. Det är otroligt många komponenter som behövs för att vara en bra cheerleader, säger Leal.
Vad är det som är så roligt med cheerleading?
– Både sporten i sig med att bygga pyramider, köra gymnastik och så, men också lagkamraterna man får på vägen. Man blir så tajta och enade liksom. Allt sådant gör mig otroligt motiverad. Genom åren har jag också funderat mycket på vem jag vill vara, vad jag vill vara för lagkamrat. Jag har gått otroligt många år på cheerleading, mer än vad många andra har gjort. Jag har velat lära alla mycket av vad jag har lärt mig.
Inför årets säsong blev hon utsedd till en av lagets kaptener.
– Jag tar det på största allvar och det återspeglar väl lite den jag är. Jag hatar att förlora och ser hela tiden att det måste finnas än väg till vinst. Jag tror att det alltid kommer finnas någon som är bättre än vad du är på allt, men i stället för att se den personen som en rival så är det bättre att se upp till personen i stället. Vilja bli lika bra om inte ännu bättre. Det håller mig motiverad.
"Jag har funderat på vad som gör att just jag sticker ut, vem är jag liksom?"
Och det är inte bara den personliga utvecklingen som hon brinner. Leal pratar gång på gång om hennes passion för själva sporten och att få fler att börja.
– Cheerleading är inte så omtalat i Sverige eller i världen och jag vill verkligen visa världen att det är en sport som är lika bra och svår som alla andra. Det har aldrig varit på kartan att bli en olympisk sport till exempel, men de kämpar och driver på i den frågan, att vi ska bli en del av OS. Det är ju därför jag inte riktigt kan ge mig. Jag vill kunna bidra med mitt engagemang, driv och passion.
Trots drivet och passionen så visste inte Leal i vintras hur hon skulle göra med sin satsning. En mättnadskänsla hade smugit sig på efter alla segrar med Uppsala.
– Jag satt hemma och tänkte att det går så bra för oss, att det nästan är för enkelt. Det kändes inte som en utmaning längre. Självklart utvecklas jag i mig själv, men jag var rädd att det till slut inte skulle finnas någon morot kvar, att det är samma visa hela tiden. Jag ska fylla 20 år, ska jag flytta? Plugga? Sluta på cheerleadingen? Är jag klar?
Kort senare hörde ett företag som hjälper idrottare från Sverige till college i USA av sig. Och Rebecca Leals liv tog en helt ny vändning.
– Jag gillar att ta risker även om jag först tänkte nej, att jag inte skulle göra det. Man är rädd för förändringar i den här åldern, men jag inledde processen.
Vipers tränar i Ekebyhallen. För en vecka sedan tog man hem Riksmästerskapen.
Hon klippte ihop en highlightsfilm på datorn som sedan skickades ut till olika college i USA. Intresse fick hon direkt, men det var långt ifrån paraplydrinkarna. Michigan, Alaska och Nebraska.
– Jag tänkte att det här händer liksom inte, skrattar hon.
Sedan kom något intressant. Florida.
– Det är kärnan för cheerleading där både VM och college nationals arrangeras. Det lät bra och jag bestämde mig för att köra på det. Allt var klart.
Men som i en film så dök ett sista intresse upp i precis innan allt skulle skrivas på.
– Min agent sa att jag behövde se något innan jag bestämde mig och jag tänkte verkligen "nej" eftersom jag var så inställd på Florida. Sluta nu liksom, nu kör vi Florida.
Tillsammans med systern och tränaren Madelein Leal.
När Leal fick höra att hon blivit uttagen till Navarro college höll hon på att tappa det helt.
– Jag trodde att jag skulle svimma. Det är ju ett av världens bästa collegelag med nästan 700 000 följare, omnämnda överallt. Tränaren skrev till mig att de gärna ville ha mig i laget och att de ville ha ett snabbt svar. Jag sa att ”I’m in”. Jag var så chockad och kunde liksom inte förklara med ord riktigt vad jag kände och tänkte. Jag är jättetacksam. Och sen la vi på.
Det sägs att runt 12 000 personer står i kö för att komma med i Navarros lag som varje år tar in 28 personer. Konkurrensen är sylvass. Åtta träningar i veckan väntar i Texas för Leal kombinerat med skola så klart.
– Jag kan inte fatta det, att jag är en av dem. Jag har funderat på vad som gör att just jag sticker ut, vem är jag liksom? Jag tror bara att man inte får ge upp, det är det viktigaste. Om du ska gå in i något ska du göra det helhjärtat, varför göra det annars? Jag har haft jätteduktiga ledare här i Uppsala som jag ska tacka också.
Vad vill du få ut av den här flytten känner du?
– Jag lämnar ju hela min barndom och allt jag har gjort här i Uppsala, min trygghet. Jag vill känna att det var värt det i form av att jag får ut det mesta som cheerleader och även en kandidatexamen. Jag vill också utvecklas socialt, knyta nya kontakter.
"Jag tänkte att det här händer liksom inte"
28 personer ingår i laget där alltså Leal blir den första svenska representanten någonsin. Av dessa får 20 stå på mattan i det stora collegemästerskapet där målet så klart är seger.
– Vinner man den så är man ju hela USA:s bästa collegelag och det hade varit ascoolt. Det vill man lyckas med och även ta sig till mattan, att inte bara vara med som reserv. Det hade varit en dröm.
I mitten av juli flyger hon över för första gången till Texas för att sedan flytta permanent i mitten av augusti.
– Jag hoppas jag kan inspirera minst en till i alla fall att våga tro på det för ens liv kan förändras bara på en dag, säger Rebecca Leal.