Den allsvenska premiären ligger runt hörnet och Sirius förbereder sig på bästa sätt, med dubbla pass. Det fotbollsmässiga har avklarats på Studenternas plastgräs och laget har också hunnit med ett pass i gymmet.
Robbie Ure kommer ut och möter upp UNT:s reportageteam på parkeringen utanför arenan i lättare träningskläder. Kanske i tunnaste laget med tanke på den blåst och det fåtal plusgrader Uppsala bjuder på den här dagen.
Robbie huttrar så smått men det är inte speciellt mycket varmare i Glasgow, där 21-åringen är uppväxt, den här tiden på året. Han borde vara van och klagar inte utan ställer snällt upp på att inleda med att bli fotograferad på och utanför hans nya arbetsplats.
Det är bara veckor sedan skotten skrev på för ett lag från en stad han inte hade någon som helst koll på innan han fick en förfrågan om en övergång. Men här är han nu.
– Mina lagkompisar har varit välkomnande och gjort omställningen så enkel som möjligt. Jag håller på att göra mig hemmastadd men njuter av det så här långt, säger Robbie Ure.
Han flyttar närmast från Belgien och Anderlecht där säsongen pågått sedan augusti. I stället för att snart gå på ledighet kör Robbie nu alltså bara på. Allsvenskan går i mål i november ...
– Det kommer att bli ett långt år för mig men det visste jag såklart innan jag kom hit. Det finns inget bättre än att spela fotboll. Skulle jag inte vara här skulle jag vara på sommarsemester och för mig är det bättre att bara spela på och få fler minuter och förhoppningsvis ha en framgångsrik säsong här. Den kommer bli lång men det kommer bli kul!
Sirius ser honom som ersättare till fjolårets succéman Yousef Salech. Salech gjorde mål i mängder och såldes för mångmiljonbelopp.
– Jag har fått höra om Yousef. Jag kollade upp det innan jag skrev på, säger Robbie.
Sirius ska ha lagt runt åtta miljoner svenska kronor för att få sin nye anfallare till Uppsala vilket gör Robbie Ure till klubbens dyraste värvning genom tiderna. Förhoppningen är såklart att nyförvärvet ska spotta in mål men själv säger han sig inte känna någon press vare sig det gäller en dyr prislapp eller på att han måste ösa in mål. Han snarare skrattar åt det.
– Jag kan inte kontrollera det. Det som är viktigt för mig är att få chanser. Det är en ny klubb och ett nytt land. Jag sätter ingen press på mig själv. Jag försöker bara utvecklas varje dag och få en bra relation till tränare och lagkamrater. Jag kan inte kontrollera något förutom hur jag spelar och det är så jag tänker på det, säger han avslappnat.
Han är lätt att förstå. Farhågor om en eventuell svår skotskt dialekt kan snabbt avfärdas. Han säger han tvingade sig själv till att prata långsamt och tydligt i Anderlecht för att göra sig förstådd.
– Det är samma här. När jag pratar för fort får andra svårt att förstå. När jag pratar med min familj går det fortare och är mer skotskt.
Han har mycket gott att säga om sin tid i Belgien där han under 18 månaders tid tillhörde Anderlechts U23-lag som spelar i andraligan. Men den här intervjun handlar i mångt och mycket om hemstaden Glasgow.
– Glasgow är mitt hem och hela min familj bor där, säger han.
När Uppsala är en "enklubbsstad" är Glasgow något annat. Den är delad i två delar. En blå och en grönvit. Antingen håller man på Rangers eller på antagonisten Celtic. Inte sällan blandas annat än fotboll in i rivaliteten mellan de två. Ofta politik men inte minst religion. Rangers supportrar finns i första hand hos protestanterna och Celtics bland katolikerna.
Robbie Ure växte upp i stadsdelen Newton Mearns som ligger ungefär 15 minuter sydväst om stadskärnan. Hans val av klubb var redan förutbestämd.
– När jag var ung hade jag möjligheten att gå till antingen Rangers eller Celtic men det var inget svårt beslut. Hela min familj var Rangers så jag gick dit och stannade i tio år.
Hade du vänner som var Celtic?
– Ja, jag hade några. Det är normalt i Glasgow och man får bara leva med det. Snacket påverkas av det senaste resultatet mellan lagen.
Hur är rivaliteten skulle du säga?
– För mig är det den största och bästa rivaliteten i världen. Allting är grymt. Ligaplacering och varje match är så viktiga för fansen och klubben. Och rätten att få skryta i stan är vad fansen lever för.
Som ung hade Robbie säsongskort till Rangers hemmamatcher på Ibrox och ibland fick han chansen att komma än närmare planen i form av uppdrag som bollpojke vid sidlinjen.
Var det självklart att det blev fotboll?
– Jag höll på med lite andra sporter också men fotboll var det som var seriöst. Växer man upp i Glasgow är fotboll det enda viktiga (skratt). Jag började spela när jag var fem, sex år. Jag spelade med ett lokalt lag och scouter kom för att kolla matcherna och jag tror att jag var åtta eller nio år när de sa att jag var välkommen att spela med Rangers.
Han blev kvar länge i "sin" klubb och där gick en dröm i uppfyllelse men mer om det senare.
Det var sannerligen en dröm som blev sann för mig. Det var en perfekt dag och en perfekt kväll.
Det jobbas med underlaget på Studenternas plastmatta när Robbie tar med oss in på arenan. Han tittar ut över planen. Det är långtifrån Ibrox 50 000 åskådarplatser men anfallaren låter övertygande när han säger att han gillar vad han ser.
– Jag gillar verkligen hur fansen sitter nära planen. Det verkar vara en riktigt trevlig arena och jag är taggad att spela inför fansen, säger han.
I allsvenska genrepet mot finska SJK fick han hoppa in kort efter paus. Den halvleken är allt han hunnit med i matchspel för Sirius så här långt. Ny chans får han i allsvenska premiären borta mot Värnamo. I Sirius kommer han att spela i tröja nummer 9. Precis som förebilden i Bayern München nu gör. Engelske Harry Kane är den spelare som Robbie Ure ser upp till mer än någon annan.
– Det är för hans instinkter i boxen, hur han länkar spelet i djupet. Han är inte bara nån som gör mål utan gör också spelare runtom honom bättre. Och sånt är viktigt för mig. Jag vill göra andra spelare bättre och vara någon som är pålitlig i boxen. Hans avslut världsklass och jag ser upp till honom, berättar Robbie när vi står mitt planen.
Hur ser du på dina styrkor?
– Jag vill göra mål såklart men jag känner att jag är någon som kan bidra med löpningar. En som kan ta emot bollen och som laget kan lita på. Även var en presspelare och få in andra i spelet. När bollen går ut på kanterna försöker jag ta plats i boxen och vara farlig.
Vi växte som familj och gick igenom det. Samtidigt vet jag att det är livet.
Vi tar oss in i Studenternas innandömen för lite värme och samtalet glider över till Robbies familj. Det visar sig att han drabbades av en tuff motgång i livet när han redan som 14-åring förlorade sin pappa.
– Efter det var det bara jag, mamma och mina två systrar och vi kom mycket närmare varandra och blev mycket starkare och ... ja, det är livet.
Men det måste varit tufft!?
– Ja, men mamma var otrolig och mina två systrar var otroliga. Jag växte kanske upp lite snabbare på grund av det.
Mamma Alison var den som höll ihop familjen och Robbie pratar om henne med värme i rösten.
– Mamma är den hårdast arbetande personen jag känner. Hon såg till att alla var okej och är också den starkaste personen jag känner.
Han fortsätter:
– Vi växte som familj och gick igenom det. Samtidigt vet jag att det är livet. Jag kommer inte tycka synd om mig för mitt mål har varit att spela fotboll och om jag ska göra det professionellt måste jag jobba hårt varje dag.
Storasyster Nadia, 26 år, bor numera i London medan Pippa, 19, pluggar på universitet i Glasgow och bor hemma.
– Jag pratar med dem varje dag, och älskar dem. Vi har alltid trevligt och kul ihop när jag har möjligheten att träffa dem, säger han om syskonen.
Som 16-åring, två år efter pappans död, gjorde Robbie sig själv och familjen stolta när han skrev på sitt första professionella kontrakt med Rangers.
– Det var härligt och jag njöt att få gå till träningen varje dag, att få spela för Rangers.
Två år senare fick han göra debut i A-laget i en cupmatch och han tackade genom att bli målskytt direkt.
– Det var sannerligen en dröm som blev sann för mig. Det var en perfekt dag och en perfekt kväll. Jag är fortfarande tacksam för managern på den tiden, Giovanni van Bronckhorst (VM-silvermedaljör med Nederländerna 2010, reds. anm), för den möjligheten. Det är något som jag och min familj ser tillbaka på med stolthet. Jag glad att jag fick debutera och även göra mål.
Trots det och att han även fått göra ett par inhopp i ligan valde han som 19-åring att lämna laget, staden och landet för nytt äventyr. Han hade då spelat i Rangers andralag i tredjedivisionen.
I september 2023 skrev han på för Anderlecht och blev en del av deras U23-lag i näst högsta serien.
– Det var det perfekta klivet för mig. Det var ett kliv upp men jag vande mig och älskade tiden där, älskade folket, mina lagkamrater. Coacherna var också väldigt bra för mig.
Nu hoppas Robbie ha hittat nästa perfekta steg. I Uppsala och Sirius.
Blir det även mål i tävlingsdebuten för blåsvart? Om inte vore det inte ett så dumt tillfälle mot Djurgården hemma på lördag. Då har nämligen Robbie familjen sittande på Studenternas läktare.
Fotnot: Det finns även andra klubbar i Glasgow förutom de två giganterna Rangers och Celtic. Från staden kommer också Partick Thistle och Queens Park som båda spelar i andraligan.
Robbie Ure
Ålder: 21 år
Position: Forward.
Uppväxt: Newton Mearns, Glasgow
Familj: Mamma Alison och systrarna Nadia, 26, och Pippa, 19.
Aktuell: Nyss värvad till Sirius som klubbens dyraste (750 000 Euro) värvning genom tiderna. Kontraktet med blåsvart är skrivet över säsongen 2029.
Övriga klubbar i karriären: Rangers, Anderlecht.