Det plingar till i pastor Robert Wirehags telefon. Han ser ner på skärmen.
– Det har varit en skjutning nära Vaksala torg.
Han vet inte då att det är två tonårspojkar och en ung man från Gottsunda som skjutits till döds och att pojkarna är Aiham och Omar – två spelare han följt länge i sin roll som ledare för nattfotbollen, en del av Sirius sociala hållbarhetsprojekt. Ett projekt som bland annat syftar till att motverka gängkriminalitet och den typ av våld som nu ännu en gång slagit ner i Uppsala.
Händelser som inte bara kastar ett mörkt sken över hela staden, utan också brutalt påminner om varför det arbete de gör är så avgörande.
Två dagar innan trippelmordet träffar UNT pastor Robert Wirehag i Valsätraskolans sporthall. Till vardags är han pastor i Uppsala Pingst, men nu står han omgiven av ett femtiotal tonårskillar och försöker göra skillnad – med hjälp av en boll.
När man kliver in i sporthallen möts man av en ljudvägg. Ungdomar som ropar efter bollen blandas med gnisslet från skosulor mot det blå golvet.
Kompisarna Josef Merdas och Saeed Ibrahim, 17 och 16 år, har varit med på nattfotbollen i flera år. De är inte själva involverade i kriminalitet – men de vet att risken finns där ute.
– Vi bor i ett utsatt område, och ibland kan det vara riskfyllt att bara vara ute, säger Josef Merdas.
Bredvid honom nickar Saeed instämmande.
– Man måste vara försiktig och undvika situationer där man kan hamna fel eller möta fel personer, fortsätter Josef.
För kompisarna är bland annat nattfotbollen ett konkret sätt att hålla sig borta från fel sammanhang.
– Om vi spelar fotboll i stället för att hänga i centrum så minskar risken att hamna snett. Och vi får gemenskap, brödraskap – och ledarna skyddar oss, säger Saeed Ibrahim.
Båda betonar vikten av gemenskapen och tryggheten – men att det i slutändan är bollen som håller allt samman.
– Att vi får spela fotboll är det roligaste, säger grabbarna – och springer ut på det blå golvet igen.
Nattfotbollen spelas varje lördag i Valsätra och Gränby – områden som länge präglats av segregation och socioekonomiska utmaningar. En ond cirkel av språkbarriärer och otrygga boendeförhållanden gör det svårt för många att ta sig in på arbetsmarknaden – eller ens känna sig som en del av samhället. Det skapar grogrund för utanförskap och, i förlängningen, kriminalitet, förklarar Robert Wirehag.
– Kriminella livsstilar uppstår där det saknas pengar. Människor driver runt utan något meningsfullt att göra, och risken att dras in i en tillvaro där man tjänar snabba pengar på ett kriminellt sätt är stor, säger Wirehag.
– Det är därför vi har aktiviteter på lördagar, det är då ungdomarna är ute som mest.
De flesta av killarna på nattfotbollen är mellan 12 och 17 år gamla. Samtliga löper risken att rekryteras av kriminella gäng, menar Wirehag.
– Varför? För att de bor i utsatta områden i utkanten av stan. Vissa av killarna vi arbetar med, eller deras bröder eller kusiner, är redan med i gäng, säger han.
Ett bevis på hur fotbollen kan ha en avgörande betydelse är 18-årige Abdulraouf Alchaieb, eller ”Abudi” som han kallas. Fram till den här säsongen, då han började spela med Sunnerstas P19-lag, var han med på nattfotbollen nästan varje lördagskväll.
– Fotbollen i klubblaget tar väldigt mycket tid nu så jag hinner inte vara med lika ofta som förut, men jag försöker vara med så ofta jag kan, säger han.
Att fotbollen tar mycket tid ser han som något positivt. Han tror till och med att den kan ha spelat en avgörande roll i hans liv.
– Jag har inte tid för något annat. Men när man är i min ålder, eller ännu yngre – 14, 15, 16 år – och är ute i centrum finns risken att man hamnar i fel sällskap. Det är lätt hänt nu för tiden. Och äldre killar kan utnyttja en då – man kanske blir ivrig och vill vara med några som verkar coola eller så. Plötsligt står man där och har gjort något riktigt dumt, säger Abudi.
– Men eftersom jag har fotbollen – och alltid har haft det – så har jag inte tid till att vara ute i centrum på samma sätt. Så den kan nog ha räddat mig på sätt och vis.
Både Robert Wirehag och Adulraouf ”Abudi” Alchaieb lyfter att minderåriga befinner sig i riskzonen för att dras in i gängkriminalitet. Det är en bild som delas av Sven Granath, doktor i kriminologi vid Stockholms universitet.
– Det är vanligt att de är relativt unga. 15–17-åringar har faktiskt länge varit överrepresenterade när det kommer till grovt och dödligt våld, säger han.
Det är också främst denna åldersgrupp som står för ökningen av skjutvåld som skett i samhället, förklarar Sven Granath. De vapen och brottsupplägg som tidigare var vanligt bland äldre kriminella har blivit tillgängliga för de yngre.
Några veckor efter trippelmordet nära Vaksala torg är sorgen fortfarande närvarande, liksom frågorna som ännu saknar svar. Bland dem som kände de döda är Abudi.
När UNT träffar honom igen berättar han att han visste vilka alla tre som dog var.
– Jag hade känt Omar länge. Vi umgicks inte direkt, men när vi träffade på varandra snackade vi alltid och kollade läget å sånt. Det var nattfotbollskillar, säger Abudi.
Han förklarar att skjutningar inte är ovanligt varken i eller med kopplingar till Gottsunda, men att det var annorlunda den här gången.
– Det är inte första gången någon härifrån blir skjuten, men det är första gången vi på nattfotbollen känner dem som dog.
Sverige är ett av de länder i Europa med flest dödsfall kopplade till skjutvapen. Enligt en studie av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) från 2021 hänger våldet i stor utsträckning samman med kriminella miljöer i just socialt utsatta områden.
Särskilt oroande är ökningen av misstänkta mordfall där gärningspersonen är under 15 år. Åklagarmyndigheten har dokumenterat en tredubbling av sådana fall från 2023 till 2024.
Myndigheterna har inte kunnat ge några exakta siffror för gängrelaterad brottslighet i Uppsala. Däremot vittnar både invånare och samhällsledare om en tydlig ökning av ungdomsbrottslighet som påverkar deras vardag.
– Våldsspiralen de senaste två åren, särskilt i Uppsala och runt Stockholm, gjorde att motståndarlag inte vågade komma hit under en period. Det ledde till att Sirius ungdomslag fick ställa in många matcher, säger Robert Wirehag.
Under samma period blev det också oroligare på nattfotbollen, som då hölls i Gottsunda. Spelet pågick som vanligt varje lördagskväll – men vid sidan av planen hände också sådant som inte hade med fotboll att göra.
– En gång släppte några in en pitbullterrier som tuggade sönder vår fotboll, sedan stack de. Det var som om de ville markera något, säger Wirehag.
– Det har också hänt att några kommer in och röker på inne i hallen och en gång kom en kille nära och blåste rök i ansiktet på mig.
Incidenter som dessa är en av flera grunder till att nattfotbollen numera äger rum i Valsätra och inte Gottsunda.
– Jag kände mig inte trygg där. Inte killarna heller. Så därför flyttade vi, säger han.
Även om Valsätraskolans sporthall bara ligger några hundra meter bort har flytten haft stor effekt. Enligt Wirehag handlar det om gränser som är osynliga för många – men mycket tydliga för dem som rör sig i de här miljöerna. Flera individer som tidigare dök upp på nattfotbollen, för att ”markera” eller rekrytera, har fiender utanför sitt område och undviker därför att lämna Gottsunda.
På så vis har det lilla avståndet blivit ett effektivt skydd.
– Det har aldrig varit så bra som det är nu. Man känner av atmosfären när man kommer in i sporthallen – det är inte hetsigt eller laddat, utan det är bra stämning, säger Wirehag.
– Visst, det blir nästan alltid slagsmål, men det är för att killarna är vinnarskallar. Det är krig på planen. Men det har med fotbollen att göra. Ibland har vi också extra fina priser som lockar, säger han.
Nattfotbollen startades 2012 av Sirius.
– Det var ett år då det var riktigt oroligt i Gottsunda. Det brann bilar, och många unga killar drev runt i centrum. Socialtjänsten och polisen rapporterade att mest skadegörelse och brott skedde just på lördagskvällarna, berättar Ian Sirelius som är projektledare för Sirius sociala hållbarhetsprojekt Gränslös fotboll, där nattfotbollen ingår.
Sporthallen i Gottsunda öppnades för alla som ville spela fotboll. Det bjöds på fika och deltagarna kunde vinna priser.
– Det blev snabbt en succé. Bara någon månad efter att vi dragit igång kom runt 60–70 grabbar och spelade, säger Sirelius.
Genom åren har Robert Wirehag och Ian Sirelius fått se både positiv och negativ utveckling. Det sker fortfarande många sprängningar och skjutningar. Vissa av pojkarna på nattfotbollen har lämnat Uppsala eller rekryterats till gäng. Men de allra flesta kommer fortfarande varje lördag.
– Det är fantastiska killar. Vissa hamnar snett, men kan vi få tag i dem nu så tror jag framtiden ser ljus ut, säger Wirehag.
Målet med nattfotbollen är tydligt: att förebygga gängkriminaliteten i Uppsala och ge unga killar en annan väg att gå i livet.
– Vi måste visa dem att det finns så mycket mer i det här samhället att leva för – saker värda att kämpa för. Vi kan inte hjälpa alla, men vi kan hjälpa någon, säger Robert Wirehag.
– Och lyckas vi rädda en enda pojke, då är det värt allt.