Jens har varit assisterande tränaren, sportchef och VD i AIK men beskriver sig som Uppsala- och Siriuskille. I Sirius har han varit både spelare och tränare.
Vi har bestämt träff i centrala Uppsala och landar efter en stunds fotograferande på välkänd mark för Jens T Andersson, Konditori Fågelsången. Här händer det att han diskuterar fotboll och livet med en annan känd fotbollsprofil från stan, vännen Magnus Wikman som han känt sedan de var 14 år gamla.
Men överlag är det sällan han tar sig in så här centralt. Andersson bor ute vid Håmö, en lång järnklubba från Upsala Golfklubb, och det är också från hemmet han i första hand utgår från i sitt nygamla uppdrag som ordförande i Svensk Elitfotboll, Sef. Sef tillvaratar Sveriges på herrsidan 32 bästa klubbars intressen. En miljardindustri. Som ordförande för verksamheten har man också en plats i Svenska Fotbollförbundets, SvFF, styrelse.
– Det är andra gången för mig men känslan är att det är första gången på riktigt då den förra perioden var under pandemin. Det är klart att man är ödmjuk inför det uppdraget. Svensk fotboll och svensk elitfotboll är det som ligger mig närmast om hjärtat. Jag hoppas att jag kommer att få ha det över en längre tid framöver. Utlandet lockar mig inte lika mycket längre och jag vill vara hemma i större utsträckning så det känns otroligt kul och inspirerande att få den möjligheten igen, säger han.
Resan hit har varit lång och rätt krokig. Vi ska komma dit – och han nuvarande uppdrag – men först backar vi bandet.
Jens T (ja, T:et ska få sin förklaring) växte till en början upp i Nyby i nordöstra delarna av Uppsala. Pappa Jonny ”Tjalle” Andersson tränade mängder av klubbar i Uppsala och Uppland och det var ifrån honom fotbollsintresset kom i tidig ålder. Den egna fotbollskarriären startade i Gusk men i junioråldern tog han steget till Sirius. Ett tag såg det dock ut som att det skulle bli full satsning på en helt annan sport.
– Jag valde först bandy och gick bandygymnasiet i Sandviken en termin innan jag valde fotbollen. Jag var nog egentligen bättre i bandy än vad jag var i fotboll men fotbollen lockade mig mer. Och det är inget som jag har ångrat.
– Jag kom till Sirius fotboll när de hade vunnit fyran som jag minns det, i slutet av 80-talet, när resan uppåt i seriesystemet började. Jag var nog närmare A-laget när jag kom som junior än vad jag var tre år senare. Då var laget uppe i division ett. Men 93 där någonstans, var jag väl med i någon form av senior-trupp.
– Men jag började plugga på Bosön när jag var 22 år och då hade jag väl insett att jag varken skulle bli proffs eller landslagsspelare. Då fick studierna ta huvudfokus. Man läste ju ledarskap och jag träffade min fru där.
Utflykterna har varit många och långa. Jens T har haft uppdrag i Kroatien, Danmark och Azerbajdzan men är nu hemma i Uppsala igen.
Den egna fotbollskarriären vände ett tag tillbaka till Gusk innan en flytt ut till Roslagen varifrån frun Viveka kommer ifrån gav spel i Hallsta IK en säsong.
– Året efter blev jag tillfrågad att bli tränare där. Så då började jag träna dom i division 4 (ett år). Parallellt jobbade jag på Upplands fotbollsförbund där jag fick jobb efter Bosön.
Det var fotboll i arbetslivet som mer eller mindre gällde från dag ett.
När Jens inte jobbar åker han gärna till familjens lantställe ute i ytterskärdgården.
När väl Jens fått frågan om hur allting började kommer den och hela karriären, närmast utan uppehåll. Grundligt och redovisande. Men en stor och omvälvande händelse i livet som påverkade honom mycket nämner Jens T i förbifarten för att skynda till att berätta om nästa uppdrag i fotbollens tjänst.
Redan som 21-åring dog Jens sju år yngre bror Joakim, "Kimmen". Det visar sig att Jens inte har några problem att prata om det när samtalet väl hamnar där.
– Det var oerhört chockartat. Han dog ju väldigt plötsligt i medicinförgiftning. Han var född med ryggmärgsbrott och hade tuffa år.
Var ni nära varandra?
– Jättenära. Det är vi fortfarande, fast inte på ett fysiskt vis.
– Och det är väl klart att det har färgat både mina föräldrar (Johnny och Lotta) och mig själv. Och det där är en erfarenhet som jag helst hade velat ha ogjord men med lite distans och med några år som har gått så har det nog faktiskt också hjälpt mig på några sätt genom livet. Jag har bearbetat det, det har varit en stor del av mitt liv nu i ganska många år. Jag tycker det är fint att prata om det och jag vill prata om det. För att på så sätt så finns han också kvar.
"Jag satt som en liten skolpojke från Uppsala och skulle försöka berätta hur man slog fyra passningar i rad, typ"
Innan dess hade han uppdraget att träna Sirius Tipselitlag (juniorer) men händelsen gjorde att han släppte fotbollen helt och i stället började jobba med ungdomar på ett helt annat sätt, på ett behandlingshem för de som hamnat i missbruk och kriminalitet.
– Det som slog mig då var hur lite som skiljde de ungdomarna som jag hade tränat i Sirius Tipselitlag och de som var på behandlingshemmet. Små delar i deras historik som gjorde att de hade hamnat där i stället för i fotbollen. Det var liksom verkligen på en knivsegg.
Ola Andersson var den som fick sin namne tillbaka till fotbollen igen när han frågade om de två inte skulle träna Fyris tillsammans. Så blev det. Sedan följde ett år i Gusk innan Jens T och Magnus Wikman blev instruktörer på fotbollsgymnasiet i Uppsala. Ett år senare fick han plötsligt chansen som assisterande tränare i AIK.
– Det var egentligen inkörsporten till elitfotbollen. Det var faktiskt Ola igen som då var sportchef i AIK som hjälpte mig in och jag fick komma på anställningsintervju hos Richard Norling och Nebojsa Novakovic och det mötet kommer jag aldrig att glömma. Det var ju väldigt speciellt för mig att komma dit. Man får ju tänka att det här är ganska lång tid tillbaka. Det var inte jättelätt att komma ut som fotbollstränare utanför Uppland. Det var ju ett jättesteg för mig att åka till Stockholm och kliva in på Råsunda.
– Jag är ganska säker på att det var en fredag eftermiddag och Norling och ”Nesho” bara svepte in där i rummet halvyviga och jag satt som en liten skolpojke från Uppsala och skulle försöka berätta hur man slog fyra passningar i rad typ. Men det där gick vägen i alla fall.
"En stor utmaning är att det är vitt skilda förutsättningar för de här klubbarna"
I Solna stannade han bara ett år innan han blev sportchef i AIK:s samarbetsklubb Väsby i en säsong för att sedan utnämnas som tränare för Sirius, då i superettan. Även där blev han kortvarig.
– Det gick inte bra, vi åkte ur, konstaterar Jens.
Och du blev inte kvar hela året!?
– Jag var beredd att pröva det som gick för att rädda kvar oss och om det innebar att någon annan skulle köra istället för mig så varsågod. Så jag lämnade med fyra, fem omgångar kvar. Sen slutade det med att vi åkte ur i alla fall.
Som sportchef i AIK presenterar Jens T Andersson 2012 Henok Goitom som nyförvärv.
När ett uppdrag tagit slut har det alltid kommit ett nytt för honom. Efter ha lämnat Sirius erbjöds han sportchefsjobbet i AIK och tog det. Han var bland annat med och tog klubben till gruppspel i Europa.
– Jag har nog ganska mycket att tacka de där sportschefsåren för. Jag hade förvisso varit assisterande med tränare i AIK men det var nog inte sådär jättemånga som visste vem Jens från Uppsala var men efter de där åren mellan 2010 och 2013 var det nog fler som gjorde det. Men jag var också ganska slutkörd efter de åren. Jag jobbade exceptionellt mycket. Så när jag sa upp mig så var jag ganska öppen för att göra något annat än fotboll.
Så blev det inte. Men det har ni nog kanske redan hunnit gissa vid det här laget. Plötsligt en fredag ringde telefonen från Kroatien. Jens trodde att det var ett skämt och bad vad som visade sig vara presidenten i Hajduk Split att återkomma. De gjorde han och det ledde till ett kort (halvår) men utvecklande uppdrag för Jens-
– Som alltid när man fattar beslut så är det flera faktorer som spelar in. Men bland annat så sprack det med skolgång för mina barn.
– Efter jag kommit hem var jag återigen öppen för att göra nåt annat än fotboll men på något underligt sätt har jag alltid dragits tillbaka till fotbollen.
2014 har han efter en som han beskriver det som omfattande rekryteringsprocess skrivit under ett treårskontrakt med danska Århus. Första året blir det avancemang till högsta serien. Andra året spelar klubben cupfinal. Den här gången är familjen med och alla stortrivs men återigen är det saker kring skolgången som gör att flyttlasset går hem igen.
Och 2018, samma år som klubben ska komma att vinna SM-guld, lockar AIK igen. Men då inte som assisterande tränare eller sportchef utan som VD. Ett prestigefyllt uppdrag som han ändå väljer att säga upp sig från ett och ett halvt år senare efter att han och hela klubbens ledning kritiserats hårt från supporterhåll, inte minst för deras arbete med polis och den så kallade villkorstrappan som skapade stora spänningar i hela fotbolls-Sverige.
Jens T Andersson utsågs i mars till ordförande för Svensk Elitfotboll som företräder de 32 bästa klubbarna på herrsidan. Han innehar också en plats i Svenska Fotbollförbundets styrelse.
Är du AIK:are förresten?
– Nej, jag skulle kalla mig själv som Uppsalakille och därmed också Siriuskille. Sen har jag i mitt vuxna liv jobbat många år i AIK så det är klart att jag har en väldigt stark koppling till den klubben. Jag har ju jobbat mer i AIK egentligen än i Sirius. Men jag är ganska mån om att man ska värna sina rötter så jag skulle nog säga att jag är mer i Uppsala och Siriuskille.
I mars i år utsågs han till ordförande i Sef för andra gången. Första gången var för fyra år sedan.
– Det som skedde då var ju lite speciellt i Uppsala för valberedningen hade ju då föreslagit Sirius ordförande Ove Sjöblom. Och det var en del klubbar som kände att de vill ta fram en motkandidat.
Andersson blev deras kandidat och när omröstningen ägde rum slutade det med att Andersson och Sjöblom fick exakt lika många röster. Lottdragning (!) fick avgöra och Andersson utropades därefter ut som "vinnare" för att under pandemin jobba närmast uteslutande med publikrestriktioner och med villkorstrappan.
Jens tillsammans med bland andra Svenska Fotbollförbundets tidigare ordförande Karl-Erik Nilsson och tidigare generalsekreteraren Håkan Sjöstrand.
Men ett nytt år och ännu ett nytt uppdrag ska följa, 2022 blir han övergripande landslagschef. Han kandiderar senare även till att bli ordförande för Svenska Fotbollförbundet men det jobbet tillfaller tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt. Andersson lämnar förbundet – och blir plötsligt sportchef i Neftci Baku i Azerbajdzan.
– Otroligt lärorikt. Från början skulle det vara ett år men vi hade förlängt det till två år. Men efter ett år hade vi gjort det vi kom överens om för att jag skulle komma dit och göra. Vi hade byggt en träningsanläggning under den här perioden och vi hade strukturerat om organisationen i hela klubben. De hade fått ordning på strukturen så vi var ganska överens om att uppdraget jag fick när jag åkte dit var färdigt.
Det har varit fotboll som gällt genom nästan hela Jens T Anderssons liv men det var en helt annan sport han tänkte satsa på när han började gymnasiet.
Sedan i mars är han tillbaka på ordförandeposten hos Svensk Elitfotboll. I konkurrens med tre motkandidater vann nu Andersson utan lottdragning. Han säger att han vill vara med och fortsätta utveckla sporten. Elitdelen av den. Det handlar bland annat om "affären" och rättigheter, vilka sänder allsvenskan och superettan exempelvis. Huvuduppgift är att tillvarata de 32 elitklubbarnas intressen.
– En stor utmaning är att det är vitt skilda förutsättningar för de här klubbarna. Vissa behöver vi hjälpa för att få dem att prioritera utveckling och vissa klarar av sin utveckling mer än väl själva och de får flyga fritt.
Du har redan hunnit med att säga upp en generalsekreterare också.
– Ja.
Vad låg bakom det?
– Jag har ju valt att inte kommentera det så detaljerat i media utifrån att det är en personalfråga mer än att det är en samlad bedömning från vår styrelse. Och det var en fråga som levde i styrelserummet också redan innan jag kom in. Sen har jag såklart ett ansvar i att beslutet fattades efter att jag kom in men mer detaljerat än så vill jag inte gå av hänsyn till att det är just en personalfråga.
Om jag säger att du har en av fotbolls-Sveriges främsta positioner redan nu, vad finns det kvar då?
– Ja, men jag fungerar inte på det sättet, att jag liksom vill komma högre upp eller ha någon annan ställning utan jag är otroligt nöjd över att få vara hemma i Uppsala och Sverige i kombination med att jag får jobba med det som jag tycker är det roligaste av allt. Så jag är otroligt nöjd att jag är här.
Jens T Andersson i välkänd Uppsalamiljö.
FAKTA
Jens T Andersson
Ålder: 53 år
Familj: Frun Viveka, Tim, 23 år, och Noa, 19 år.
Bor: Håmö utanför Uppsala
Fritiden: "Gärna i båten och sommarstället. När jag inte jobbar drar jag ut i skärgården så fort jag kan. Vårt ställe ligger i ytterskärgården vid norra Singös udde. Där är det lugnt och där får man vara riktigt i fred".
Aktuell: Nyligen tillträdde Jens som ordförande för Svensk Elitfotboll.
Vad står T:et i namnet för:
– Av nån outgrundlig anledning hade de lagt in det där T:et i alla klasslistor när jag började på Bosön. Man hade ju kunnat tro att det funnits en till Jens Andersson i klassen men det gjorde det alltså inte. Det resulterade i att i Uppsala kallade alla mig för "Jeppe" och i Stockholm sa alla Jens T och sen har det åkt med.
Och du har valt att inte ta bort det?
– Nej, jag har vant mig och min omgivning vet inget annat så det får bli det.