Kayembe har lärt sig både hebreiska och grekiska.
Det är januari 2018. På Löten blåser det kalla vindar och snöflingor när Sirius tränar i minusgrader under försäsongen. På plats finns två provspelare. Åtvidabergs 19-åring Alberto Catenacci och BKV Norrtäljes 16-årige stortalang Sylvin Kayembe. Mitt i träningen lämnar Sirius tränare Thomas Lagerlöf planen för att i stället gå till undertecknad på andra sidan linjen. ”Titta på Sylvin, det är inte många 16-åringar i det här landet som har de egenskaperna”.
Kayembe skriver sedan på för Sirius, men när vi ses knappt sex år senare så är det inte på Camp Nou, San Siro, Studenternas eller ens Norrtälje Sportcentrum. Som 23-åring har i stället Kayembe lagt av och sitter på Frälsningsarmén i Sundbyberg.
Stortalang är inte att ta i. Den tidigare Siriusspelaren testade med Leicester City året de vann Premier League. Han berättar att han hängde med både Jamie Vardy och Riyad Mahrez. Leicester var inte ensamma.
– Jag var i Atalanta, Southampton. Watford var den första klubben som hörde av sig. Jag spelade Lennart Johansson Trophy med AIK när jag var 13 där vi mötte Barcelona med Ansu Fati. Jag kunde ha gått på provspel till Bayern München också, Real Madrid och Barcelona.
I stället blev det Sirius som 16-åring. Efter att ha varit utlånad till Norrtälje första halvåret tillhörde han Sirius A-lag under ett års tid även om det inte blev några allsvenska matcher. Samtidigt var han ordinarie och gjorde framträdanden i det svenska U17-landslaget.
– Nästan alla allsvenska klubbar var intresserade, men jag valde Sirius på grund av närheten till familjen i Norrtälje.
Det ingen, förutom han själv, vet är dock att Kayembe inte har några planer på att bli fotbollsproffs. Detta trots att han i mångt och mycket lever alla pojkars dröm. Allsvenskt kontrakt, sponsrad av Nike, spel i landslaget och europeiska bjässar på kö.
– Jag mötte Herren när jag var 14 år och då hade jag redan beslutat att vandra med Jesus, att gå all in. Jag var inte villig att kompromissa om vi pratar om livsstilen utanför fotboll med att gå på klubbar, festa, leva ett liv bland kvinnor. Det var en paradox i det vilket jag såg skulle vara nästan omöjligt för mig. Det är säkert andra som skulle klara av det, men för mig var det tydligt.
Att antingen kör du fotboll eller Gud?
– Ja, alltså jag hade säkert kunnat vara troende och spela, men jag visste att jag hade varit tvungen att kompromissa i mycket i livet utanför fotbollen.
På ytan strävade dock Kayembe fortsatt mot toppen och försökte slå sig in i Sirius.
– Jag upplevde det som lite konstigt att jag inte fick spela. Jag kom hem från landslagssamlingarna och hamnade på läktaren här eller på bänken. Vi låg under och jag fick ändå inte hoppa in. Men… det påverkade inte mig eftersom min tro var med mig.
Han minns tillbaka på tiden i Sirius med glädje.
– Det var en fantastisk förening, fantastisk stad. När jag spelade i Sirius var jag nära Henry Offia, Elias Andersson och så Isak Bråholm var också uppe i A-laget. Jag bodde granne med Abdul Razak och John Junior, fantastiska grannar. Sedan var Niklas Thor en fantastisk kapten. Robert Åhman Persson var så otroligt disciplinerad under träningarna och professionell. Det var inspirerande att uppleva.
Abdul Razak, Mohammed Saeid, Sherko Faiqi, Sylvin Kayembe och Niklas Busch Thor.
Tiden i Uppsala blev även lite stökig efter att Kayembe på Instagram lagt upp ett inlägg om homosexualitet.
– Sirius sa ingenting, det var inget snack om det så det var ingen grej internt. Jag fick dock en hel del kommentarer, direktmeddelanden på Instagram och så. Det var mycket hat, otroligt mycket hat, säger han och fortsätter:
– Jag älskar Gud och älskar mina medmänniskor. Jag bemöter alla med kärlek och respekt oavsett och jag tror på kärleken.
Han menar att det hela var ett missförstånd.
– Och kanske brist på kunskap och förståelse. Min övertygelse är att Jesus är vägen och sanningen. Jag tror på Jesus, men jag skulle aldrig påtvinga någon min tro. Jag är kristen och jag pratar om mina övertygelser. Sedan känner jag att jag har hittat en skatt och jag vill att alla ska få den skatten som är Jesus, säger Kayembe som flera gånger citerar Bibelns ”älska din nästa som du älskar dig själv”.
Jag älskar Gud och älskar mina medmänniskor
Sylvin Kayembe
Det blev dock bara ett år i Sirius. Sommaren 2019 köptes han loss av den israeliska klubben Hapoel Kiryat Shmona. Att flytta till det heliga landet var dock inte ett fotbollsmässigt beslut.
– Det var drömlandet för mig. Alla trodde jag åkte dit för fotbollen, men sanningen var att det inte hade något med fotboll att göra utan jag ville lära mig mer om Bibeln. Jag började läsa gamla testamentet, toran och började förstå mer. Jag studerade hebreiska och grekiska också.
Efter en tid i Israel gick flyttlasset till den lettiska högstaligan, vidare till Norge för att sedan avsluta i Täby i division 1 där han spelade förra säsongen.
Om du visste att du inte ville hålla på med fotboll, varför fortsatte du?
– Det som fick mig att fortsätta var att jag tog det som ett yrke. Det går ju att ändå livnära sig på fotboll, det var så jag började tänka. Mitt fokus var Jesus, men jag behövde jobba med något också.
"Ditt ord är mina fötters lykta & ett ljus på min stig" står det runt halsen på Kayembe.
Efter förra säsongen lade han skorna på hyllan.
– När jag flyttade till Norge så blev jag aktiv i en församling, jag började hålla i bibelstudier för 13 till 19-åringar. Jag började dela ordet och det kom många ungdomar. Jag hade haft det här inom mig hela tiden, men nu fick jag förmedla det till andra. Då kände jag verkligen att det var det jag ville göra.
Du var 22 när du slutade. Hade du lagt ner så här tidigt även om din karriär hade tagit mer fart?
– Jo, jag skulle lagt ner till slut. Jag tog det beslutet när jag var 14 år, att fotbollsspelare inte var mitt syfte utan att det är Jesus. Jag lever för honom. Jag sa det inte till några andra.
Inte ens din familj?
– Nej, jag tror min pappa fick reda på att jag hade slutat för kanske två veckor sedan. Jag höll det för mig själv. Jag visste att många skulle tycka att det var ”waste of talent”. Jag minns redan när jag skulle i väg till Atalanta, jag ville inte. Jag ville vara så dålig som möjligt så det inte skulle vilja ha mig. Valet var mitt även om andra tyckte det var konstigt.
Efter att kontraktet med Täby gick ut i vintras fick han förfrågningar från klubbar i Egypten, Tunisien, Rumänien och Lettland. Några sådan planer fanns dock inte.
– Jag har ingen kärlek till sporten som många fotbollsspelare känner. Jag brinner för att sprida evangeliet.
Frälsningsarméns lokal i Sundbyberg, Stockholm.
I stället sökte Sylvin Kayembe jobb hos Frälsningsarmén. Där jobbar han i dag som ungdomskonsulent i Vårby Gård, ett utsatt område söder om Stockholm.
– Man behöver vara där och liksom inte backa. Det känns inte bara som ett jobb utan som att jag verkligen gör någonting. Det handlar om att påverka ungdomarna. Vi håller kurser och undervisningar om betydelsen av respekt, kärlek, vänskap och så vidare.
Är det lättare att fånga ungdomarna med tanke på din fotbollsbakgrund?
– Ja, för många drömmer ju om att spela i landslaget eller åka på provspel utomlands. De frågar mig hela tiden varför jag inte spelar fotboll och då brukar jag svara ”för att jag jobbar med dig”, skrattar 23-åringen.
Sylvin Kayembe under tiden i Sirius.
Samtidigt tillhör han församlingen Home Stockholm i Sundbyberg där han leder kurser, gudstjänster och inom kort även ska dra i gång andra projekt.
Har du ambitioner att bli pastor?
– Det har jag. Jag är soldat i Frälsningsarmén och det går väl tankar att, om Gud vill, så ska jag bli officer eller pastor.
Han är inte ensam att ha sådana ambitioner och ha spelat i Sirius. Daniel Norrby, tidigare i den blåsvarta akademin, spelar numera i Enköping och studerar till pastor. I Sirius finns även stjärnan Joakim Persson, en nära vän till Kayembe, som också är engagerad i kyrkan.
– Jag säger inte att man inte kan vara fotbollsspelare och vandra med Herren. Det går, se bara på ”Jocke”. Det här gällde mig, att antingen var det fotboll eller Gud.
2018 skrev Kayembe på ett treårskontrakt med Sirius.
Själv har Kayembe släppt fotbollen helt. Han följer vad vännerna gör på planen, men inte så mycket mer. Ser inga matcher om det inte är VM-final eller Champions League-final.
– Men skulle jag missa de matcherna är det inte heller någon katastrof.
Han slog igenom tidigt, men Sylvin Kayembes fotbollskarriär tog egentligen slut innan den hann börja på allvar. Han berättar att han aldrig tränade extra under åren för han hade ju redan bestämt sig. Det skulle inte bli någon proffssatsning.
Hypotetiskt då. Med din talang, hur långt hade du kunnat gå om du hade satsat helhjärtat?
– Ja, men topp fem-ligorna. Vilken klubb vet jag inte, men definitivt topp fem-ligorna. De som känner mig vet hur bra jag var så det är inget snack om det. Men jag är nöjd. Gud är god och jag älskar Jesus.
