Den slutsatsen drar forskarna bakom ett experiment med 48 femåriga flickor och pojkar vid Uppsala universitets barn- och spädbarnslaboratorium.

– Våra resultat talar för att bestraffningskänslor är djupt rotade hos oss människor och att de verkar utvecklas spontant redan under småbarnstiden, säger psykologen Ben Kenward vid Institutionen för psykologi, som har gjort studien tillsammans med kollegan Therese Östh.

I experimentet fick barnen var för sig titta på en videofilm där två kvinnor tog emot varsin teckning av en farbror. Den ena kvinnan tog emot och tackade för teckningen. Den andra blev däremot arg, sa att teckningen var ful och rev sönder den.

Artikelbild

| Experimentet. Så här såg det ut framför barnen i forskningsslaboratoriet när experimentet utfördes. Barnen som sett kvinnan till höger bli arg när hon fick en teckning lade ofta röda askar med äckligt godis i hennes svarta paket.

Efter att ha sett filmen uppmanades barnen att stoppa en ask med godis i var sitt paket som kvinnorna från videofilmen hade framför bildskärmen. Barnen kunde välja mellan två gröna askar med välsmakande godis och en röd ask med äckligt fejkgodis.

– Eftersom det fanns två askar med riktigt godis var barnen alltså inte tvingade att välja att ge bort det äckliga fejkgodiset till någon av kvinnorna. Det var deras eget fria val om de gav fejkgodiset framför det riktiga godiset till någon av dem, säger Ben Kenward.

Innan barnen delade ut godiset hade de med lottens hjälp fördelats mellan två grupper. Till barnen i den ena gruppen sa försöksledaren att de skulle posta paketen till kvinnorna anonymt. Barnen i den andra gruppen fick däremot höra att de själva skulle överlämna paketen.

Oavsett vilken grupp barnen lottats till valde nästan alla att ge en bort en grön ask med riktigt godis till kvinnan som hade tagit emot teckningen på ett neutralt men välvilligt sätt, så som människor förväntas göra när de får en gåva.

Artikelbild

Ben Kenward

Däremot fanns påtagliga skillnader i hur barnen i de båda grupperna valde gåva till kvinnan som uppträtt antisocialt och blivit arg när hon fick teckningen.

I gruppen där barnen visste att den argsinta kvinnan inte kunde få veta vem som gett henne gåvan valde en stor majoritet av dem att ge henne den röda asken med äckligt godis.

– Efter att ha gett henne det äckliga godiset angav de flesta av barnen att skälet till deras val var just att de ogillade hennes antisociala beteende, säger Ben Kenward.

I gruppen där barnen trodde att kvinnorna från videon kunde få veta deras identitet gav bara vart femte barn det äckliga godiset till den argsinta kvinnan.

– Vi tolkar detta som om barnen bedömde att den personliga risken av att dela ut bestraffningen blev för hög när deras identitet röjdes för en okänd vuxen som betett sig underligt. Men det ligger också i linje med tidigare studier som visat att barn är mer generösa när de inte är anonyma, säger Ben Kenward.

Enligt forskarna är det inte säkert att benägenheten att straffa personer som beter sig antisocialt är någonting som barnen har fått lära sig av sina föräldrar eller genom att iaktta deras beteende. Enligt dem talar mycket för att det finns en ärftlig, genetisk grund för viljan att straffa antisocialt beteende.

– Ur ett evolutionärt perspektiv är det rimligt att detta beteende varit gynnsamt både för individens överlevnadschanser och för att hålla samman samhället. Men vi ser också många exempel på att människor skapat bestraffningsinstitutioner som varit mer effektiva när det gällt att skada normbrytare än att minska själva normbrytandet, säger Ben Kenward.

Hela studien finns publicerad i facktidskriften­ Aggressive Behaviour.