– Det här skulle nog ta 20 sekunder att bryta upp, säger Johan Viktor och pekar mot altandörren på Uppsalavillan.

Han har ett långt kriminellt förflutet bakom sig men medverkar nu i UNT:s artikelserie om bostadsinbrott. Det var länge sedan han själv utförde ett inbrott, men han vet hur tjuvarna tänker. Och yrkeskriminella planerar sina inbrott väl. Ofta besöker de området flera gånger och rekognoserar. Under tiden som Johan själv var aktiv så fick de exempelvis tips från butiksanställda.

– Tyvärr är det ganska vanligt. Någon anställd berättar att en viss person varit och handlat en väldigt dyr vara i deras butik. Det är en enkel och säker stöt eftersom man vet att det finns något av värde i huset, säger han.

Artikelbild

| Snabbt. Ungefär 20 sekunder bedömmer Johan att det tar för en inbrottstjuv att bryta upp terassdörren.

Vanligtvis är det smycken, kontanter, kontantkort och pass som är mest eftertraktat. På några minuter kan kontokortet vara rensat. Det räcker med ett foto på kortets fram- och baksida för att kunna handla med det på nätet. Och pass är lätta att modifiera.

– Många tänker inte på det, men just pass är väldigt värdefulla. Man kan få 20 – 50 000 kronor för ett pass. Och även de som gått ut funkar. Man behöver bara själva mallen, säger han.

En kofot, en hammare, två slag och 20 sekunder senare så kan även altandörren vara uppbruten. Vi rör oss runt knuten till husets baksida där Johan hittar en ytterdörr som går in till tvättstugan.

– Det här är ännu bättre. Insynsskyddad entré tack vare växtligheten, vanligt låsvred och glasruta på dörren. Här räcker det med att jag knäcker rutan, sträcker in handen och öppnar inifrån. Det tar åtta sekunder, säger han.

Artikelbild

| Spanar. Johan visar hur tjuven ofta går runt huset för att hitta bästa vägen in.

Johan tittar på klockan – nu strax innan lunchtid är den bästa tiden för inbrott. Då är de flesta nämligen på jobbet. Och det är lätt att smälta in i området.

– Det är vanligt att man tar på sig blåställ eller målarbyxor så man ser ut som en hantverkare. Eller att man klär sig som ett bud med ett paket i handen. Det är väldigt enkelt och ingen misstänker något, säger han.

Artikelbild

| Förklädnad. Johan menar att många klär ut sig till hantverkare för att smälta in i området. Visa kan gå runt med paket och låtsas vara postbud.

Men hur kan man skydda sig?

– Grannsamverkan är grymt. Träffar man på en hantverkare utanför grannen bör man fråga vad han eller hon ska göra. Det värsta som finns är nämligen att bli konfronterad, det kan räcka med att någon kallpratar lite med en för att det inte ska vara värt risken att fortsätta. Sedan är säkerhetsdörrar vid alla ingångar och ordentliga lås på alla fönster en billig stöldförsäkring. Det går att bryta upp men oftast är det inte värt jobbet, säger han.

Artikelbild

| Insynsskydd. På husets baksida hittar Johan den ingång som många tjuvar skulle valt. Här rekommenderar han att byta dörr och installera en lampa med rörelsesensor.

Inbrottslarm då?

– Det struntar man i. Eller, det är klart att det är jobbigt när det tjuter. Men ofta är inbrottet över på 5–10 minuter så det hinner inte hit några vakter ändå, säger han.

Artikelbild

| Köket. Många har pass, räkningar och viktiga papper i kökslådorna. Här menar Johan att alla tjuvar letar. Närmast i bild syns det ”stöldgods” han samlat på sig. Varje rum gonomsöks systematiskt.

Det viktiga är att avskräcka och försvåra för tjuven, menar Johan. Enligt honom kan bara larmdekalen vara lika effektiv som larmsystemet i sig.

– Det är bra att visa upp vad det finns, eller kan finnas, för skydd men det är inte bra att överdriva. Ser jag att det sitter flera dekaler från olika larmfirmor så fattar jag ju att det är en bluff, säger han.

Artikelbild

| Serviser. I vardagsrummet hittade Johan dyrbara bestick helt oskyddat. Detta bör man låsa in. ”Det som går att smälta är väldigt lätt att sälja vidare”, säger han.

Var i huset letar inbrottstjuven?

– På de klassiska ställena. Vi tänker alla väldigt lika och oftast hittar man nycklar eller plånböcker i en skål i hallen exempelvis. Smycken förvaras oftast i byrålådan där man har underkläder. Att gömma saker i frysen funkar inte heller. Man måste gömma dem på ställen som är krångliga för en själv – då är det också krångligt för tjuven. Det bästa är att ha ett värdeskåp som inte går att släpa därifrån, säger han.

Och enligt Johan utsätter sig inte tjuven för några egentliga risker. Han menar att det "är sjukt låga straff i förhållande till vad man utsätter folk för".

Det verkar som att du vet hur det känns. Har du själv haft inbrott?

– Ja, faktiskt. Någon hade brutit sig in i mitt källarförråd. Det var hemskt alltså – och då var det bara ett enkelt förråd liksom. Men detta var under tiden jag var kriminell, så jag fick reda på vem det var, sökte upp honom, gav honom en smäll på käften och krävde pengar för det han stulit. Det är knappast något jag rekommenderar andra att göra dock, självklart ska man gå till polisen, säger han.

Och visst har han ändrat livsstil sedan den tiden. Johan påbörjade sin kriminella bana tidigt och gjorde sitt första inbrott som nioåring. Inbrotten blev fler och grövre. Det eskalerade till allt från stölder och rån till "smash and grabs" och narkotikahandel. Med stora risker följde stor belöning – han kunde köpa en ny bil varje dag för pengarna han tjänade. Men förr eller senare åker man fast. När han greps 2005 hade han varit spindeln i nätet i avancerad hasch- och cannabissmuggling över kontinenterna. Det resulterade i 13 års fängelse för grovt narkotikabrott med vistelse på bland annat Hall.

– När polisen tog mig tänkte jag: "fan vad skönt". Jag var så trött på hela grejen, jag orkade inte hålla på med det något mer. Man intalar sig själv att man gör det för familjen – men faktum är att man bara tänker på sig själv, säger han.

Och en förändring blev det. Han pluggade ikapp gymnasiet och har nu även fyra högskoleutbildningar i kriminologi, sociologi, pedagogik samt en i barn- och ungdomspsykiatri. I juni 2013 kom han ut på en utslussning efter 8 år i fängelse och började dagen efter att jobba på Passus vid fryshuset med personer som vill lämna det kriminella livet. Sedan 2015 driver Johan ett eget företag, genom vilket han anlitas som klientcoach och föreläsare – bland annat för kriminalvårdare.

Hur har dina kriminella kontakter reagerat på din nya karriär?

– Klart att vissa varit förbannade. Men de flesta har stöttat mig och respekterat att jag vill lämna allt det bakom mig, säger han.