Efter UNT:s artikel 13 augusti om Försvarsmaktens slutrapport om PFAS-användning på Uppsala flygplats tog tre personer som gjorde sin värnplikt där kontakt med UNT. Under deras tid som värnpliktiga brandmän var garnisonen fortfarande flottilj med kontinuerlig flygverksamhet och två divisioner jaktplan.

Ingen av dem vill träda fram med namn, det upplevs fortfarande som känsligt att motsäga försvarsuppgifter, men de är helt överens om att de beräkningsgrunder som rapporten anger inte speglar den verklighet som de själva arbetade i under sammanlagt drygt två års tjänstgöring.

– Säger deras konsult att bara 10-15 procent av det PFOS som finns i Uppsalas grundvatten kan komma från Ärna baserat på de uppgifter och beräkningar som rapporten redovisar, kan jag bara säga att det är så dumt att klockorna stannar, säger en av dem.

I den beräkning av mängd använd PFAS som konsulten tagit fram för försvarets miljöprövningsenhets räkning, antas att brandövningar med skum som innehåller PFOS har genomförts fyra gånger per år.

– Vi övade snarare fyra gånger per vecka, om än inte varje gång med skum. Tre grupper alternerade som jour, och täckte alla veckor dygnet runt, berättar en annan.

Det blir betydligt flera övningar än konsulten räknat med. I stället för fyra övningar per år, blir summan minst 100. Men användningen av brandskum under övningar var bara en bråkdel av användningen i samband med den ordinarie flygverksamheten vid flottiljen säger de före detta brandmännen:

– Det gjordes provskjutningar för att testa att brandsprutorna på bilarna fungerade inför varje flygning. När flottiljen fortfarande fanns var det provskjutningar två eller tre gånger per dag.

Konsultrapporten räknar med att 480 liter skumvätska användes vid varje övning, och att den aktiva PFAS-substansen skulle ha givit ett utsläpp på 4,8 kilo PFAS per år. Men med ett betydligt större antal övningar och med den PFAS som användes i verksamheten blir mängden en helt annan.

– I stället för de 4,8 kilo PFAS per år som slutrapporten räknar med handlar det snarare om 600-700 kilo per år i minst åtta år, säger de f d värnpliktiga.

De ifrågasätter också valen av platser där prov på jord och vatten tagits. Övningar, provskjutningar och tömning och spolning av tankar gjordes på flera ställen än de två brandövningsplatser som rapporten redovisar.

– Provskjutningar gjordes oftast utanför brandstationen, direkt ut på öppen mark. Där är PFOS-halterna säkert mycket större än vid den södra brandövningsplatsen där tre provplatser visat kraftigt förhöjda halter av PFOS, säger de.

Att försvaret gått ut med en slutrapport baserad på underlag de starkt ifrågasätter, upprör dem:

– Att medlet användes är som det är, varken vi eller försvaret visste bättre då. Men nu verkar de vilja lägga ansvaret för sanering av grundvattnet på Uppsala Vatten och oss abonnenter. Det blir fel, försvaret måste ha en mycket större del i PFOS-spridningen och borde ta ansvar för saneringen.

Uppgifterna från tidigare värnpliktiga om PFAS-användning vid Ärna kommer som en överraskning för Folke Borgh, jurist och talesperson för försvarets miljöprövningsenhet. Bakgrundsfakta och planering av provplatser har godkänts av enheten och Folke Borgh bekräftar att konsultuppdraget gällde att utreda effekter på grundvatten av PFAS-användning vid två före detta övningsplatser. Att övningar skett oftare, på andra platser och att PFAS använts i verksamheten kommenterar han:

– Det här är första gången jag hör det.

Varifrån har era uppgifter kommit?

– Ja säg det, nånstans har vi fått dem. Det har jag inte klart för mig så här pang-tjohej.

Folke Borgh konstaterar att det finns behov av att utveckla utredningarna om PFAS-användning och -förekomster vid Ärna.

Personal vid Ärna har med hänvisning till hög arbetsbelastning inte kunnat bidra med information om brandberedskapen under flottiljtiden.