- Delvis en ny bild av Domkyrkan kommer fram. Under vårt arbete har vi gjort en del egna fynd, till exempel under högkoret har vi hittat rester av gamla Helga Trefaldighetskyrkan, berättar Herman Bengtsson, en av flera författare till bokverket om Domkyrkan.
För egen del har han träffat på föremål som han inte ens visste fanns, som gamla brandsprutor, oblatjärn och värmeanläggningar. Arkeologerna i projektet var också delaktiga i utgrävningarna förra sommaren i det som eventuellt var en gammal vinkällare under Domkyrkan. De har även grävt i området omkring, där det en gång stått en klockstapel och varit kyrkogård.

Bokprojektet inleddes 2002. Några av författarna sitter i Länsmuseets lokaler och skriver, ett stenkast från Domkyrkan. Antikvarien Christian Lovén skriver om själva byggnaden, Anna Nilsén om konsten, Ronny Carlsson är arkeolog och har gjort utgrävningar, bland annat på Riddartorget, för projektets räkning. Inger Estham skriver om textilier och Herman Bengtsson är konsthistoriker och skriver om föremål från Domkyrkan, några av dem så gamla som från 1200-talet.

Uppsala domkyrkas historia börjar nämligen där, under medeltiden. 1258 gav påven sitt tillstånd till flyttning från Gamla Uppsala och in till Östra Aros. Ungefär samtidigt böt staden namn till Uppsala. Den nya kyrkan byggdes på Domberget väster om Fyrisån
- Det finns ganska mycket arkivmaterial och skriftliga källor från alla tider, inventarieförteckningar, protokoll från kyrkorådet, brev och räkenskaper. Jag tror nästan inte vi kommer att hinna igenom allt material, säger Herman Bengtsson under en solig fikastund vid Fyrisån.
Men han berättar att de varit flitiga besökare vid såväl Riksarkivet i Stockholm som på Carolina Rediviva i Uppsala och många andra arkiv.
Projektet har kommit till inom ramen av ett ännu större projekt där alla svenska kyrkor ska beskrivas i bokform. Det inleddes redan 1911 och är inte färdigt än. Det är oklart om det någonsin kommer att bli det, det saknas pengar. Men till just det här bokprojektet om Uppsala domkyrka har man fått pengar ur Gösta och Alice Huselius donation, som förvaltas av Kungliga Vitterhetsakademien.

Manus ska lämnas vid kommande årsskifte och fyra, eventuellt fem band beräknas ges ut under våren och ska säljas i vanliga bokhandeln. Ett, kanske två band ska handla om själva byggnaden, ett om inredning och inventarier, ett om gravmonumenten och det sista bandet blir ett renodlat planschband.
Mycket avtryck i historien tycks klockaren Samuel Johansson ha gjort. Han var verksam på 1600-talet och hans röda hår och eldfängda humör gjorde honom tacksam för Uppsalastudenterna att driva med. Till exempel berättas att han vaknade en morgon med några rävungar ylande utanför dörren som studenterna hade burit dit. Församlingsborna retade också upp sig på att Samuel Johanssons grisar drog omkring på kyrkogården och att han själv hade brännvinsförsäljning under klockstapeln.
- Det berättas att han gärna tog mutor, till exempel för att vänta med klockringningen till ett bröllop så att alla gästerna skulle hinna fram, berättar Herman Bengtsson.
Klockarna höll annars ordning i kyrkan. De stävjade bråk mellan församlingsborna om de bästa platserna, de närmast predikstolen. Ofta var de studenter som bråkade och gärna de med adlig börd. Så småningom fick studenterna egna platser på en läktare.

Det var också kvinno- och manssida i kyrkan. Klockarna fick driva bort en och annan dräng som gjorde sig ärende till "fel" sida av kyrkan. En bänkplats fick man betala avgift för och alla hade inte råd. Längst till vänster var det ståplatser och där kunde man hyra pallar under predikan.
- Även bårtäcke till begravningen hyrdes ut. Klockarna var också guider i kyrkan mot betalning. Nämnde klockare Johansson retade upp professorerna med att lägga till egna skrönor i guidturerna, berättar Herman Bengtsson
Under 1600-talet dök en ny yrkesgrupp upp, "spögubbarna" i särskild uniform, som väckte de församlingsbor som somnade under mässan. De fanns kvar in på 1700-talet.
Inbrott har domkyrkan varit tämligen förskonad ifrån, men en morgon 1688 vaknade den försupne studenten Tomas Floderus och fann att han var alldeles ensam kvar efter mässan. Eftersom han var törstig beslöt han att stjäla något för att få pengar till mer öl. Hans blickar fastnade på kronan i förgyllt silver som hängde ovanför altaret. Med en stege försökte han ta sig upp till den, men föll och kronan ramlade. Den gick sönder och han kunde fly därifrån med några trasiga bitar som han sålde till guldsmeden Klas Rejman.
Men Tomas Floderus ställdes inför rätta och dömdes till döden för majestätsbrott. Även guldsmeden, som försökte ljuga sig fri, straffades, samt klockaren Johansson som fick sig en reprimand för att ha lämnat kyrkdörren olåst.

Under 1600-talet stals också takkoppar under en pågående renovering. Under en annan renovering stal stenhuggare Anders Staffansson bitar ur Erik den heliges skrin och sålde. Även han blev avrättad för sitt brott.
Den stora stadsbranden 1702 ödelade två tredjedelar av Uppsala. Länge trodde borgarna att Domkyrkan skulle klara sig och bar dit sina tillhörigheter. Men en eldsflamma hoppade över från den övertända klockstapeln till kyrkans tak och det började brinna även här. Erik den heliges skrin var ett av de förmål som räddades i det kaos som utbröt. Annars förstördes flera altarskåp och helgonbilder samt kröningsstolen av elden. Klockstapeln brann ned helt.
- Vid den sista kröningen i Domkyrkan 1719 var många oroliga att det brandskadade golvet skulle ge vika. Dessutom var man rädd för en rysk invasion, armén fanns redan i Roslagen, och kyrkans dyrbarheter var därför transporterade till säkerhet i Västerås. Men man genomförde kröningen så praktfullt som det gick, berättar Herman Bengtsson.
Det var egentligen meningen att drottning Kristina skulle krönas i Uppsala också och staden hade anlagt ett nytt, mer rakare vägnät för hennes kröningsgata.
- Men bara ett par månader innan meddelade hon att hon ville krönas i Stockholm i stället. Snopet för Uppsalaborna, som till och med hade börjat resa äreportar till henne, säger Herman Bengtsson.

Några av de finaste donationerna till Domkyrkan har givits av kvinnor. Till exempel gav hertiginnan Ingeborg, som var gift med Erik, en storslagen sådan. Bland annat innehöll den en guldkalk som Gustav Vasa sedan lade beslag på under reformationen. 1653 gav Ebba Leijonhufvud den kanske största donationen till Uppsala domkyrka, bestående av stora jordegendomar, men också en orgel, ljuskronor och annat. Hon är begraven i Sturekoret.
Det var förfärligt kallt i Domkyrkan. Först 1875 monterades ett värmesystem in.
-Målsättningen med det var att få upp inomhustemperaturen till tolv grader. Människorna levde under helt andra förhållanden förr, säger Herman Bengtsson.