Joakim Palme har precis gÄtt och lagt sig, den dÀr kalla och blÄsiga natten för 30 Är sedan, nÀr telefonen ringer. Det Àr hans mamma, Lisbet Palme. I andra sidan luren pÄ Sabbatsbergs sjukhus berÀttar hon att hans pappa skjutits och att lÀget Àr allvarligt.
â DĂ„ försökte lĂ€karna fortfarande rĂ€dda honom. Men jag förstod det pĂ„ hur mor uttryckte sig att det inte fanns sĂ„ mycket hopp. Dödsbeskedet fick jag sedan nĂ€r jag kom till sjukhuset, sĂ€ger ÂJoakim Palme och stryker sig över det korta skĂ€gget.
DÄ var han 27 Är. I dag Àr han 57, bara tvÄ Är yngre Àn vad hans pappa och Sveriges statsminister Olof Palme var nÀr han mördades pÄ SveavÀgen i Stockholm efter ett biobesök.
Vi trÀffar Joakim Palme pÄ statsvetenskapliga institutionen vid Gamla torget i Uppsala, dÀr han Àr anstÀlld som professor sedan 2009. Hans vitmÄlade arbetsrum ligger fyra stentrappor upp, med snedtak och utsikt över kvarnfallet i FyrisÄn.
â Jag Ă€r vĂ€ldigt glad att jag fick en tjĂ€nst hĂ€r. Det Ă€r en trevlig institution och inte minst den yngre generationen Ă€r oerhört framĂ„t.
Jag frĂ„gar hur han egentligen kĂ€nner inför en sĂ„dan hĂ€r intervju. Joakim Palmes forskning Ă€r i högsta grad intressant och relevant â den innefattar sĂ„vĂ€l migration som vĂ€lfĂ€rd â men sĂ„hĂ€r en vecka innan 30-Ă„rsdagen efter mordet pĂ„ Olof Palme Ă€r det frĂ€mst i egenskap av Ă€ldste son till Olof Palme som journalister söker honom.
Han funderar lite.
â Det Ă€r ju som det Ă€r. Man Ă€r ju beredd pĂ„ att mordet och misslyckade utredningar och annat dras upp igen. Men det positiva, fars liv och hans gĂ€rning, uppmĂ€rksammas ju ocksĂ„. Det kom just ut en fotobok med nĂ„gra bilder jag inte hade sett.
Att i alla möjliga sammanhang refereras till som Olof Palmes son Ă€r nĂ„got han vant sig vid för lĂ€nge sedan. Och, som han sĂ€ger â han har ju inte levt alternativet.
â Jag har sjĂ€lv stĂ€llt mig frĂ„gan hur livet skulle gestalta sig om min far inte varit statsminister. Men det gĂ„r ju inte att förestĂ€lla sig. Det handlar vĂ€l om att förlika sig med sitt öde och det har jag gjort.
Finns förvÀntningar om att du ska vara pÄ ett visst sÀtt?
â Ja, sĂ€kert. Men det har jag fĂ„tt trĂ€na lĂ€nge pĂ„ att hantera och ignorera. Farsan blev statsminister nĂ€r jag var elva och under uppvĂ€xten fanns det sammanhang dĂ„ man hade extra mycket ögon pĂ„ sig. Att inte hamna i droger och kriminalitet, till exempel.
Fast det var inte pappas ögon han hade pÄ sig. Nej, han trodde alltid Joakim och hans tvÄ yngre bröder MÄrten och Mattias om gott, sÀger Joakim och skrattar lite.
â Lika polemisk och konfrontatorisk som han kunde vara i sitt arbete, lika avspĂ€nd var han hemma. Han blev inte det minsta provocerad av barn som inte uppförde sig. Han kĂ€nde nog sjĂ€lv att han hade varit ett busigt barn som opponerat sig mot det mesta.
â SĂ„ jag hade aldrig behov av att göra nĂ„got slags fadersuppror, jag var aldrig nedtryckt eller styrd utan hade farsans förtroende.
Joakim Palme lutar sig avslappnat ÂbakĂ„t i den mörkgrĂ„ fĂ„töljen. Han ser glad ut nĂ€r han fortsĂ€tter berĂ€tta om vardagen under uppvĂ€xten. Hur det ofta blev oerhört brĂ„ttom pĂ„ morgnarna eftersom Olof Palme var morgontrött. Hur smĂ„tt kaotiskt det kunde bli nĂ€r SĂ€po eller en taxi stod utanför och vĂ€ntade, och dĂ€r hans egen uppgift under stressiga morgnar blev att dra upp pappans byxben som fastnat i strumporna.
â Gunnar StrĂ€ng införde böter om man kom för sent till regeringssammantrĂ€den, och det var nog pĂ„ grund av att farsan ofta var sen. Haha, böterna skulle gĂ„ till att finansiera punschen de drack till Ă€rtsoppan efter de dĂ€r sammantrĂ€dena.
Fast kanske berodde morgontröttheten egentligen pÄ sömnbrist, funderar Joakim Palme. Olof Palme jobbade oerhört mycket och satt ofta upp till sent pÄ natten. PÄ sommaren, nÀr han fÄtt vila ut ett par veckor i sommarhuset pÄ FÄrö, kunde han gÄ upp tidigt och sÀtta sig ute och lÀsa böcker.
Hemma gjorde Olof Palme inte sÀrskilt mycket.
â Han var otroligt opraktisk. Det Ă€r oklart om han visste hur man satte pĂ„ tvĂ€ttmaskinen. Och morsan brukar sĂ€ga att han inte visste hur man dammsög, det fanns bĂ„de en utblĂ„s och en inblĂ„s och han visste inte vilken som var vilken utan kunde gĂ„ och blĂ„sa dammrĂ„ttorna framför sig.
Joakim Palme börjar skratta Ät ett minne:
â Men han ville gĂ€rna framstĂ„ som modern, sĂ„ en gĂ„ng nĂ€r han faktiskt dammsög ringde folkpartisten Ola Ullsten som just slagit nĂ„t slag för jĂ€mstĂ€lldheten. Jag gick för att stĂ€nga av dammsugaren men dĂ„ viftade farsan avvĂ€rjande mot mig, han ville att dammsugaren skulle vara pĂ„.
Joakim Palme Ă€r den offentlige Olof Palmes motsats. Han Ă€r lĂ„gmĂ€ld och vĂ€nlig, sĂ„ lĂ„ngt frĂ„n konfrontatorisk man kan tĂ€nka sig. NĂ€r han ibland inte vill svara pĂ„ nĂ„gon frĂ„ga â sina barn vill han helst inte lyfta ut i ljuset, visar det sig â ler han bara och sĂ€ger ânja, det vĂ€ljer jag nog att inte sĂ€ga sĂ„ mycket omâ. Men medan hans egen pappa var lugn pĂ„ hemmaplan har Joakim Palme sjĂ€lv ibland haft dĂ„ligt tĂ„lamod i papparollen.
â Jag har inte samma överseende med busiga barn.
Sedan 33 Är tillbaka bor Joakim Palme i det radhus i VÀllingby i Stockholm dÀr han sjÀlv vÀxte upp och som han och sambon övertog nÀr förÀldrarna flyttade till en lÀgenhet i Gamla stan.
Men nÄgra Är dessförinnan, 1977/78, var Joakim Palme faktiskt Uppsalabo ett Är. Han gjorde lumpen pÄ Försvarets tolkskola och i sitt rum i en studentkorridor i Flogsta hÄrdpluggade han ryska och öststatskunskap. Ackompanjerad av orgelspel.
â Det var flera som höll pĂ„ med bibelstudier i korridoren. Bach var populĂ€r, kommer jag ihĂ„g.
NĂ„got studentikost festande hann han inte med, âdet var alldeles för mycket studier för detâ. Men han minns cognacsmedwursten och ölen nere pĂ„ Sernanders krog. Och FlogstavrĂ„let, Ă€ven om han sjĂ€lv inte deltog.
Efter lumpen funderade han ett tag pÄ att bli lÀrare, delvis pÄ grund av de lÄnga sommarloven.
â Men farsan var skeptisk. âDom har ju sĂ„ lĂ„nga sommarlovâ, invĂ€nde han. Som om det var ett problem, jag kommer ihĂ„g hur förvĂ„nad jag blev.
I stĂ€llet ramlade Joakim Palme lite av en slump in i akademikervĂ€rlden och blev kvar. Han disputerade som sociolog, och har bland annat varit vd för Institutet för framtidsstudier. I dag Ă€r han ordförande för Delmi, Delegationen för migrationsstudier, vars mĂ„l Ă€r att förse politiker med fakta i migrations- och integrationsfrĂ„gor. Han blev aldrig politiker â Ă€ven om han under ett par Ă„r faktiskt jobbat som politiskt sakkunnig Ă„t Socialdemokraterna ââmen som professor i statsvetenskap med inriktning mot vĂ€lfĂ€rdspolitik gĂ„r han Ă€ndĂ„ delvis i sin pappas fotspĂ„r.
â Och som lĂ€rare inom universitetsvĂ€rlden har man ju Ă€nnu lĂ€ngre sommarlov Ă€n andra lĂ€rare, pĂ„pekar Joakim Palme med en blinkning.
Den karismatiske men ocksÄ provokative politikern Olof Palme vÀckte starka kÀnslor, och i slutet av 1970-talet blossade det sÄ kallade Palmehatet upp. Joakim Palme berÀttar att han och familjen periodvis var oroliga över att nÄgot skulle hÀnda fadern.
Men att ingen fÀllts för mordet pÄ hans pappa betyder inte att han inte fÄtt de svar han behöver.
â För mig var det viktigaste att fĂ„ veta vad som hĂ€nt, och det fick jag i tingsrĂ€tten dĂ€r ju Christer Pettersson fĂ€lldes. Jag har ju ocksĂ„ kunnat bedöma bĂ„de min mors och brors vittnesmĂ„l och Ă€r sĂ€ker pĂ„ att hovrĂ€tten ocksĂ„ gĂ„tt pĂ„ fĂ€llande dom om mordoffret varit ett annat.
Om det gÄtt 27 eller 30 Är sedan mordet spelar ingen roll, sÀger Joakim Palme. 28 februari Àr alltid en tung dag.