âMamma, jag kan nog inte gĂ„ kvar i min klass lĂ€ngre.â SjuĂ„ringen kommer ut ur sitt rum med blanka ögon. DĂ€rinne har det varit tyst, inga tecken pĂ„ att nĂ„got skulle vara fel. Nu visar det sig att han suttit med plattan, i en onlinespel som nĂ„gra klasskompisar ocksĂ„ spelar. Men nĂ„got har gĂ„tt snett: en kompis har tagit ett virtuellt redskap frĂ„n en annan, och i den tillhörande chatten har tonen barnen emellan hĂ„rdnat. SĂ„ till den grad att sonen nu inte förstĂ„r hur han ska kunna trĂ€ffa sin vĂ€nner nĂ„gonsin igen. Kanske har det förvĂ€rrats av att de Ă€r sjuĂ„ringar, fortfarande tafatta i att uttrycka sig i skrift. Jag messar kompisarnas förĂ€ldrar och kollar av. Det hela löser sig utan större efterverkningar. Men erfarenheten för mig som förĂ€lder Ă€r desto tuffare: jag stod och diskade, sonen satt pĂ„ sitt rum. Allt var lugnt trodde jag. Inget anade jag om vilket drama som just dĂ„ utspelade sig i hans sjuĂ„ringsvĂ€rld.
KÀnslan av att ha blivit bortgjord, lurad och bedragen. NÄgon i spelet utger sig för att vara din riktiga kompis frÄn verkliga livet, ber om ditt lösenord, fÄr det i ett svagt ögonblick och nÀsta gÄng du spelar Àr allt du samlat under ett Är av spelande borta, ditt konto Àr tömt. För mig som vuxen var det först svÄrt att förstÄ vidden av det som hÀnt, jag visste inte ens hur spelet fungerade. Men det gick inte att ta miste pÄ skammen och paniken. Ett roligt oskyldigt (nja, det tog kanske lite mycket tid vid skÀrmen i ansprÄk...) tidsfördriv, en modern lek med klippdockor, hade förvandlats till en syssla dÀr man inte kunde lita pÄ andra. NÄgot vi hade pratat om, att nÀtet inte bara Àr kul och skoj utan ett stÀlle dÀr det hÀnder dÄliga saker ibland, hade besannats.
âOm du Ă€r pĂ„ sociala medier, och sĂ€ger att du inte har skrivit fuck off till nĂ„gon, dĂ„ ljuger du.â TrettonĂ„ringen ger snabbkurs i samtalstonen pĂ„ nĂ€tet, sĂ„dan han kĂ€nner den och visar exempel pĂ„ youtubers som nĂ€stan enbart Ă€gnar sig Ă„t att antingen hĂ„na andra mĂ€nniskor eller svara pĂ„ elaka kommentarer. âAtt sĂ€ga sĂ„dant till varandra dĂ€r, det Ă€r som att ge varandra en liten knuff nĂ€r man trĂ€ffasâ tycker han. Men skillnaden mot den lilla knuffen, eller kommentaren i skolkorridoren, Ă€r att kommentarerna pĂ„ sociala medier, i spelchattar eller pĂ„ Youtube ligger kvar och Ă€r synliga för sĂ„ mĂ„nga fler. Det rĂ„a sprĂ„ket, den stora publiken â nĂ€r det gĂ„r över grĂ€nsen kan det verkligen gĂ„ över grĂ€nsen.