Carl-Olof Jacobson tar emot i villaträdgården i Kåbo, där vårblommorna lyser och fåglarna kvittrar. Han har sysslat med vårbruk under förmiddagen, och ska senare åka upp till Carolina med åtta flyttkartonger pressklipp, ett av flera efterarbeten i Linnéjubileets spår.
- Det är 40 tjocka pärmar med internationella och svenska tidningsklipp om jubileet, säger Carl-Olof Jacobson som även granskar en bok om Linnéjubileet. Han beskriver den som "ett referat av händelserna" under jubileumsåret.
- Det blev ju en enorm uppståndelse i hela världen. Något liknande hade vi aldrig kunnat föreställa oss.

Carl-Olof Jacobson har tillbringat många år med Linné. I slutet av 1990-talet blev han projektledare för utgivningen av Linnébreven. Ett par år återstår av arbetet som sysselsätter två personer på heltid och fem, sex deltidsanställda.
Han tycker fortfarande att det är roligt och spännande att följa Linné och hans korrespondens. Under åren har han, som många andra, häpnat över mannens kolossala arbetskapacitet, och frågat sig hur han förmått producera en sådan mängd texter.
- Kanske måste man befinna sig i ett maniskt tillstånd för att orka jobba som Linné. Det handlar ju om tusentals brev, och vi har gjort försök att beräkna tidsåtgången, säger han.

Linnébrev har dykt upp på märkliga sätt, bland annat som omslag till karamellstrutar. En vuxen råkade få syn på en strut karameller ett barn fått från handelsboden, undersökte papperet struten tillverkats av, och fann ett brev av Linné. Det visade sig att handlaren hade en liten hög med brev som han vred karamellstrutar av.
- I dag skulle ett sådant brev inte kosta under 75 000 kronor.
Sång är en viktig del av Carl-Olof Jacobsons liv. Han sjunger i två körer, Orphei Veteraner och Canzonetta, och går på repetitioner ett par gånger i veckan.
- Jag har sjungit i hela mitt liv. Båda mina föräldrar var körsångare, och jag hoppade in så fort som möjligt som gossopran, säger Carl-Olof Jacobson.

Under sin gymnasietid i Vänersborg befriades han från lektionerna i piano.
- Jag var tyvärr lat som grabb och ville hellre hoppa höjdhopp än spela piano.
Han ägnade sig även åt sång.
- Jag fick ärva en del roller i sångspel och småoratorier efter Erik Saedén som gick där ett par år före mig.

Han kom till Uppsala för 60 år sedan för att läsa kemi. Tre orsaker fanns bakom valet av studieort, OD, som han kände till genom sina föräldrar, närheten till Operan i Stockholm, och gymnasistflamman som läste vid GCI-institutet i Stockholm.
Men en äldre kamrat hemifrån avrådde honom från kemin och föreslog i stället zoologi.
- Hon sa att det var roligt. Det tyckte inte jag i början, och speciellt inte det ämnesområde som jag senare blev professor i, jämförande anatomi.

Carl-Olof Jacobson är engagerad i ett av Vetenskapsakademiens projekt som syftar till att få fler barn och ungdomar att intressera sig för naturvetenskap. Bland annat utarbetas det särskilda program för lärarna i årskurs ett till sex.
- Lärare tenderar ibland att vara lite rädda för na-ämnen, men på det här viset har de fått något att hålla sig till. De jobbar med våra program i ett 90-tal kommuner numera.

En annan viktig del av hans liv är tennis. Carl-Olof Jacobson spelar regelbundet tre gånger i veckan. Det har han gjort sedan 1960-talet.
- Tennis är det roligaste jag vet näst efter att sjunga. Det är ett sätt att umgås och ha kul tillsammans med andra. Det är spännande, bra för kroppen, och får man in ett bra slag känner man sig lycklig. De flesta jag spelar med är runt 80. Är man bara frisk är ålder ointressant.