Moderaterna och Folkpartiet har det tydligaste EU-positiva anslaget med "Vi tror på Europa" (M) och "Ja till Europa" (FP) medan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har det mest EU-kritiska anslaget med "Mindre EU - mer Sverige" (SD) och "Skicka inte fler ja-sägare till Bryssel" (V).

Däremellan lägger sig de övriga partierna. Även Centerpartiet och Kristdemokraterna har ett positivt anslag till EU, men betonar tydligt att EU måste bli "smalare och vassare" (C) och fokusera på rätt frågor (KD). I Socialdemokraternas manifest anas en positiv grundinställning, men fokus är på att det mesta varit fel med de senaste 15 årens "högerpolitik".

Miljöpartiet slår inledningsvis an en fortsatt kritisk hållning till unionen, men ganska snart framträder flera förslag som skulle öka överstatligheten, framför allt på miljöområdet men även när det gäller mänskliga rättigheter.

Ett genomgående drag i valmanifesten är att de innehåller förslag som inte avgörs av EU-parlamentet. I vissa fall inte ens på EU-nivå. Även här sticker V och SD ut mest. En omförhandling av medlemskapets villkor (V) eller en ny folkomröstning (SD) avgörs inte i EU-parlamentet. FP:s förslag ja till euron och ja till Nato får man leta förgäves efter i parlamentets dagordning.

Samma sak gäller förslaget om ett socialt kontrakt, som S, MP och V föreslår. Det kräver en omförhandling av EU-fördraget och involverar medlemsländernas samtliga 28 regeringar. KD:s förslag om sanktioner mot länder som missköter sin flyktingpolitik, eller FP:s och MP:s när det gäller mänskliga rättigheter, avgörs inte heller av parlamentet. Om C ska få igenom kravet att få jaga mer varg utan att EU lägger sig i måste hela art- och habitatdirektivet göras om av EU-kommissionen.

M är mest återhållsamma med sådana här krav, men önskan att stoppa parlamentets ständiga flytt mellan Bryssel och Strasbourg avgör i praktiken av Frankrike, inte EU-parlamentet.

Om man bortser ifrån var frågorna avgörs, går det att hitta skillnader i sakfrågor. De borgerliga och MP är mest positiva till den sociala rörligheten och vill öka arbetskraftsinvandringen. S och V vill ha bättre kontroll och det sociala kontraktet för att garantera fackliga rättigheter (även MP). SD vill begränsa rörligheten.

Kraven på klimatutsläpp varierar även mellan de borgerliga, där KD vill mest med 50 procent till 2030, medan MP och V går längst bland de rödgröna med 60 procent. M, FP och KD vill inte ha bindande delmål kring förnybar energi och effektivisering, vilket de rödgröna och C vill. SD säger ingenting om klimatet.

De borgerliga vill inte se EU-skatter, vilket MP och V vill ha men även S kan tänka pröva en transaktionsskatt, givet att pengarna går till medlemsländerna.