Det är glädjande att flera partier lyfter fram vikten av en bra välfärd. Men högre ambitioner kräver också en verklig beskrivning av utgångsläget. Låt oss börja med att påminna om de underskott i kommunens ekonomi som de borgerliga partierna lämnande efter åtta år vid makten. De gjorde oss sämre rustade inför välfärdens investeringsbehov och äventyrade kommunens trovärdighet som låntagare. Efter tuffa prioriteringar har vi återigen vänt underskott till överskott – och förutsättningarna att investera i nya skolor, omsorgsboenden och fritid för barn och unga har nu väsentligt förbättrats.
De borgerliga menar att deras politik skulle ge en stärkt välfärd för Uppsalaborna, men deras budgetförslag vittnar om något helt annat. Samtliga borgerliga partier lägger mindre resurser på välfärden än Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i den rödgröna majoriteten. Det håller inte att som Kristdemokraterna komma med vidlyftiga löften till de äldre samtidigt som de i praktiken lägger nästan 40 miljoner mindre än den rödgröna majoriteten på äldreomsorgen. Lika märkligt blir det när Centerpartiet lägger 150 miljoner mindre på skolan men ändå utlovar högre skolresultat. Sammantaget kan vi konstatera att de borgerliga partierna är väldigt eniga om att sätta sänkt skatt framför välfärdsinvesteringar men att de är ytterst oeniga om vad de ska skära ner på. På vilket sätt ger det en stärkt välfärd?
För oss är det viktigt att Uppsalaborna kan känna sig trygga med att välfärden finns där när de behöver den. Därför tillför vi i år mer än 600 miljoner för att fortsätta utveckla Uppsala. Vi är övertygade om att det finns en enorm kraft i att många är med och bidrar till välfärdsbygget – näringsliv, ideella organisationer, kommun och region i samverkan. Men det finns också uppenbara problem med att se på skolan, vården och omsorgen som vilken marknad som helst. Den fria marknadens baksidor är oseriösa aktörer, orimliga vinstuttag, snedvriden resursfördelning och överetableringar. Därför har vi som förtroendevalda alltid det yttersta ansvaret för att säkerställa ordning och reda i välfärden. Vi gör det genom högt ställda kvalitetskrav på alla aktörer inom välfärden, privata såsom kommunala, och vi gör det genom att söka lösningar och driftsformer som både värnar den enskildes möjligheter att välja och medborgarnas intresse av effektiv användning av skattemedel. Vi är övertygade om att de allra flesta Uppsalabor delar uppfattningen att våra gemensamma resurser ska gå till välfärd och inte till stora vinstuttag.
Låt oss därtill bemöta några av de påståenden som de borgerliga företrädarna för fram.
Från högerpartierna vill man gärna ge sken av att Uppsalabornas möjligheter att välja mellan olika alternativ är hotad. Det är en missvisande bild. Att fritt få välja förskola och skola är en lagstadgad rättighet för kommuninvånarna. Inom äldreomsorgen erbjuds eget val inom både hemvård och vårdboende. Unga och vuxna med omsorgsbehov kan också välja utförare av daglig verksamhet. För oss är det dock viktigt att poängtera att de alternativ som finns inom välfärden ska vara seriösa och ha koll på ekonomi och kvalitet. Det gäller såväl kommunala som privata utförare.
De borgerliga partierna blandar också ihop upphandlingsformer med Uppsalabornas möjlighet att välja. Vad de tycks ha glömt bort är att valfrihet för den enskilde – att kunna välja till exempel äldreboende – infördes två år innan boenden började upphandlas utifrån Lagen om valfrihetssystem (LOV) i Uppsala. LOV är därmed ingen förutsättning för att enskilda invånare ska kunna välja.
Det stämmer inte heller, som de borgerliga påstår, att det till största del skulle vara småföretag som bedriver äldreomsorg och hemtjänst i Uppsala. Inom exempelvis hemtjänsten svarar småföretag endast för en tjugondel av omsorgen om äldre. Faktum är att det främst är större vårdföretag (såsom till exempel Attendo, Frösunda med flera) som står för merparten av den verksamhet som bedrivs i privat regi i Uppsala. Attendo, som är Sveriges största privata välfärdsföretag, har de senaste åren gjort vinster på upp emot 350 miljoner kronor. Under 2016 gjorde de en vinst på 649 miljoner kronor.
Att äldrenämnden under våren beslutade om en prissänkning för vårdboenden som upphandlats enligt Lagen om valfrihetssystem (LOV) berodde på att priserna var avsevärt högre jämfört med andra kommuner i närområdet. De privata utförare som i dag bedriver boenden enligt lagen om offentlig upphandling (LOU), liksom de boenden som drivs i kommunal regi, är verksamma till en lägre prisnivå och till samma kvalitet än de som upphandlats genom LOV. Den högre prisnivån inom LOV drevs fram under föregående mandatperiod av den då styrande alliansen. Samtidigt mörkade man att upphandlingsformen på sikt skulle komma att medföra hundratals miljoner i högre kostnader för Uppsalas skattebetalare. Ett sådant slöseri med skattepengar tänker vi inte acceptera.
Sju av de nio äldreboenden som återfördes i kommunal regi gjorde det som en följd av att ett privat vårdföretag överklagade att boenden i upphandlingsprocessen gick till en annan privat utförare. Det resulterade i en utdragen rättstvist som pågår än idag. När detta skedde valde vi att avbryta upphandlingen och ta över dessa boenden i kommunal regi till dess att rättstvisten löst sig.
Det är oseriöst av de borgerliga partierna att å ena sidan säga sig vilja stärka välfärden och å andra sidan driva fram ofinansierade skattesänkningar. Men de har rätt i en sak. Det kommande valet är ett ödesval för välfärden. Ska vi anställa fler undersköterskor och lärare i Uppsalas välfärd eller ska vi prioritera sänkt skatt för dem som redan har mest?
Marlene Burwick
kommunstyrelsens ordförande (S)
Maria Gardfjell
kommunalråd (MP)
Ilona Szatmari-Waldau
kommunalråd (V)
Erik Pelling
kommunalråd (S)
Caroline Hoffstedt
kommunalråd (S)
Rickard Malmström
kommunalråd (MP)