Den akademiska friheten hotas av marknaden – inte staten

Att göra universitet till stiftelser eller bolag stärker inte akademins oberoende – tvärtom, skriver Elfva Barrio med flera.

Akademisk frihet kräver stabil offentlig finansiering och skydd från alla typer av otillbörlig påverkan, politisk som privat, skriver Elfva Barrio, Julia Karlsson och Felix Pettersson från S-Studenter i en replik.

Akademisk frihet kräver stabil offentlig finansiering och skydd från alla typer av otillbörlig påverkan, politisk som privat, skriver Elfva Barrio, Julia Karlsson och Felix Pettersson från S-Studenter i en replik.

Foto: Niklas Skeri

Replik2025-05-15 14:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

REPLIK

I sin debattartikel menar Centerstudenters Rasmus Elfström och Filippa Torsvik att Socialdemokraterna sviker den akademiska friheten (UNT Debatt 12/5). Men deras slutsats bygger på en allvarlig förväxling: de tror att avpolitisering är samma sak som avstatligande. Det är det inte.

Att göra universitet till stiftelser eller bolag stärker inte akademins oberoende – det utsätter den för nya beroenden, framför allt från marknadens och näringslivets intressen. Det är samma logik som låg bakom friskolereformen, med välkända konsekvenser: vinstjakt, segregation och urholkad kvalitet. Vi bör inte upprepa misstagen i högskolesektorn.

Julia Karlsson, ordförande Laboremus (S-studenter Uppsala), Elfva Barrio, förbundsordförande S-studenter och Felix Pettersson, ordförande SSK (S-studenter Stockholms universitet).
Julia Karlsson, ordförande Laboremus (S-studenter Uppsala), Elfva Barrio, förbundsordförande S-studenter och Felix Pettersson, ordförande SSK (S-studenter Stockholms universitet).

När utbildning drivs på marknadens villkor riskerar ämnen utan kommersiell avkastning – som filosofi, genusvetenskap och klimatforskning – att trängas undan. Akademisk frihet kräver stabil offentlig finansiering och skydd från alla typer av otillbörlig påverkan, politisk som privat.

Centerstudenter pekar på SD:s hot om att dra in statsbidrag till Chalmers som ett exempel på varför staten är ett problem. Men det var just för att Chalmers inte är en statlig myndighet, utan en fristående stiftelse, som hotet kunde riktas dit. Statliga universitet omfattas av lagar som kräver saklighet, opartiskhet och skydd för den akademiska friheten – något som stiftelseformen saknar. När lärosäten kopplas bort från det offentliga försvagas det juridiska skyddet, inte stärks.

Problemet är alltså inte statligt ansvar – utan vad som händer när vi avskaffar det.

I länder som Tyskland och Nederländerna förenas stark akademisk frihet med tydlig offentlig finansiering. Det är inte ägarformen som garanterar frihet, utan hur vi utformar skydden. Att Centerstudenter blundar för riskerna med marknadsstyrning visar vad detta i grunden handlar om: en marknadsmodell för akademin. 

Men kunskap är inte en vara. Universitet inte ett företag. Och frihet kan inte reduceras till ett juridiskt ägarskap.

I decennier har politiken prioriterat marknadens frihet framför människans. Låt oss inte göra samma misstag igen.