Ologisk att inte namnge ”Kulturprofilen”

Det verkar ologiskt att inte namnge ”Kulturprofilen”, skriver Per-Olof Göteby.

Det verkar ologiskt att inte namnge ”Kulturprofilen”, skriver Per-Olof Göteby.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2018-10-12 06:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I lördagens UNT svarar ansvarig utgivare Kalle Sandhammar på insändarfrågan varför den så kallade ”kulturprofilen” inte nämns med namn eller visas på avpixlade bilder. Svaret förvånar mig och säkert många fler i läsekretsen. Det är ett märkligt och långt försvarstal där UNT valt att kalla honom för smeknamnet ”Kulturprofilen” och inte öknamnet ”Kulturprofilen”.

Om han nu av UNT ska hållas helt anonym borde han även benämnas hen ­istället för han. Enligt UNT är han inte att betrakta som en offentlig person, straffsatsen är inte tillräckligt hög för att vara intressant, allmänintresset lågt osv.

Frågan uppstår då varför UNT över huvud taget då visar bilder och skriver långa artiklar om honom om han är en sådan ointressant person.

Kallas han för kulturprofil så tyder väl detta på något slags allmänt kändisskap. Det hela verkar vara helt ologiskt.

Frågan kvarstår varför just han inte fått ett namn och ansikte i UNT när han av UNT och andra medier lyfts fram i en sådan omfattning att man kan tro att det ligger i allmänhetens intresse.

Per-Olof Göteby

Uppsala

SVAR: Det är fallet som är relevant

Jag håller med om att smeknamnet ”Kulturprofilen” vittnar om ett visst kändisskap. Dock bör man ha i minnet att det är i högst begränsade kretsar. Till exempel har UNT inte vid ett enda tillfälle skrivit om hans verksamhet i Stockholm. Genom alla år har den 72-årige mannens namn nämnts vid endast ett enda tillfälle, i förbigående i en notis på kultur­sidorna. Det säger något om att han inte är en ­framträdande offentlig person i vårt spridningsområde.

Namnet ”Kulturprofilen” har vi ärvt från andra medier, och använt för att markera att det handlar om samma person.

”Kulturprofilen” har blivit något av en symbol för metoo-rörelsen och har täta kopplingar till den mäktiga Svenska Akademien, som hamnade i akut kris i samband med detta. Jag hävdar att det principiellt intressanta fallet kan vara relevant att skriva om utan att den specifika ­identiteten på en ändå relativt okänd person är särskilt viktig i sammanhanget. UNT:s uppgift är som tidigare sagt inte att skydda honom. Men inte heller att kasta honom åt vargarna.

Kalle Sandhammar,

ansvarig utgivare

Läs mer om