Kulturdebatt
Bo Gustavsson tar upp en viktig fråga som är bra att fundera på för både troende och vetenskapsmän. Sen grävde han väl inte ner stridsyxan med sin text, tvärtom.
Problemet i debatten om vetenskap och religion är att båda sidor ofta har oklar syn på sitt eget område. Det är religion som vetenskapen oftast reagerar emot, inte tro.
Tro har dessutom en viktig roll i vetenskapen, vilket vetenskapare har nytta av att inse. Vetenskapen har inga sanningar utan bara tro i form av hypoteser som forskaren tror på. Skillnaden är att en god vetenskapare testar sin tro och ger upp den om hen inte hittar vetenskapligt stöd. Den troende accepterar andra bevis eller litar på sin tro ändå.
Vetenskapen kan exempelvis inte säga att Gud inte finns, bara att det ännu inte finns några vetenskapliga bevis för existensen av något utanför det materiella. Vetenskapen tror inte på gudomar utifrån bristen på evidens för såna.
Håkan Lindgren tror att det inte finns något annat än det materiella universum och Bo Gustavsson tror att det finns det. Båda de sakerna är tro och ingen av dem har något med religion att göra.
Tro är inget problem så länge det inte paketeras i en religion eller när någon utifrån sin tro lägger sig i andra människors ageranden eller tro. En svensk biskop får gärna tro att bön hjälper människor efter skjutningarna i Örebro. Utifrån samhällets perspektiv så är det dock bättre att lita på de metoder som har den bästa aktuella vetenskapliga evidensen för att undvika posttraumatiskt stressyndrom.
Bo Gustavsson har en poäng i att det kanske är dags att gräva ner stridsyxan. Det görs nog dock inte bäst genom att först slå den i huvudet på sina meningsmotståndare. Bättre vore att fokusera på skillnaderna mellan vetenskap, tro och religion. Vetenskapen är det bästa sätt vi har söka kunskap som gynnar alla. Tro är en privat angelägenhet och helt okej, men inte om den används till att lägga sig i vad andra tror och gör, när tro blir religion.